|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Stängt för alla fattiga I det nya Sverige bor de rika långt från vanliga Svenssons
Priserna där de besuttna bor rakar i höjden och när vi lämnar motorvägen och viker av mot miljonprogramsområdet Hageby i Norrköping pratar vi om hur sällan fattig och rik ser varandra i dagens Sverige. I en sliten enrummare tre trappor upp bor Gunhild Ringfoss, 72. Hon bjuder in oss i köket. Tavlor med gråtande barn på väggen. Borta bra men hemma bäst, står det på en broderad bonad. Gunhilds pappa har gjort den. Hon sitter tyst, väntar på våra frågor. Inget vidare. Hon måste flytta till Hageby när hon kom efter med hyran i sin gamla lägenhet. Här är månadshyran bland de lägsta i Norrköping. När hon betalat den och sina gamla hyresskulder och sina räkningar har hon 2 300 kronor att leva på. Jag går här och strosar. Sitter och tittar ut. Därute radar höghusen i betonggrått upp sig. Just i dag gråväder, men inget regn än. Och så har jag sällskap av tv:n. Jag sitter framför den nästan varje kväll från sex till elva. Ibland är det bra som Vita lögner och Skilda världar. Ibland skymtar havet förbi. Som i Rederiet.
När vi träffar honom i sommarhuset på Dalarö har han just suttit i salongen och bläddrat i några utländska och svenska tidskrifter. Tre kristallkronor gnistrar i skymningen. Den blomdekorerade kakelugnen kommer från August Strindbergs hus i Stockholm. Ovanför den bruna flygeln hänger en 1800-talsmålning med en muskelspänd häst. Thorbjörn köpte det här sekelskifteshuset, 180 kvadratmeter, för tre miljoner kronor 1994. Han rustade upp rejält, i gammal stil. Nu ser man många hus av den här kalibern, fast i sämre skick, som de begär sex, sju miljoner kronor för, säger han. Thorbjörn och hans hustru har ett stort hus i Uppsala också. Men de reser ofta till Dalarö på helgerna. Inte när man väl kommit dit. Det var viktigare tidigare, när man kämpade för det. Men det är ju en viss kvittens på att man har lyckats. Fast ibland tänker man på städerskan som också hon jobbar dygnet runt och knappt har råd att bo i en tvåa, med en man som super och med flera barn. Då funderar man på hur olika arbetsprestationer egentligen belönas. Hon har jobbat lika mycket som jag. Hon borde också kunna bo så här. Men det får väl bli i himlen... Gunhild Ringfoss har jobbat hela livet. Som städerska. Och som tvinnerska, spolerska och spinnerska. På köksbänken står kaffe, bröd och smör. Hon skulle just göra en måltid när vi ringde på. Egentligen har hon knappt råd med mat och hon undrar ofta hur livet kunde bli så här. Varannan dag äter jag ett lagat mål mat. Ibland delar min mamma med sig. Hon är 97 och hon orkar inte alltid äta upp maten hon får från hemtjänsten. Då äter jag hos henne.
Fast en gång varje sommar brukar jag åka en liten busstur med IOGT. Men sen är jag hemma. Det är så skönt på balkongen om somrarna. Jag blir brun där, jag har lätt för att bli det. Alla som ser mig tror att jag varit utomlands, säger Gunhild och skrattar. Då skulle jag ut och resa. Det finns ju så många bussar som går till olika städer. Sommarparadiset Dalarö är nersläckt på hösten. Lyxvilla efter lyxvilla ligger övergiven, bara i några få finns folk. Svenska vimplar fladdrar i luften, annars är det tyst. Ilsket rödgula skyltar försöker skrämmas med PRIVAT OMRÅDE. En kvinna börjar skrika åt oss när vi tar bilder på de där skyltarna. Höga staket hindrar insyn. Staketen ser ut så där för att de som bor här inte unnar någon annan att se havet, säger en kvinna i 60-årsåldern som vi möter. Hon är från Värmland och bara på besök i den berömda skärgården. Man blir lite skräckslagen av att se de här villorna. Vilket enormt överflöd på virke! säger hennes make. På Berghamnsvägen träffar vi dagmamman Pia Alm, 40. Hon är ute på promenad med tre barn. Här finns en medelklass, säger hon. Det är ofta barnfamiljer. Sen finns det fattiga urinvånare som sitter i fallfärdiga hus. Och så finns det en klick rika som bor längs vattnet. De är mest sommargäster. Det är många stora hus som står tomma över vintrarna. Framför oss ligger ett av dem, en trävilla med både lust- och båthus. En ganska ordinär kåk, åtminstone jämfört med villan intill. Ändå såldes just detta hus för tio miljoner kronor i somras.
