  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Dden nya ekonomins förlovade värld passerar vi från lyckligaste eufori till natt-svart elände, utan mellanstationer. Från julafton med buller och bång och massor med klappar. Nästa dag – långfredag. En liten mutskandal i arabvärlden, vad betyder det egentligen när vi går från kris till paradis, och tillbaks, på några timmar? En affärsbekant fnyser föraktfullt: – 170 millar, vad är det? Peanuts! Den här typen av frågeställningar kräver ett auktoritativt svar. Jag ringer näringslivets Guru Numero Uno, Kjell A Nordström. Hans beskrivning av världsläget kommer utan tvekan. – Vi rör oss framåt. 
Men varför går det upp och ned, och så till den milda grad?Nordström (suckar). – Eftersom jorden är rund så kan det inte gå en enda dag utan att nåt händer. På tal om att hända ... Häromdagen lämnade regalskeppet Ericsson kvartalsrapport. Efter alla löften var det nu dags för den svenska telecomjätten att visa sig som man verkligen är, utan grälla masker. Eller att ”komma ut” som det heter på mediespråk. Att ”outa”, på helyllesvenska. En otäck rapport. Och börsen störtdök. Bland de ledsna direktörerna i New York som ”kom ut”, saknades märkligt nog skepparen själv, Lars Ramqvist. Ramqvist var denna gång helt ointresserad av att outa. Annat var det för ett år sedan. Då hade Ramqvist tvingat den dåvarande koncernchefen Sven-Christer Nilsson att bokstavligen komma ut. Den avpolletterade koncernchefen försvann ut genom en bakdörr med ansvaret för huvudkontorsflytten till London och med massiva omstruktureringskostnader lastade på sina axlar. Det ledde följaktligen till ett urvisset resultat och en tvärilsk börs. Nilsson fick ta skammen med sig ut. Därefter återinsatte Ramqvist sig själv som amiral på skutan, pekade med hela handen och ställde ut löften om ett rekordresultat, vilket logiskt nog kom, eftersom företrädaren redan hade tagit kostnaderna. Börsen blev överlycklig, Ramqvist hyllades som hjälte, det var inte bara en ny koncernchef, det var en helt ny ekonomi. I sex månader levde vi i paradiset. Stekta dot.com-bolag flög i luften. Ericsson hade visat vägen. Allt var möjligt. Alla skulle bli IT-miljonärer. Birgersson gick i kortbrallor. Ramqvist blåste bubblan. Och nu? Det gör så ont när bubblor brista, och när den egna bubblan skulle brisera var Ramqvist – borta. Mig påminner det ekonomiska världsläget mest om 60-tals favoriten ”En ding, ding, ding, ding värld”. En grupp småsparare kör kors och tvärs över kontinenten på jakt efter en nedgrävd skatt och tryggad ålderdom. Slutet är höljt i dunkel, men skatten är nedgrävd under ett gigantiskt W. Nu har Nordström laddat om. – Marknaden fluddrar. Den här gången är Gurun bestämd. Han tänker på en missbrukare som inte får tag i det rätta virket, och av den anledningen blir ojämn i humöret. Han börjar stoppa i sig litet vad som helst, propplösningsmedel, rakvatten och annat lättflyktigt. – Missbrukaren fluddrar. Marknaden fluddrar. Solklart. Steget från horse till White Horse kan tyckas kort, dock inte för en finsmakare. Marknaden proppar i sig vad som helst. 3G, wapp, strukturkostnader, ny vd, rubbet. Litet trist är det ändå att just när det PPM-laddade svenska folket skulle leka skattjakt på börsen, så sätter densamma igång med att ”fluddra”. En annan möjlig förklaring är att börsen faktiskt också hörsammat de senaste årens mediala uppmaningar. Den gamla fina fondbörsen har till slut tröttnat på alla tråkiga middagstal om ”långsiktighet”, ”effektiva marknader”, hin håle och hans moster, och bestämt sig för att äntligen visa sig som den verkligen är. Börsen har kommit ut. Den outar. Här känner man nog ändå att det råd man helst hade velat ge till denne fluddrande entusiast som numera far upp och ned med femton procent om dagen är: – Borde inte du ha stannat inne ... 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
