Äntligen ska det bli rättvis sjukpenning
1,1 miljoner människor får för låg ersättning när de är sjuka eller hemma med barn.
  Det är inte bara orättvist. Det är dessutom dumt.
   Redan innan han blev statsminister lovade Göran Persson att göra sjuk- och föräldraförsäkringarna mer rättvisa.
  I samma uppmärksammade programförklaring som den tillträdande statsministern meddelade att den öppna arbetslösheten skulle halveras slog Persson fast att det var dags att höja taket i försäkringarna med drygt 90 000 kronor om året.
  – Därmed kommer fler att få ett fullgott skydd mot inkomstbortfall. Den generella välfärden stärks.

Flera stora fel i dag
   Fem år och en statsfinansiell kris senare tycks det vara dags att infria löftet. I alla fall enligt den stora sjukförsäkringsutredningen som presenterades i går.
  De nuvarande försäkringarna har flera stora fel. De är orättvisa och de kan lätt uppfattas som om man inte får valuta för skattepengarna.
  Den största orättvisan består i att arbetsgivarna betalar avgift på hela lönesumman. Men fram till nu har löntagarna, som avstått från lön för detta, bara fått valuta upp till 22 875 kronor i månaden. Det är den högsta summa som den 80-procentiga ersättningen beräknas på.
1996 fick 550 000 personer för låg ersättning när de var sjuka. Nästa år har siffran fördubblats. I den summan ingår alla som över huvud taget är berättigade till sjuk- eller föräldrapenning.
  Den kraftiga ökningen beror på att taket legat i stort sett still under en lång följd av år. Samtidigt har reallönerna ökat kraftigt.
Tittar man enbart på dem som jobbar heltid kommer 36 procent inte att få full sjuklön nästa år. Det är alltså mer än var tredje heltidsanställd. För den som blir långvarigt sjuk eller är hemma med små barn kan orättvisan kosta upp till fyra tusenlappar i månaden.

Betalar dubbelt
Mer än var tionde LO-medlem, 12 procent, tjänar så mycket att han eller hon inte får full ersättning vid sjukdom eller föräldraledighet. Bland TCO:s medlemmar är det 34 procent.
  Den andra stora orättvisan ligger i att många betalar två gånger för samma sak. Via avtal har främst tjänstemännen komplement som tar vid där den offentliga försäkringen upphör. De har alltså avstått från höjd lön vid flera tillfällen – för att uppnå en och samma sak.
  I värsta fall har människor dessutom kostat på sig en privat försäkring som räddar familjeekonomin vid längre sjukskrivningar. Gissa om det känns angeläget att betala skatt i det läget? Inte särskilt.
  Därmed finns två bärande skäl för regeringen och sjukförsäkringsansvariga Ingela Thalén att genomföra utredningens förslag om höjda ersättningstak. Rättvisa och skattemoral. Blandningen kan knappast bli bättre.