|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
En dansk skalle mot färjetrafiken i Sverige
Men nyligen fick svensk sjöfart vad Sjöfolksförbundets ordförande kallar en dansk skalle, en smäll som hotade svensk färjetrafik. Min upplevelse av havet är estetisk: det är en oändlig variation av naturskönhet. Mycket har hänt på sjöfartens område den här sommaren. Kränkningen av gravfriden vid Estonia har varit en bitter upplevelse. Nu händer det som vi kunde vänta oss: tv-bilder, spekulationer, sår som rivs upp på nytt. Jag minns att kort tid efter Estonias undergång förliste en fiskebåt vid västkusten och fyra fiskare omkom. Ingen uppståndelse, inga krav att ta upp dem, bara en vanlig händelse till sjöss, en liten notis i tidningen. Detta tänker jag på därför att varje anhörig som går bort är en tragedi, antingen det är en, fyra eller flera hundra. Om inte havet betraktas som en värdig gravplats kränker vi många som varit med om sådana händelser.Myter uppstår ibland kring förlisningar. 1954 drev den gamla lastångaren ”Nedjan” på grund i Gävlebukten, efter roderhaveri i nordostlig storm. Besättningen hade ingen chans, alla omkom. Då spreds ryktet att det fanns en guldskatt ombord. Nonsens, som en pojkbokshistoria, men journalister spekulerade och läsare tyckte väl det lät spännande. Vrakletare dök men inte efter lik. Jag frågade en erfaren sjökapten hur mycket pengar skepparen kunde ha haft med sig. – Några hundra, sa han. Ute på min fjärd ser och hör jag ibland hypersnabba motorbåtar rusa fram, förmodligen med unga män vid ratten. En del tycks tro att det är som att köra bil på vattnet. Men att hantera en båt är något annat och det krävs faktiskt sjövett och kunskaper. Detta lär oss en tragedi i somras, när två snabba motorbåtar i hög fart mitt i natten och utan lanternor dånade rakt in i varandra. Färjorna glider fram utanför min veranda, upplysta som jättehotell. På bryggan finns fackmän som tar sig fram i smala leder även i sensommarens dimma, medan passagerarna lugnt äter och super. Jag hör det dova brölet från fartygen, som från ett långt drag med stråken på en basfiol. Den danska skalle som förbundsordförande Tomas Abrahamsson talade om gällde ett beslut om att befria danskt sjöfolk från inkomstskatt och sociala avgifter. Avsikten är att konkurrera med Tyskland och Norge och beslutet är förenligt med EU:s konkurrensregler. Därmed hotade våra vänner i Danmark svensk färjesjöfart, för med 30 procent lägre lönekostnader skulle svenska färjor flaggas ut. Sverige hänger inte med, skriver Abrahamsson. Vi står i EU som ”försagda bonddrängar i de fina salongerna”. (”Bonddräng” är ett gemytligt skällsord bland sjöfolk. Jag har också, för länge sedan, hört det hårdare ”jävla agronom”). Snart kommer ett förslag som ska rädda våra färjor. Det krävs specialregler för en så speciell bransch.Att stödja svensk sjöfart är inte bara en kostnad, vilket framgår av olyckor som fiffelflaggade fartyg, ofta usla gamla rost-holkar, råkar ut för. I somras havererade ett tankfartyg, registrerat på Malta, utanför franska kusten, med miljöskador som följd. Vi behöver välskötta fartyg och kompetenta besättningar. Under några dagar i somras kom segelfartyg förbi utanför min veranda, den ena skönheten efter den andra, en nostalgisk parad. En gång i min ungdom ankrade vi utanför skärgården, vid Almagrundet, en natt i tjocka. Jag gick ankarvakt framme vid ankarspelet, som doftade av många havsbottnar. Klockan halv fyra försvann plötsligt dimman, snart hördes det klampande ljudet från fartyg i närheten som hivade upp sina ankare, just när solen steg ur havet. 
Jag gick akteröver och purrade styrmannen och det var oändligt vackert.
Webbradio: Musik dygnet runt – nyheter varje timme
Senaste nyhetssändningen Hjälpsida
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
 Nu är den här – Sveriges största OS-sajt Kalle Jungkvist, chefredaktör Aftonbladet Nya Medier: ”Det här blir den första riktiga nätolympiaden” |
