|
|
|
Vem bryr sig då
om Wanda Jean?
Att en 16-åring avrättas med ett skott i halsen på en svensk skola är naturligtvis både chockerande och upprörande. Att mordet någon timma senare blir en politisk fråga i riksdagsdebatten är däremot ännu ett prov på vår tids överdrivna reaktionsförmåga.
I tv dyker ibland upp ett debattprogram som heter ”Svart eller vitt”. Med viss överdrift vill jag kalla det för ett jävla skitprogram. Programtiteln är mer intressant än innehållet, eftersom den faktiskt summerar en utveckling som tycks mig allt tydligare; nämligen att det antingen är himmel eller helvete, och att det i Sverige numera ska reageras så kraftfullt att ytterlighetens gränser tänjs som ett ansträngt gummiband. Revolvern hänger löst och avtryckarfingret darrar av upphetsning. Allsköns fel och brister som kommer till allmänhetens kännedom resulterar rekordsnabbt i enorma känsloyttringar, oavsett det gäller slarvigt nonchalanta riksdagsledamöter eller bestialisk djurhållning inom det djävulska EU.
Debattens vågor går höga, som det brukar heta. Det är ”för jävligt”. Vi ”demonstrerar vår avsky”. Upprörda röster ekar i radions dagliga klagomur ”Ring P1 och gnäll som en stucken gris”, och överallt skrivs protestlistor på löpande band.
Ingen kan åtminstone klaga på svenskarnas reaktionsförmåga (eller på medias förmåga att organisera densamma).
Självklart är jag inte ute efter att ifrågasätta människors rätt att ventilera sina synpunkter eller att protestera mot orättvisor och felaktigheter i samhället. Däremot vill jag gärna nämna ord som ”proportioner”, ”måtta” och ”eftertanke”. Samt diskutera över- och underreaktioner i Sverige anno 2001.
Beatrice Ask sköt från höften i gårdagens riksdagsdebatt. Kort efter att nyheten om mordet på skolan i Bromma blivit känd ställde hon frågan till justitieminister Thomas Bodström vad han tänkte göra åt det ökade våldet i skolorna. Valet av ögonblick var knappast särskilt taktfullt, inte heller lika politiskt smart som hon förmodligen avsåg. (Vi pratar om samma kvinna som i ett annat infall av spontanitet utlovade ”Europas bästa skola” för ett antal år sedan...). Gun Hellsvik, en annan av moderaternas batongvirvlande cheerleaders mot laglöshet och moralupplösning, hängde obesvärat på sin yngre kollegas utspel. Det är klart att en otäck händelse som Sveriges första ”amerikanska” skolmord måste diskuteras och ventileras. Men innan alltför omfattande slutsatser dras bör vi nog avvakta polisutredningens resultat. Mordet behöver inte vara ett resultat av politiska beslut, besparingar i socialbudgeten eller ens ett uttryck för en hårdare ungdomskultur.
För övrigt är det stor skillnad på mord och mord, liksom på reaktioner och reaktioner. Somligt blåses upp, annat finns knappt. I Oklahoma i lördags sprutade delstatsregeringen in ett dödligt gift i armen på en förståndshandikappad 41-årig kvinna. Wanda Jean Allen blev därmed den elfte avrättade personen i Oklahoma på ett år. I Texas hade man på samma tid hunnit ”deleta” 40 medborgare.
Nyheten passerade vårt mediala synfält likt en flyktig meteor. För övrigt samma dag som 145 000 svenskar anslutit sig till denna tidnings protestkampanj mot det europeiska djurplågeriet. ”Grymheterna som djuren utsätts för måste stoppas”, var läsarna eniga om. Wanda Jean Allens öde resulterade däremot i en massiv folklig underreaktion, dvs fullständig tystnad.
Några av er kanske minns de franska kärnvapenproven i Stilla havet för ett antal år sedan. Svenska folket stod upp som en man och gallskrek ut sin vrede, liksom vi gjort mot den norska säljakten dessförinnan. Vinbönder i Bordeaux och Bourgogne straffades med välorganiserade köpbojkotter, och länge räckte det att bära basker för att riskera lynchning mitt på Storgatan. Det var en maffig reaktion mot ett stort lands självsvåldiga agerande. Samtidigt var den magnifikt missriktad.
Lek med tanken att samma Frankrike under år 2000 hade avrättat elva medborgare, varav flera förståndshandikappade. Då skulle vi illvrålande samlas utanför bageriet för att rulla varenda liten baguette i tjära och fjäder. Regering och folk i samförstånd skulle demonstrera sin avsky mot de ondskefulla grodätarna. Och det skulle vi göra rätt i. Men när ”världens största demokrati” massmördar mekaniskt är det inte värt större folkliga reaktioner än att någon tv-chef leker gömma nyckeln med både Aktuellt och Rapport. Eller?
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00
|
|
