Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 25 SEPTEMBER 2000
 
 

En ny typ av brottslighet har vuxit sig stark i storstäderna. Barn rånar barn. Vissa har inte fyllt 13 år.
  Rånen sker ofta under förnedrande former och sätter djupa spår i offren. Bytet är trivialt – en mobiltelefon, några hundra kronor eller en moped.
Aftonbladets Olle Castelius och Sofia Ekström har granskat de nya barnbrotten.
  Vi börjar i dag med offren. Martin Hedin, Jonatan Rogby och David Åberg drabbades alla av samma rånare.

673
BARN RÅNAR BARN Martin Hedin, 16, blev rånad av en 15-åring. Han är förvånad över hur dåligt han mår efter rånet. - Jag har drömt mardrömmar om hur samma rånare skär halsen av mig, säger han. Brottsligheten kryper ner i åldrarna - speciellt i storstäderna. Och när gängen med unga rånare ska välja sina offer, är andra ungdomar och barn lätta byten.

Han rånades – av ett barn
Martin Hedin, 16, blev rånad i Kungsträdgården i Stockholm.
  Under dödshot tvingades han ut på en lång promenad där han fråntogs pengar, busskort, jacka, halskedja och mobiltelefon.
  – Ena sekunden tänkte han skära halsen av mig, nästa var vi kompisar. Jag var livrädd för att han skulle flippa ur och döda mig, säger Martin.
  

Martin, 16, fick välja: busskortet eller livet
TYCK TILL om den nya ungdomsbrottsligheten
Han är påtagligt uppjagad när han nu åter går omkring på platsen där han rånades – Kungsträdgården.
  – Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt att komma hit. Jag är rädd och ser mig hela tiden över axeln. Jag kommer aldrig att åka hit frivilligt igen, säger han.
  Förra gången, den 27 juli, var han här med kompisen Jonatan Rogby, 16. Klockan var åtta på kvällen, det var ljust ute och mycket folk i rörelse.
  – Då ropar någon efter oss. Det är en invandrarkille med en svensk kille i sällskap. Vi stannade för vi trodde att de vill sälja något, säger han.

Tvingas följa med gärningsmannen
  
Vad de inte vet är att ”svensken” har tvingats dit mot sin vilja, att han varit bortförd i två timmar och nu skräckslaget tvingats följa sin gärningsman.
  Rånaren tar nu med sig Martin och beordrar Jonatan och det tidigare rånoffret att stanna kvar på bänken.
  Annars kommer hans kompisar som finns i närheten att döda dem.
  Martin tvingas med på en lång promenad som varar i nästan två timmar. Rånaren tar hans jacka, mobiltelefon, busskort, pengar och halskedja. Han vill också ha koden till bankomatkortet, men det är helt nytt och inte aktiverat.
  Under promenaden växlar rånarens humör ständigt.
  Ofta vill han skaka hand, säger att de är kompisar men lika ofta hotar han Martin till livet och visar konturen av sin kniv i fickan.
  Hos Martin ligger de timmarna kvar som en jäsande klump i magen, en reaktion som är mycket vanlig hos unga rånoffer.
  Ann Hellströmer som är socialarbetare med placering hos citypolisen i Stockholm säger:

”De kan inte sluta tänka på rånet”
  
– De tänker på det hela tiden och till slut kommer deras högsta önskan att vara att de en dag vaknar och upptäcker att det aldrig hänt.
  Sedan ett år driver hon Stödcentrum för unga brottsoffer.
  Hon har träffat närmare 150 unga rånoffer vid över 500 tillfällen.
  Hon berättar att det värsta ofta är att omgivningen inte förstår deras rädsla.
  Kompisarna som undrar varför de inte sprang, slog tillbaka eller ropade på hjälp.
  – För offren är rånsituationen alltid overklig. De får tunnelseende, upplever att fötterna inte har kontakt med marken, är stela i kroppen samtidigt som om ben och armar inte lyder, säger hon.
  Det bekräftas av Martin, Jonatan och David.
  – Världen omkring dig försvinner och det enda du kan koncentrera dig på är att ha koll på rånaren, säger Jonatan.
  – Man blir helt paralyserad och kan inte göra något annat än lyda, säger David Åberg, 15, som rånades på Stadions tunnelbanestation klockan tio på morgonen lördagen den 22 juli.
  Ann Hellströmer berättar också att rädslan lever vidare.
  Killarna blir ofta osäkra, vill inte gå ut, förlorar självförtroende, får ont i magen, kan inte sova eller drömmer mardrömmar.
  – Till slut är rånet det sista de tänker på innan de går och lägger sig och det första de har i huvudet när de vaknar, säger hon.
  Martin berättar att han har börjat tvivla på sig själv, är trött, inte kan sova och inte orkar prata med folk. Han är förvånad över styrkan i sina känslor.
  – Jag hade aldrig trott att man kunde må så här dåligt. Det är som man inbillar sig att man ska känna när någon blivit mördad.
  – Pojkarna brukar säga att de tänker så mycket på rånaren att han till slut har gått in i hjärnan på dem. De ältar fram och tillbaka hur de lät sig rånas och vad de kunde gjort annorlunda, säger Ann Hellströmer.
  – Många lägger också skulden på sig själva på samma sätt som våldtagna kvinnor ofta gör.
  Hon säger också att rån-offren brukar få gå igenom fem stadier av förnedring:
1 Själva rånet.
2 Att ingen vuxen ser när det sker.
3 Polisen lägger ner utredningen.
4 Åklagaren inte kan bevisa att det var rån.
5 Försäkringsbolaget betalar inte ut ersättning eftersom offret inte fick några fysiska skador.
  Majoriteten av alla ungdomsrån begås enligt polisen av ungdomar med invandrarbakgrund.

”Sämst ställda begår brott”
  
Så även den 15-åring som rånade Martin, Jonatan och David.
  Det har skapat en konflikt i pojkarna.
  Martin berättar att han vet att det bara är en liten minoritet bland invandrarna som begår brott och att han tror att det beror på social utsatthet och segregation.
  – Det har alltid varit de sämst ställda grupperna i samhället som begått brott och i dag är det många invandrare bland dem som har det sämst.
  – Men att vara invandrare är varken en orsak eller en ursäkt, säger han.
  Samtidigt kan han inte hjälpa att han blir rädd när han möter invandrare på stan.

olle.castelius@aftonbladet.se

Så här brukar offret reagera under rånet:
Tunnelseende – så att allt utom rånaren försvinner.
Förändrad hörsel – så att ljuden dämpas.
Tyngdlöshet – en känsla av att fötterna inte når ner till marken.
Extrem stelhet – i hela kroppen.
”Förlamning” – armar och ben lyder inte.
Hjärtklappning – känsla av hjälplöshet.
”Som en film” – känsla av overklighet.

Långvariga effekter ett rånoffer kan drabbas av:
Oro.
Rädsla för att gå ut.
Sömnlöshet.
Mardrömmar.
Sämre självförtroende.
Magsmärtor.
Koncentrations-svårigheter.
Självanklagelser.
Retlighet och ilska.
Nedstämdhet.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER