  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Det är en lögn på Per Ahlmark-nivå
Så slumpade det sig med den 12-årige Ramis död. Han sköts till döds i sin fars armar medan fadern Jamal Aldura förgäves hukade bakom en soptunna vinkade om nåd. Omedelbart därefter sköts fadern själv. Kort därefter sköts en framkrypande ambulansman till döds. Sådana bilder är scoop. Om fotografen är frilans och inte fast anställd gör han sig en rejäl förtjänst genom att sälja bilderna till hundratals medier världen över. Money talks, som Jan Stenbeck säger. Bildernas underhållningsvärde är starkare än politisk hänsyn bland de redaktörer världen över, som helst av allt hade sett rakt motsatt innehåll i bilderna, men som nu måste förklara deras iunnehåll. Enligt dessa oskrivna regler för spelet mellan underhållning och politik hade Aftonbladet i går rubriken: ”Han ber för sin son - förgäves Sekunden senare skjuts Rami och dör i pappas armar” Någon annan rubrik till detta bildscoop är knappast möjlig någonstans. men där efter träder den politiske redaktören in i det journalistiska förloppet för att förklara händelsen. Det avgörande blir då redaktörens egna sympatier. I vår malligaste morgontidning analyseras förloppet bland annat med korrespondentens konststycke att tränga in i den palestinske president Yassir Arafats hjärna för att se efter hur det står till där inne och hur han upplever något tjog dödade palestinska barn: ”Han njuter i fulla drag, och stärker samtidigt sin hand politiskt.” Aftonbladets korrespondent befinner sig visserligen i New York, men har ändå fullt klart för sig varför så många barn dödades dagen innan på andra
Det säger de säkert. Liknande ting skulle nog även Aftonbladets korrespondent i New York ha sagt om hans egna barn skjutits av polis eller militär på en demonstration. Dock får man förmoda att han blivit tämligen kränkt om någon avfärdat hans klagan som ”propagandasyfte”. Detta är givetvis en orättvis jämförelse, till och med medvetet orättvis. Aftonbladets korrespondent i New York är en vit medelålders man. Det var inte den palestinske far som sköts tillsammans med sin son, ty han var en lägre sorts människa, en sådan som dör i propagandasyfte. För att beskriva bakgrunden till händelsen som han tvingats förklara och analysera tar korrespondenten till själva historien: ”FN:s beslut att ge judarna ett eget hemland fick till följd att hundratusentals palestinier flydde”. Det är en lögn på Per Ahlmark-nivå som dagens israeliska historiker skulle avvisa med förakt. Hundratusentals palestinier flydde för att israeliska styrkor var utomordentligt framgångsrika i etnisk rensning, långt innan begreppet var medialt etablerat. Allt som skrivs om konflikten mellan palestinier och israeler är inte lögnaktigt på detta sätt. Svenska Dagbladets korrespondent Cordelia Edvardsson, vars solidaritet med Israel är självklar, skulle aldrig förnedra sig till att urskulda barnamord eller ljuga ahlmarkskt. Utan att likt hennes kollega i vår malligaste morgontidning kunna tränga in i en annan människas hjärna uppfattar jag hennes solidaritet med journalistiken och Israel som så, att hon menar att sann rapportering i båda avseendena är bä 
ttre än osann rapportering.Vad som rör sig inne i huvudet på Aftonbladets korrespondent i New York är sannerligen mer outgrundligt. Slutade du läsa där, Jan? I motsats till Jan Guillou och andra Palestina- respektive Israelvänner ser jag det som mitt uppdrag att skildra båda sidor av en konflikt. Jag har noterat att det vid ett flertal tillfällen retat överstepräst Guillou och andra enögda betraktare. Jag har suttit i de palestinska flyktinglägren på Västbanken och i Gaza och intervjuat palestinska mammor som fått sina söner dödade av israeliska soldater. Även om jag just nu befinner mig i New York vet jag därför mycket väl varför barn ständigt varit offer i konflikten. Därför skriver jag att palestinierna utnyttjar barnen i propagandasyfte vilket är en del av verkligheten. Samtidigt som jag i meningen efter skriver att det inte rättfärdigar att israelerna skjuter skarpt mot barn. Men du kanske slutade läsa där, Jan. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