Det är för jäkligt. Priserna har stigit så mycket att vanligt folk bara har råd med skjul som det blåser rakt igenom, säger Pia. I ett av de få hus som just nu är till salu känns vardagsrummet som en kommandobrygga med sina stora fönster vända mot havet. Fem sovrum. Ett är för barnflickan, förklarar mäklaren. Också runt förrra sekelskiftet fanns det gott om pigor här ute. Då for de välbärgade storstadsfamiljerna varje sommar ut till Dalarö med tjänstefolk och bohag. Det går att bada i plaskdammen i Vasaparken i Norrköping. Det gjorde Kevin, 2, sommaren som gick. Mamma Jenny Hildelöv, 25, hade inte råd att resa någon annanstans för hon är ensamstående och arbetslös. Många andra vi möter i Hageby har inte heller råd att resa bort. Resebyråer, frisörer, klädbutiker, tandläkare och sängbutiker göre sig inte besvär här. I Hageby klipper man sig själv, köper kläder vartannat år, går till tandläkaren vart tredje och lägger madrassen direkt på golvet när man sover. Det gäller inte alla. Men många. Vart fjärde hushåll här har socialbidrag. Jenny Hildelöv trivs i alla fall. Det här är hennes hem i världen. Nyligen drog ett projekt i gång för att skapa en bättre boendemiljö och Jenny är en av 40 eldsjälar i det som kalls Ditt Nya Hageby. Det är tufft att vara arbetslös när man har barn, säger hon. Mest drar jag in på kläder till mig själv. Då skulle jag köpa nya kläder. Man känner sig alltid piggare och gladare då... Denna vinter drömmer Jenny om en ny jacka och nya skor. Andra drömmer om att hänga på den senaste lyxtrenden: att bygga sin egen herrgård. Just nu uppförs en sådan i Västergötland. 900 kvadratmeter boyta, 13,5 miljoner kronor. Det är Gripsholmshus som hittat ett nytt sätt att tjäna pengar på de rika. År 2001 räknar vi med att bygga åtta, tio herrgårdar, säger företagets ägare Claes Wallander. Wallander planerar också en ny typ av boende för rika, områden sådana som det han just projekterar i finska Eriksnäs: en enda entré till villor och radhus som placeras runt tennisbanor, pool, lekplats och en gemensamhetsanläggning. Nja, det låter inte särskilt roligt. Men så blir det naturligtvis. Kanske har Sverige snart sitt första gated community, som det heter i USA. Ett inhägnat område för privilegierade, beväpnade vakter som skydd mot resten av befolkningen. Vakter verkar behövas i Hageby. Jag tror det här är värsta stället i stan när det gäller droger. Det har varit två, tre mord här ute de senaste åren och innan dess var det inte ett enda mord i Norrköping på 25 år, säger Tommi Korkeamäki, 23. Hageby är det enda området han har råd att bo i. Han är arbetslös och lever på socialbidrag, nudlar och en dröm. Jag tänker ta mig från det här. Det är ett långskott, visst, men jag ska bli rockstjärna och jag ska bli rik. Tommi, hästsvans i knut, svarta läderbyxor med heavy metal-stjärnor i bältet, är gitarrist i hårdrockbandet Hellbender och ganska mager. 2 500 kronor i månaden, det är vad han har att leva på sen hyran är betald. En vecka eller två går ju skapligt. Sen blir det mest nudlar. Jag sökte som lokalvårdare. Inte ens det kunde jag få. Man skulle ha två års utbildning för att sopa och städa. Man måste veta mycket om rengöringsmedel och sånt. Sjukt! Nej, Tommis chans på arbetsmarknaden är inte stor trots alla de kurser han gått i arbetsförmedlingens regi och som får honom att känna sig som en slav under systemet. Ett jobb har han haft: fyra månder på ett telemarketingbolag. Sen stod han inte ut. Det var så fruktansvärt stressigt. För nåt år sedan var jag i Sölvesborg på en festival. Det gick åt pengar så det bara sjöng om det. Sen fick jag leva som en kyrkråtta. 