|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Alla är inte bjudna på köpfesten I det nya Sverige räknas bara konsumenter
Den röda mattan är utrullad på Biblioteksgatan, den korta stump mellan Norrmalmstorg och Stureplan som blivit Stockholms motsvarighet till New Yorks Fifth Avenue. I klädbutiken Maruschka träffar vi Agneta Sgouridis, 54. Hon provar en leopardmönstrad klänning från Christian Dior för 11 500 kronor. På en divan av vitt skinn ligger dvärgpinschern Abel och tittar på matte. Agneta handlar alla sina kläder här. Leopardklänningen faller henne i smaken. Jag syns när jag kommer. Det är upp till var och en. Om jag inte hade råd vore jag ändå glad. Då skulle jag köpa second hand. Men jag har råd, så jag handlar här.
Barbie, säger hon. Men favoritdockan är egentligen bara en kopia, heter Steffie och kostar 80 kronor inte 300 som en äkta Barbie. Det vet inte Emilie. Inte än. För familjen Håård i Hällevik, några mil utanför Sölvesborg, har inte råd att tänka på varumärken. De har inte råd med mycket annat än blöjor och mat. Vi vänder på varenda krona, säger Petra, 29. I vardagsrummet, bland flyttkartonger, sopsäckar, plyschsoffor och svartbetsade bokhyllor har Emilie nu fått tag på en tv-tidning som blixtsnabbt blir till en hög roliga pappersbollar. Lillasyster Ellinor, 1, skrattar förtjust när bollarna flyger genom luften. Mamma Petra, i slitna jeans och rutig ärmlös skjorta, räddar i sista stund helgens tv-program. Om bara några dagar ska familjen flytta från hyresradhuset med egen gräsplätt till en trerummare i Sölvesborg. Pengarna räcker inte längre. Men någon gång ska jag flytta hit igen. Det är så fint för barnen, säger Petra. Radhuset på stranden kostade 3,5 miljoner kronor. Larödbaden, fem minuters cykelväg norr om Helsingborg, är familjen Fricks nya adress. Här bor Göran, gynekolog, Eva, barnmorska, och sonen Jacob. Genom panoramafönster syns Öresund och himlen. Vi sitter i eleganta, vita soffor under det kanske fem meter höga snedtaket. På ett av två mörka soffbord blommar en orkidé. Göran och Eva har anlitat inredningsdesignern Djon Clausen. Under ett år har han satt sin prägel på minsta detalj: golvträ, möbler, färgsättning, garderober, dörrhandtag... Det var själarnas sympati när vi möttes, säger Göran. Djon kunde ta tillvara våra idéer.
Det är lyxkonsumtion på hög nivå, men gjort så att det inte ska synas. Vad det har kostat vill inte Göran och Eva berätta. Men Clausen säger att hans arvode brukar landa på närmare 150 000 kronor vid liknande uppdrag. I dag har man personlig tränare, personlig shoppare, så varför inte en personlig inredare? Du lagar ju inte dina tänder själv. Eva bjuder på pastasallad vid det matbord i körsbärsträ som Djon tycker måste bytas ut eftersom det skär sig mot ekskåpen i köket. Innan vi går berättar inredningsproffset om sina planer för den stora snedväggen i vardagsrummet: Jag har en idé. Ett collage av bilder. Tittgodis. Det luktar gödsel när vi stiger ur bilen i byn Nelsa Gåsakulla i Halland. I den vita trälängan bor familjen Johansson-Leskinen och de har lurat konsumtionssamhället: barnens cyklar är tillverkade av delar från kasserade cyklar, lilla Myras leksaksspis och säkerhetsgrind är egenhändigt hopsnickrade, familjen slaktar sitt eget kött och kör runt i en gammal rostig Volvo 240. Jag ser inte upp till folk för att de har snygga bilar. Det viktiga är att de gör egna val och står för sina liv, säger Maria Johansson, 35. Hela familjen, Maria, sambon Jari Leskinen, 39, Sol, 11, Disa, 6, Björn, 3, och Myra, 1, lever på 6 000 kronor i månaden när räkningarna är betalade. En sommar klarade de sig på 25 kronor i veckan. Vi hade grönsaker i trädgården. Hon har varit hemma med barnen i nio år, Jari i två. Barn ska få vara med sina föräldrar, tycker Maria. För mig är det bra att bo på landet. Man får ta många egna beslut. Då hittar man sin egen röst. Vi sitter i familjens bondkök med köpmansbänk och skurgolv. Från taket hänger gammeldags slevar och kastruller på en järnstång. Jag skulle vilja handla vilken mat jag vill. Åka på semester hade varit underbart roligt. Bio någon gång. När Jari kommer hem från halvtidsjobbet som allt-i-allo på Falkenbergs Konstskola bjuds vi på hemslaktat lamm med potatisgratäng. Jari är konstnär på halvtid. Han har en ouppvärmd ateljé i gamla lagården. Det är bara att dra på en jacka och extra byxor. Jag trivs med det. Jag vet folk som bytt upp sig. De har fått prestationsångest för att ateljén blivit för fin.
Vi måste ringa på dörrklockan för att bli insläppta av butikschefen Olof Larsson. Affären är arkitektritad, utan en enda rak vinkel. Olof Larsson har två klockor, en på varje arm. Han berättar att den ena kostar 36 000 kronor. Och att det är supersupertrendigt med klockor av stål och diamanter. Vem som helst kan köpa en klocka i hans affär, säger han. Men många måste först spara i 2030 år. Kunden Kerstin Nordqvist är här för att hitta en present. Hon visar oss sin egen diamantbesatta klocka. Den fick hon förra året när hon fyllde jämnt. En sådan får man när man varit skötsam i många år, säger hon. Petra Håård har aldrig fått det hon pekat på. Över en slät kopp kaffe vid köksbordet i Hällevik berättar Petra hur hon skickades till skolan i gråa pojkbyxor med hängslen och en hopplöst omodern tröja med fel färg och polokrage. Jag blev mobbad. Hon vet hur grymt det kan vara. Därför satsar hon varje krona hon kan för att barnen ska få sånt som alla andra har. Än så länge går det bra. Emilie och Ellinor är för små för att kunna skilja på en äkta barbiedocka och en Steffie eller se om gymnastikskorna är av rätt sort. Vi kommer att försöka så gott det går att ge dem sånt de vill ha. Småflickorna hör inte vad mamma pratar om. De är fullt upptagna av en ny lek bland våra ben under köksbordet.
Vi ringer på hos Maserati Ferrari på Sveavägen i Stockholm. Mönstras och släpps in. Bilaffären öppnade i juni 1999. Mitt under den värsta börsuppgången. Det var en lyckträff. Nu har vi sålt en bil i veckan sedan årsskiftet, säger försäljaren Claes Ottosson medan bilarna runt oss glänser i kapp. De kostar från 650 000 kronor till nästan 2 000 000. I vanliga fall är Ferraribilar röda. Som Formel 1-syskonen. Men här får kunden bestämma sin egen nyans. Varför inte hustruns favoritnagellack? föreslår Ottosson. Egentligen är det inte så mycket bilen som säljer. Det är myten Ferrari. Claes Ottosson berättar gärna om småbarnsmamman som köpte en Ferrari F40 av honom. Varje dag kör hon nu den till skolan för att hämta sina barn. Yessica Lindkvist, 24, och Johan Hellqvist, 23, skjuter sonen Viljam, 3 månader, i den begagnade barnvagnen framför sig. Vi träffar dem i trängseln bland borden på Skärholmens loppmarknad utanför Stockholm. Här kan man köpa gamla kastruller, kantstött porslin, lite hötorgskonst, allsköns möbler, gamla kläder. Yessica och Johan känner sig hemma på loppisen. Här har också de råd att handla. Jag blir illa till mods i Sturegallerian, säger Yessica. Hon skulle aldrig i livet köpa en tröja för 500 kronor. Kläder syr hon själv. Här i Stockholm anser många vuxna människor att det ger status att ha en tröja med ett visst märke. Det är svårt att förstå. Jag är väl inte sämre för att jag har en tröja som kostar tusen kronor mindre? säger Johan. Sonen Viljam får begagnade Mumintroll-böcker. Här på loppisen kostar barnböcker fem spänn, säger Johan. Yessica hittar en färgglad, begagnad filt av garn. Hon får den för tio kronor. Tvättad i ättika blir den som ny, försäkrar hon. I Escadabutiken på Hamngatan i Stockholm köper drottning Silvia festklänningar. Silvia drar storlek 36 och köper gärna balklänningar med lite ärm, berättar butikens verkställande direktör, Lena Brown. I butikens flotta provrum, på en krok, hänger en morgonrock av siden och vid spegeln finns en egen gästtoalett. Ingen annan i Sverige har så fina provrum. På Escada finns varje klänning bara i en storlek. Ingen ska riskera att hamna på fest med någon annan i likadan klänning. Lena Brown visar några smakprov: en eveningdress med sammetsrosor på flortunt nät draperat över en röd klänning för 39 755 kronor, en minkklänning för 23 760 kronor, små minksandaletter för 2 995 kronor... Förr reagerade man när någon handlade för 20 000 kronor, säger Lena Brown. Det gör jag inte längre. Av alla 250 Escadabutiker runt om i världen var det just den här på Hamngatan som ökade försäljningen mest under 1999.
Petra tycker att det är jobbigt att gå in i leksaksaffären utan att kunna köpa något särskilt till jul. Det blir ett pussel och ett Bamsespel. Kanske något litet till dockan. För en månad sedan var Petra mammaledig och fick 3 800 kronor i månaden. Nu är hon arbetslös med lägsta a-kassan. Till jul får hon 1 082 kronor. De pengarna ska räcka över nyår. Det känns lite vemodigt. Maken Ulfs lön från vikariatet som fastighetsskötare, 8 500 kronor efter skatt, går till hyran, de nödvändigaste räkningarna och till enkel mat. Familjen lever på existensminimum. Gamla hyresskulder har vuxit till ett berg och lett till betalningsanmärkningar. Petra och Ulf får inga lån. Inga krediter. Telia krävde borgensman för att öppna deras telefon. Snålt. Men vi brukar ha mat. Petra storhandlar på lågprismarknaden Rimi. Letar rabattkuponger och extrapriser. Att köpa ett par ljusa Levis. Kanske ett par skor också. Fast det viktigaste är barnen. Att ta dem till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Emilie är tosig med Pippi Långstrump. 3-åringen under köksbordet lyssnar och nickar. Hon gillar Pippis hyss. Petra vill också ta Emilie på julmatiné. Som en slags ny familjetradition. Men det är inte säkert att hon kan skrapa ihop den hundralapp som behövs. Men trots allt hon är lycklig. Hälsa, barn, kärlek, det är det viktigaste i livet. Hon har allt det. Två friska underbara döttrar och en man som jag älskar av hela mitt hjärta! Klyftan som under 1990-talet vuxit till en avgrund tvingar in medborgarna i skilda världar. För Petra Håård är det uppenbart också i vardagslivet. Hon märker det i små detaljer. Som på barnkalasen. Hur vissa barn har mycket dyra kläder och får de rätta leksakerna. Och hur de bättre bemedlade alltid sätter sig ihop vid de festdukade borden, tyr sig till varandra. Vilka saker man har, vilka kläder man bär, hur det ser ut hemma det är så man bedöms. Så var det inte förr. Som alla andra jular kom också den år 2000 att slå handelns försäljningsrekord. Över 40 miljarder kronor. Handeln kan lita på dem som redan har i övermått, de som sålde IT-aktier i tid, de som fått sparken och utlöst fallskärmar. Och på dem som just förärats skatteåterbäring: också i den fattigaste familj i Hällevik och Skärholmen läser man tidningarnas tabeller: Jonas Birgersson 1 478 471 kronor tillbaka, Thord Wilkne 1 900 211, Bertil Hult, 5 203 712, Stefan Persson, 4 730 839...
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
|||||||||||||||||
Just nu: 219719 namn Livstids fängelse för mordet på Hana, 19
CHATTA på lördag med hårdrockgruppen Hammerfall. CHATTA på måndag med Magdalena Forsberg och Yvonne Ryding. AFTONBLADET AVSLÖJAR
DE FATTIGA & DE RIKA
TYCK TILL om de växande klyftorna i Sverige!
Äventyrsbanan utanför Hellasgården Aftonbladets reporter testade Stockholms nya utmaning NÖJESGUIDEN/Stockholm Musik | Partaj| Krog&Bar WAP OCH HANDDATORER Senaste nytt från Aftonbladet Så gör du steg för steg DITT NAMN SOM E-POSTADRESS Ny tjänst hos Aftonbladet på nätet VÄDER Ny prognos tre gånger om dagen SISTA MINUTEN Just nu 2458 resor uppdateras varje timme dygnet runt! TÄVLA och VINN Vad kan du om förra veckans nyheter? Vinn böcker! |