|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Fredagen den 22 september toppade tv:s Aktuellt sin 21-sändning med ett reportage om en aktiv socialdemokrat i Stockholm som hade avstått från att medverka till att hennes hyresrätt i allmännyttan ombildades till bostadsrätt. Hon hade gjort det av ideologiska skäl och argumenterat så framgångsrikt för sin ståndpunkt att hela bestyret gick om intet. Det blev ingen ombildning. Var nu detta en så stor och unik händelse att den behövde omtalas som första nyhet i Aktuellts huvudsändning? Knappast. Det var inte nyhetsvärdet som avgjorde valet av huvudinslag. Avgörande var Aktuellts behov av att polemisera med avgångna justitieministern Laila Freivalds och alla andra som eventuellt ännu levde i föreställningen att denna inte hade mycket till val när grannarna började gå i ombildningstankar. Hon hade visst ett val och valde fel, i varje fall i egenskap av sosse i hög position, menade Aktuellt. Här skulle tittarna få se hur rörelsens moraliska praktexemplar betedde sig. Frågan man kan ställa sig lyder förstås: Är detta verkligen ett prestigefyllt nyhetsmagasins uppgift? Att göra sig till forum för journalistkårens partiska dispyt med justitieministern? Nå, nu hade ju ministern givit sig på journalisterna med dunder och brak i samband med att hon avgick. Faktiskt gjort dem till syndabockar. Har inte Aktuellt rätt att på olika sätt visa hur relevant journalisternas bevakning av den omstridda bostadsaffären var? Ja, naturligtvis får Aktuellt i sina sändningar ge utrymme för den uppfattningen, med eftertryck till och med. Det gjordes också på ett utmärkt sätt i torsdagens huvudsändning där avgående press-ombudsmannen Per-Arne Jigenius slog fast att journalisterna hade all rätt att uppmärksamma Freivalds bostadsköp. På fredagen fanns inte längre någon anledning att låta nyhetsmagasinen fyllas av journalisternas behov av att rättfärdiga sig. Det var gjort i den utsträckning en allsidig belysning av affären Freivalds krävde. Aktuellt valde dock att fortsätta sin polemik med justitieministern. Polemiken förkläddes till reportage men var en partsinlaga lik förbannat. Det intressanta med fallet Freivalds är att man som iakttagare inte upplevde att något direkt drev mot henne pågick – förrän efteråt, när hon valt att avgå. Då kom de riktigt grova reaktionerna från politiker, ledarskribenter och så kallade analytiker främst i de borgerliga drakarna. Då uppstod denna regelrätta maktkamp mellan det offentliga ordet och den abdikerade ministern. Jag misstänker att Freivalds envisa tigande bidrog till den ökande tyngden i artilleriet. Nu var det helt uppenbart att hon måste avgå eftersom hon inte levde som hon lärde. Nu fick Göran Persson höra att han helt osentimentalt borde ha givit Freivalds sparken. Nu blev hon ett parallellfall till Ove Rainer. Vad som förvånat mig allra mest i dessa reaktioner är att ingen kritisk diskussion kring ett statsråds agerande förefaller möjlig utan att man snabbt glider över i påståendet att det är sparken som gäller. Med tanke på vad socialdemokraterna anser om utförsäljning av allmännyttan hade det varit bättre om justitieministern inte uttalat intresse för att köpa sin lägenhet. Till detta kritiska påstående bör en förnuftig människa kunna foga att hon enligt lag och allmän moraluppfattning är i sin fulla rätt att göra det, att hon inte ensam bestämmer i sitt privatliv utan har make och barn, att köpet skedde enligt de regler hon själv har lagt fast som justitieminister – därvidlag avviker hennes fall väsentligt från Rainers. Det fanns med andra ord argument som talade starkt för att vi alla kan fortsätta ha respekt för vår justitieminister – som människa och statsråd. Att hon i denna kontroversiella fråga inte levde som sossarna lär – vilka är vi att stoppa ned det argumentet i halsen på 
Webbradio: Musik dygnet runt – nyheter varje timme
Senaste nyhetssändningen Hjälpsida
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
Kravaller vid toppmötet i Prag - många skadade. Demonstranter kastade brandbomber och stenar mot polisen.
|
