|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Aftonbladets medarbetare i Tokyo om sin vän Kim Dae-Jung K im Dae-Jung, 75, förtjänar mer än väl Nobels fredspris sedan han gjort hål i bamburidån längs den 38:e breddgraden med sin solskenspolitik, besökt Pyongyang och rivalen och fört de koreanska staterna bort från krigshot, evig misstro och hat mot försoning. Men vad säger väl den Käre Ledaren Kim Jong-Il, 58, som har ett ego av faraoniska mått och som faktiskt också spelat med i fredsprocessen? Sur? Kanske och det kan få honom att sätta sig på tvären framöver. Jag tror faktiskt att det är precis vad Kim Dae-Jung tänker på i dag. Hur begränsa skadan och rädda hans ansikte och därmed också visionen om återförening av de två kore- anska staterna? Kim är inte nöjd med att gå till historien som Nobelprisvinnare. Han har en dröm och han vill nå hela vägen. Det vågar jag säga efter mer än 25 års vänskap med honom som bland annat ledde till att jag visades ut av militärdiktaturen och var persona non grata i elva år fram till OS i Söul. Upptakten var ett möte med förhinder: Kim kidnappades av koreanska KCIA-agenter från sitt hotellrum i Tokyo dagen innan vi skulle ses. Enbart ett amerikanskt ingripande räddade honom från att dränkas som en katt i Stilla havet. Å ret var 1973 och vad som skedde därefter är väl känt: fem år av fängelse och lika lång tid i husarrest plus tre år i exil i USA efter att på nytt ha räddats av Vita huset den här gången från galgen Kim var kompromisslös i sin demokratiska övertygelse. Vi möttes alltid hemma hos honom eller i kyrkan på söndagarna hans enda tillåtna men övervakade kontakt med vanliga koreaner. Utanför stod hordar av KCIA-gorillor som kollade vem vi var och tog bilder av oss genom fönstren. Och villan var buggad. Kim var stundtals bitter och självupptagen. Lidandet förvandlades till ett martyrskap som han både varnade för men samtidigt vårdade. Men vi talade också om våra familjer, om den svenska välfärdsmodellen och om Olof Palme som var en av hans förebilder i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Kim är fortfarande en stor Sverigevän. När han kastades i fängelse 12 år tror jag han fick så kastades jag ut ur landet. K im kom tillbaka sedan militären tvingats godta en skendemokrati ledd av en ex-general. Han förlorade två presidentval och vid vårt möte 1995 hade han lämnat politiken. Det var då som han för första gången vågade tala om sina visioner om ett enat Korea, en försonande politik som skulle locka nordkoreanerna ut ur sin isolering och lätta på förtrycket på båda sidor. Farliga tankar även då. Anti-kommunistlagarna förde oss till fascismens trösklar och fick oss att stanna i växten, sa han. Före 1993 skulle man ha behandlats som landsförrädare om man föreslog nya spår på järnvägen mellan Syd och Nord eller ivrade för ett toppmöte mellan de båda ledarna. Utan yttrandefrihet kan vi inte bygga broar och förhindra ett nytt krig ... Ett halvår efter vårt möte återvände Kim till politiken, begabbad även av vänner. I media beskrevs han som en kvarleva av en förlegad era, en gammal man driven av makthunger. Ändå vann han valet. D et historiska toppmötet i somras tog andan av en hel värld och i dag har man på båda sidor börjat bygga på järnvägen som legat minerad sen 1949. En ny tidsålder för 70 miljoner koreaner. Upprättelse och revansch men kritik från oppositionen som anklagar honom för att göra för många eftergifter till Pyongyang som fortfarande har sina helvetesvapen kvar. Möjligen har norska stortinget haft lite för bråttom igen med priset för Kim Dae-Jung måste ha en partner om dansen skall gå vidare.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|