25 år, det är vad Thorbjörn Sallén behövde för att bli riktigt rik. Han övertog faderns elinstallationsfirma i Uppsala på 1970-talet. Nu har han tiodubblat antalet anställda till 250. Jag jobbade dagar och kvällar och nätter fram till för fem år sedan. Jag jobbar fortfarande väldigt hårt. Då behövs en utpost så att man kan tänka på annat än jobbet. Det bästa här ute på Dalarö är att ta båten till nån av småöarna och bara sitta och filosofera, tänka på meningen med livet. Jo. Risken är att det blir som i USA med gated communities och beväpnade vakter. En kuslig trend. Man vill ju ändå att alla ska kunna bo ungefär där de vill. Höga staket förstör charmen. Jag tycker det är fint om man återskapar den gamla stilen. När vi stänger grinden bakom oss släpper Thorbjörn Sallén ut labradorerna Ogge och Hebbe i Villa Magnolias magnifika trädgård. Mörkret har sänkt sig, bara fyrens långsamma blinkande lyser upp den ljumma höstkvällen. Det enda som hörs är svagt vågskvalp.
Timme efter timme, dag efter dag, år efter år tillbringar hon här och oljudet förföljer henne. I fåtöljen framför tv:n. Eller i bäddsoffan intill när katterna Hampus och Missan lagt beslag på hennes favoritplats. Katter gillar hon. Överallt i lägenheten finns foton och vykort som föreställer katter. På köksbordet står plastblommor, på soffbordet i vardagsrummet också. Allt är prydligt. Men möblerna är gamla. Hon berättar att hon bär på en ständig oro: att hon ska falla omkull, göra sig illa, kanske bli liggande hjälplös. Det är otäckt om jag skulle gå och trilla för jag har ju ingen hemförsäkring heller. Avskedsorden hör vi många gånger under dessa höstveckor. Gunhild Ringfoss säger det så här: Jag som trodde att jag skulle få det bra som pensionär. Alla bor nu inte i ensamma ettor. På Sikreno Strand i Djursholm, ett av alla seniorboenden som just växer fram, skapas en lugn och trygg miljö för den som är beredd att betala en del för att få en bekväm ålderdom, som det står i broschyren. I den magnifika Munterska villan, byggd 1915 i jugendstil, finns tillgång till musikrum, gymnastiksal, bastu, två biljardbord, hobbyverkstad, vävstuga, bibliotek. Och så egen vinkällare, säger bostadsrättsföreningens ordförande, Kai Jakobsson, 65. Flera här har personlig kontakt med någon vingård. Ett 20-tal personer förvarar eget vin i källaren. Det är en hel vetenskap att hålla temperaturen på rätt nivå. För den som inte själv vill laga mat, eller bara vill ha lite sällskap, serveras middag varje kväll i Munterska villans matsal. Det är dagens begivenhet. Då vill alla vara snygga och trevligt klädda, säger Barbro Knudsen, 73. Efter middagen serveras kaffe framför en sprakande brasa och där samlas de boende: pensionerade och aktiva försäljare, läkare, entreprenörer, akademiker, piloter, ingenjörer, apotekare, professorer, musiker, präster en högre medelklass. Det är inte mycket verkstadsfolk eller grovarbetare här, säger Kai Jakobsson. Det är en ekonomisk fråga. Jo. När man köpt sin bostadsrätt för 2 miljoner tillkommer månadsavgift på 5 450 kronor för en trerummare, 8 023 för en fyra. Man måste vara minst 55 år för att få flytta in. Men inte äldre än 75 år. Läkarintyg krävs. Alltför handikappade är inte välkomna. De 97 lägenheterna byggdes 1993. 20 är hyresrätter och ägs av Danderyds kommun. Nu funderar kommunen på att sälja också dem till bostadsrättsföreningen. De boende hjälps åt och bryr sig om varandra. När man blir äldre åker grannarna till apoteket eller systemet, säger Barbro. Alla har krämpor här, men det har vi berättat för varandra. Sen skiter vi i sjukdomar och har roligt tillsammans och gnäller inte, säger Marika Jondal, 90. Hon har vacker havsutsikt mot Lilla Värtan och Lidingö från sin balkong: Det bästa är den inglasade balkongen med infravärme. Jag kan sitta här ute ända till januari, berättar Marika. Hopplösheten och den ständiga oron över sin usla ekonomi gjorde att arbetslöse Tommi Korkeamäki började röka för ett halvår sedan. I hans etta i Hageby står en askkopp formad som en kista. Husdjuret, illern Zillboux, kravlar över ett inkassobrev på det ostädade soffbordet och trillar ner på golvet. Inkassokravet gäller inte längre. Tommi har lyckats nå en överenskommelse med värden om hyran som han låg efter med. Nu måste han betala 1 000 kronor extra i månaden för att bli av med skulden. Nyligen kom han in på ett kortfilmsprojekt i arbetsförmedlingens regi. Och så har han sökt en gymnasiekurs i grafik och media. Bra att ha om nu inte satsningen på att bli rockstjärna går hem... Nej, jag sköter mig själv. Sverige har ju varit socialdemokratiskt styrt de senaste 20 åren, va? Det kan man väl inte tro? Jag har bara märkt en massa nedskärningar. Nä, politiker är lögnare som får betalt för att ljuga. Catharina Samuelsson, arbetsledare på socialförvaltningen i Hageby, är också upprörd över de återkommande nedskärningarna. När jag började som socialsekreterare för 20 år sen fick bidragstagarna en extra slant till jul. Berättar man det i dag tror folk att man ljuger. Nu är det alltid minsta möjliga tilldelning som gäller. I år måste en fritidsgård försvinna, kanske även det enda nattiset. I sex år har Catharina arbetat i Hageby. För varje år har hon och de andra socialarbetarna sett hur människorna blivit fattigare och fattigare. När hyresvärdar ska renovera hittar de ren misär, familjer som knappt har sängkläder att sova i eller stolar att sitta på, säger Catharina. Tillbaka på den nu regnblanka motorvägen. Hagebys höghus tonar bort. Nyheter. Kungen begär extra anslag för nästa år: dagens drygt 84 miljoner räcker inte för nu ska kronprinsessan Victoria ha egen bostad och eget tjänstefolk.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
DE FATTIGA & DE RIKA TYCK TILLom de växande klyftorna i Sverige!
JAKTEN PÅ SVERIGES FARLIGASTE RÅNARE TYCK TILL om folk som talar i mobiltelefon på allmän plats! TYCK TILL Hur ska en äkta centerpartist se ut?
efter veganboken Magnus Linton gav honom tankeställare VINN PÅ DITT NAMN: 500 nya namn varje dag. Finns du med? – du kan vinna drömresa till Västindien. WEBBKYRKAN Besök Aftonbladets webbkyrka. En plats för lugn, eftertanke och diskussioner om livet.Webb-tv, artiklar, tyck till och snabbfrågor! TIPS&TRAV Nu är vår spelbutik öppen! Lämna in tipset på nätet TÄVLA och VINN Vad kan du om förra veckans nyheter? Vinn böcker! WEBB-TV Aftonbladets webb-tv nu också i QuickTime Bättre bildkvalitet med nytt format |