Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 18 DECEMBER 2000
 
 

Text: Gunnar Fredriksson
Tyck till om Gunnar Fredrikssons kolumn
Läs mer av Gunnar Fredriksson
Det finns både goda ljud och dåliga ljud
Julen är en tyst högtid, nyåret är bullersamt. Jag undrar om det meningslösa smällandet under nyårsaftonen ska minska i år. En ny lag tycks ha stiftats av välmenande myndigheter.
  I vår alltmer bullersamma miljö vill jag slå vakt om tystnaden och de goda ljuden.
   Nyligen läste jag på vår kultursida en artikel (av Mikael Strömberg) om en utredning med förslag till Europaparlamentet och ministerrådet om ”bedömning och hantering av omgivningsbuller”. Den bygger på en svensk utredning om ”framtidens bullerpolitik”.
  Kanske kan Sverige som EU-ordförande nästa halvår ta upp bullerpolitiken på dagordningen.
  Vi har expertis i Det svenska ljudrådet, som via Musikaliska Akademin har försökt väcka miljödepartementets intresse.
Enligt larmrapporter skadas barns hörsel och stämband av oväsendet på dagis och i skolmatsalar.
   På pubar och andra krogar måste man skrika i öronen på varandra, i en del lokaler är det tydligen inte ens meningen att man ska säga något hörbart. Detta är fördumning.
  Slår jag på en reklamfinansierad, ungdomsfixerad radiokanal, hör jag vad en äldre figur som jag uppfattar som enformigt, likalydande dån. Därvidlag har jag kanske fel och vill icke fördöma, bara slippa bli påtvingad detta larm.
  Faktum är dock att jag hör populärmusik utan svårighet när jag lyssnar på sportradion. Men det är klart att jag föredrar Bach, inte minst inför julen.
  På tåg tvingas vi höra ständiga pip och trudelutter från mobiltelefoner och lyssna på andras privata, triviala meddelanden (”jag sitter nu på tåget”).
  Det finns hissar och telefonväxlar där man tycks utgå från att tystnad är outhärdlig och någon sorts musik nödvändig.
  
Min värsta ljudupplevelse är från en idyllisk semesterort på skånska kusten, där mopedförare körde runt, runt kring husen. Deras frihet till idiotiskt, öronbedövande oväsen tog över alla andras frihet att slippa tillbringa sommarkvällar i detta helveteslarm.
Höjt blodtryck och stress blir följden av välfärdssamhällets ljudnivåer, läser jag. Andningen blir ojämn, trötthet kronisk, infektioner tillstöter, vi blir tokiga.
   Forskare menar att fåglar, fiskar och valar inte hittar rätt, eftersom civilisationens buller, t ex från fartyg och borrtorn, fortplantas över oceanerna och stör deras annars så fantastiska navigationsförmåga.
  Min huvudtes är att vår tolerans mot ljud beror på ljudets mening. Jag har till exempel ingenting emot att höra hur någon snickrar på sitt hus eller sågar ved.
  Snart är det vinter. När isen ligger ute i havsbandet kan man bromsa skridskorna, stanna upp och se sig omkring och lyssna. Det är fullkomligt tyst.
Här ute, där dyningen annars suckar som den gjort sedan urtiden, råder vid sådana tillfällen en oerhörd tystnad. Det är icke-musik, befrielse från vår vanliga verklighets brus, som om hela tillvaron frusit.
   Jag kan känna det som om jag hamnat bortom tid och rum, där det inte heller finns färger och rörelse, där det är alldeles stilla. Tänk om det är en religiös upplevelse.
  
Wittgenstein talade om tystnadens teologi. Han sa att han hade haft en moster vars enda andakt bestod i att hon varje långfredag inte sa ett ord. Inget pladder om sådant som man ändå inte kan tala om, språket handlar ju om materiella ting.
Jag minns hur jag i ett hus vid kusten samtidigt hörde dånet från en ostanstorm och det spröda ljudet från ett litet barn.
   Har ni lagt märke till akustiken en kall vinterdag, när man kan höra röster egendomligt långt borta på snövidderna? Tills en snöskoter förstör alltsammans.
  När det är försommar hör jag i skärgården fåglarnas konsert i gryningen, dock snart nog avbruten av någon vanvettigt snabb motorbåt ute på fjärden.
Det finns bra och dåliga ljud. Mitt bästa ljudminne är det rytmiska knakandet i trävirket i min hytt när en gammal koleldad ångare vaggade fram över Nordsjön.



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER