Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
TISDAG 5 DECEMBER 2000
 
 

Text: Yrsa Stenius
Tyck till om Yrsa Stenius kolumn
Läs mer av Yrsa Stenius
Svenskarnas skräck: oreda i privatekonomin
Ingenting Mikael Olsson företog sig som programdirektör på Sveriges Television tydde på att det var något fel på hans kompetens.
  Inget tydde på att företagets gamla styrelse hade gjort något dåligt val.
  
Strax innan Olssons privatekonomiska lik ramlade ut ur hans egna och SVT:s garderober var programdirektören och televisionens framtida programpolitik föremål för kritisk debatt. Det ska de vara i ett läge då mycket görs om. Ingen uttalade direkt misstroende mot Olsson.
  Sedan Olsson avsattes har hans ambitioner och förmåga att lotsa public-service idén genom den statliga televisionens framtida omstöpningar höjts till skyarna. Mikael Olsson var med andra ord rätt man på rätt plats.
  Om det inte hade varit för detta med den magnifika oredan i hans kassakista. Det tolereras inte i Sverige. Ibland kan jag undra varför.
Mikael Olsson har inte gjort något moraliskt förkastligt. Han har inte försökt smita undan skatt. Att skönstaxeras är inte billigt. Han har inte försökt lura Sveriges Television på pengar, inte sko sig otillbörligt. Han slarvar men han luras inte.
  
Mikael Olsson har inte skadat någon människa, inte betett sig hänsynslöst, inte haft oanständigheter för sig. Och som sagt, han förefaller att vara rätt man på rätt plats.
  Ändå måste han avsättas. SVT:s styrelseordförande Allan Larsson hade till och med mage att hävda att Mikael Olsson så självklart var en så omöjlig person på sin post att den gamla styrelsen ska klandras för att den över huvud taget tillsatte honom.
I Sverige får man förmodligen vara en avancerad slöfock på jobbet och en skitstövel i största allmänhet i privatlivet – bara man har reda på sina pengar och berikar sig på tjusiga klipp i stället för att bli fattig på slarv.
  
Fortfarande undrar jag varför.
  
Jag är den sista att hävda att privatmoralen saknar betydelse för ens status i yrket och ens behörighet att beklä höga positioner. Men jag tycker det är hög tid för en seriös debatt om vad som ska betraktas som diskvalificerande och vad inte.
  Naturligtvis har vi rätt att höja på ögonbrynen inför någon högt uppsatt tjänsteman som på det privata planet vadar omkring i obetalda räkningar och bortglömda restskatter. Har vi anledning att tro att den ekonomiska röran dessutom gör vederbörande sårbar i sin position – till exempel i form av otillbörliga ekonomiska beroenden – är det definitivt läge för avsked.
  Att folk som utnyttjar sin position och roffar åt sig ska sparkas är väl okontroversiellt.
Men Mikael Olsson, vilket var hans brott? Vem eller vilka – utom han själv – hade ont av att han aldrig kom sig för med att deklarera och i den vevan förlorade sin kreditvärdighet, vilket ledde till lavineffekt i trasselhärvorna.
Nej, ingen hade ont av det. Men han kränkte svenskheten i hjärtat av dess oförvitlighet. Han gjorde det på två sätt:
  Han hade noll koll. Svenskar är skräckslagna inför folk som inte kontrollerar sig. Oreda i privatekonomin är en klockren indikation på att en människa på något sätt låter allting flyta, struntar i att tygla och knipa ihop.
  Inte nog därmed. Mikael Olsson som aldrig får ur sig sin deklaration och ligger efter med alla redovisningar visar prov på hybris. Han tar sig rättigheter som folk i allmänhet inte kan ta sig, då rasade ju alla firmor och hela skatteskrapan ihop som ett korthus.
  På denna punkt tycker även jag att Olsson betedde sig idiotiskt. Det hade kostat honom så litet att se till svensk beteendenorms formulär 1 A. Men i min personliga värdeskala är detta definitivt inte grund för avsked.
  Svensk offentlighet har traditionellt varit försiktig med att gräva i högt uppsatta människors privatliv till andra delar än det som rör ekonomin. Och väl är naturligtvis det. Avklädningar av det slag som drabbade Bill Clinton vill vi inte se här.
  Icke desto mindre – om vi ska väga risken av att privata svagheter undergräver trovärdigheten i en hög position, misstänker jag att den privata lögnen har en större benägenhet att smitta av sig på yrket än den obetalda räkningen.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER