  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
D et satt ett gäng i radions P 1 i går kväll och diskuterade vad som är hippt. Det stavas väl så, på svenskengelska. ”Hip” är ju ett engelskt ord som enligt Nationalencyklopedien betyder ”modern”, ”inne” och bland annat givit upphov till beteckningen hippie, alltså en långhårig knarkare med förkärlek för blommiga städrockar. Panelen i radioprogrammet hade olika exempel på hippa människor. Gustaf Fröding. Andy Warhol. George Sand. Jesus Kristus. En underlig blandning original. Folklivsforskaren Bengt af Klintberg berättade att han själv hade känt sig hipp när han kastat daggmaskar på publiken under en installation. Åskådarna hade flytt i panik. I dag skulle det ha kallats performance och varit ännu hippare än det var då. Beteendet upprepades för ett par år sedan i vårt östra grannland när ett gäng elever till den excentriske mästerregissören Joukku Turkka kastade sin egen skit på publiken.Av någon anledning kallades just den sceniska akten skandalös. Men i hippresonemangen kommer förmodligen träck aldrig att accepteras som konstnärligt uttrycksmedel. J ag tror i alla fall att radiopanelen menade att människor som på något sätt ligger före sin egen tid är hippa. Spjutspetsar. Sådana som uppfattats som kufar och dårar medan de levde, men rönt bred uppskattning efter sin död. Det finns en regel som säger att bara de som sysslar med våldsam samhällskritik och/eller grov satir lever kvar i det allmänna medvetandet, generation efter generation. De som gör som alla andra och enbart presterar vad som förväntas av dem blir inte ihågkomna för ett dyft. Frågan är vilka av dagens mer eller mindre hippa människor som kommer att skriva historia.Vilken nu levande politiker kommer att gå till hävderna för att den drivit fram stora omvälvningar eller epokgörande genombrott? Hippa Ingegerd Wärnersson för att Sverige har världens bästa skola? Lennart Daléus och Lars Leijonborg för att de avskaffade sina egna partier? Eller Göran Persson, för att han började kalla sig feminist i november 2000? Finns det någon av dagens författare som kommer att njutas av en bred läsekrets om 100 år? Hip Horace Engdahl? Förutom Hyland, kommer det att finnas en enda tv-pajas som folk minns om 50 år? En enda svensk IT-fjant? En enda stackars ekonom? Nej, gott folk, och det är lika gott så. D et är svårt att inte tänka på den där rymdsonden som gick i väg rakt ut i evigheten med budskapet om att det finns liv på jorden. Kommer ni ihåg den än? De hade ristat in en bild i plåten, av en naken man och kvinna med könsorgan som inte syntes, och lite formler och en karta över vårt solsystem. Det skulle visa för andra intelligenser i rymden att vi fanns, om de ville svara och komma på kaffe, liksom. Tänk er vad som kunnat hända om de hade bifogat en videokassett med ”Sikta mot stjärnorna”. Intelligenserna där ute i rymden hade antingen trott att det inte fanns fruktbart liv på jorden alls, eller så hade de uppfattat programmet som en krigsförklaring. I bästa fall hade de nöjt sig med att ta stora omvägar runt vårt solsystem, jag lovar. F örresten börjar jag spy på hela hippresonemanget för de riktigt hippa människorna är de som bor i skogen och samlar gamla maskiner och trädgårdstomtar eller vad fan som helst som de bestämt själva och de som brinner för rättvisa och för andra människor eller omöjliga projekt, de som skiter i dumma regler och som är normalt hyggliga och kanske onormalt envisa och självständiga och inte bara gör vad som förväntas av dem. Den som är riktigt hipp speglar sig inte i andra människor. Inte ens i sig själv. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
