|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
En människa med många sidor
Tv från Teskedsgumman till Gäster med gester och Varuhuset. Inga Gill var en mångsidig skådespelare. Inga Gill? Den varma mogna damen med runda kinder och lätt för att skratta. Som bjöd på sig själv utan fåfänga i lekarna i Gäster med gester. Som var den kloka Edit i ostdisken i Varuhuset. Den där sortens mormor som alla vill ha. Trygg. Klok. Milt plirande med ögonen. Så minns vi Inga Gill nu. Men en gång var hon en annan sorts filmstjärna. Bilderna ändras med åren. Vrider vi klockan mot 1950-talet ser vi två jämngamla blondiner. År 1955 gör Marilyn Monroe den förföriska huvudpersonen i Flickan ovanpå, och bilden av henne med kjolen blåsande kring benen lever kvar för evigt. Samma år spelar Inga Gill den prostituerade Maggie i hårdkokta svenska filmen Farlig frihet om kriminella ungdomar på glid. Lite senare har Marilyn Monroe premiär på I hetaste laget, som för evigt fryser bilden av henne som vemodig sexdröm. De här åren spelar Inga Gill dottern i alla filmerna om Lille Fridolf, den häftiga unga Maggan. Dottern. Inte farliga frun Selma eller någon hotfull svärmor. Var med i många filmer Nu ska vi inte överdriva jämförelserna. Inga Gill var ingen svensk Marilyn Monroe, men en uppskattad och populär skådespelare. Radioserien och filmerna om Lilla Fridolf var stora succéer. Dessutom var hon med i Knäppupp 1956. 1957 gifte hon sig med Karl-Arne Holmsten, också han en av dåtidens mest älskade stjärnor. Den som skulle porträttera Inga Gill då såg ingen trygg mormor. Inga Gill var med i många sorters filmer. Hon debuterade som husa i Ingmar Bergmans Kvinna utan ansikte, och var smedhustrun i Bergmans Det sjunde inseglet. Otrogen med gycklarledaren Erik Strandmark i en av filmens känsloladdade sekvenser. Hon spelade också med i Alf Sjöbergs klassiska Fröken Julie. I en mindre roll. Hon fick ofta spela servitris eller sekreterare, dansare eller expedit. När Inga Gill långt senare blev hela Sveriges älsklingsexpedit i Varuhuset hade hon stått bakom många sorters diskar. Marilyn Monroe dog 1962. På bilder och i vårt minne blir hon aldrig mer än drygt 30 år. Medan Inga Gill växte ur de där rollerna som dotter och ung flamma, fast hon lyckades spela Saltkråkan-barnet Tjorven i en revy 1964. Sista rollen i Labyrinten Vi fick aldrig se Monroe som gullig mormor eller kärv översköterska, men Inga Gill åldrades i sitt yrke. Redan 1967 var hon med i Teskedsgumman som lite mer erfaren kvinna. När hon blev förförd av Gunnar Hellström som Raskenstam 1983 var det som mogen kvinna. Och många minns henne som mamma till Louise i tv-serien Labyrinten av Henning Mankell, Inga Gills sista roll. Hon började spela revy och komedi tidigt och blev en skicklig scenunderhållare. När det var fars på privatteatrarna fanns hon där i en viktig biroll. Men hon gjorde annat också. 1994 såg jag henne i scenversionen av Cabaret, mycket bra som pensionatsvärdinnan som blir uppvaktad av frukthandlaren. Och för bara ett par år sedan visade hon och några andra seniorer att de nådde passionsåldern vid 65. I Stockholms Parkteater 1998 spelade Inga Gill och hennes kolleger 70, girls 70, en musikal där de stjäl pärlhalsband för att rädda hotellet de bor på. En musikalisk mormor Musikalen skojar med skådespelare och deras fåfänga. Inga Gill hade ett roligt sång- och dansnummer. För hon var musikalisk också. 1992 gjorde jag reportage hemma i källaren hos Inga Gill. Där kopplade hon av genom att spela trummor med barnbarnet. Dom hade en grupp som hette Brians Broken Hand. Inga Gill och ett gäng 15-åringar släppte loss i gamla blues-klassikern Dust my broom.
Bilder fryser ögonblick och bilder visar människor från ett håll. Men det syns inte alltid om det bor en blues-trummis inuti.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
KRISEN I MELLANÖSTERN
SKADAD AV VÅRDEN Annette Kullenberg, kolumnist: När rönnbären äts upp och aktierna lövas av TÄVLA |