  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Två män från irakiska Kurdistan ställs nu inför rätta vid Stockholms tingsrätt för ett så kallat hedersmord. De har dödat en ung kvinnlig anförvant för att hon enligt deras mening besudlat familjens heder genom att försöka bestämma över sin egen sexualitet. De båda åtalade anser att det är de själva och familjen som har rätt till den kontrollen. Svensk lag lämnar inte minsta utrymme för en sådan ”rätt” till familjemoralisk upprustning. Juridiskt är fallet enkelt. Men somliga feminister, uppdelade i två läger, för en upphetsad diskussion kring det juridiskt enkla fallet. Den ena lägret, exempelvis Mona Sahlin och Margareta Winberg, försöker hävda att ”hedersmord” inte existerar, utan att det bara är fråga om normal manlig ondska.Det andra lägret, främst journalister, hävdar att hedersmord visst existerar, framför allt i ”arabländer” eller i ”flera arabiska länder” eller i ”stora delar av arabvärlden”. Båda sidorna har fel. Men sannolikt är det omöjligt att försöka diskutera saken utan att väcka åtminstone den ena sidans raseri. Margareta Winberg-falangen har både sakligt och historiskt fel. Att mörda för familjehederns fläckfrihet är en sed som man kan finna på det katolska Korsika liksom det katolska Sicilien eller det muslimska Jordanien eller det kristna eller muslimska Kurdistan. Traditionen är inte knuten till någon särskild religion, i så fall vore i vart fall judendomen, islam och kristendomen lika goda kålsupare. De flesta människor som avrättats i svensk historia var alls inte, som feministerna hävdar, häxor. Ytterst få kvinnor har bränts på bål i Sverige. Mångdubbelt fler män har avrättats för påstått tidelag eller för utomäktenskapligt sex. Så med religionen som förklaring kommer vi ingen vart. Således har de feministiska journalister som upphetsat fördömer ”arabländer” fått saken om bakfoten i lika hög grad. Turkiet och Kurdistan är knappast ”arabländer”, lika lite som Korsika eller Sicilien.Snarare handlar det om maffia-problemet. I avlägsna regioner där det saknas statlig överhet och statligt våldsmonopol privatiseras lagen och då blir den egna familjens ”heder” värd att dö för, om man så befinner sig bland beduiner ute i öknen eller uppe i korsikanska berg. Den franska och italienska staten har under senare decennier börjat få bukt med problemet. Irak var på väg att ändra lagarna så att alla förmildrande omständigheter vid familjemord helt enkelt skulle tas bort. Saddam Husseins maktövertagande förstörde även de reformplanerna. Således har Sahlin–Winberg fel när de försöker köra sina huvuden ner i sanden och förnekar själva existensen av begreppet, även om de förmodligen vill väl.Vad de tycks ha iakttagit, och med skäl oroat sig för, är de feministiska journalister som vällustigt vältrar sig i fördömanden av ”arabländer”. De som försöker göra detta uråldriga fenomen till något ”arabiskt”, de menar förmodligen muslimskt, är intellektuellt på samma nivå som viss taleskvinna för ny demokrati strax före partiets katastrof, hon som babblade om ”muslimska ritualmord”. I sak finns inte så mycket att diskutera. I vårt land har den här typen av rättsuppfattningar om sexualmoral arbetats bort under de senaste trehundra åren. Hos oss är detta inte på något sätt kontroversiellt. Det är förbjudet att slå ihjäl kvinnor och en föraktlig handling. Oavsett om någon skulle få för sig att göra det för ”hederns” skull eller, vilket är vanligare hos oss, i samband med alkoholförtäring på julafton. På samma sätt är kvinnlig omskärelse förbjuden i Sverige, oavsett vilka traditioner en del afrikanska invandrargrupper fört med sig. Vår tolerans omfattar aldrig mord och misshandel. Välkomna till Sverige men här omskär vi faktiskt inte småflickor och slår ni ihjäl lillasyster så åker ni in på livstid. I denna hållning finns absolut ingenting kontroversiellt eller svårbegripligt. Således ingenting att vara oense om. Således finns ett påtagligt drag av falskhet och hyckleri hos de förmenta feminister som i mer eller mindre rasistiska banor vill föra ”debatt” i ett ämne som inte behöver debatteras. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
