  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Skandal att det inte finns schysta skrotar
Det ser ut som Vilda västern där nu. Pundarna är till och med inne med bilar på nätterna för att sno det de kan. Det skulle ha varit klart och utrymt vid senaste årsskiftet, men? ja, det kom saker emellan och det tog tid. Kron-Kalle har varit där flera gånger och tjatat och fotograferat men varit hygglig och försökt komma överens. Bygget kommer närmare och närmare. Det blir svindyrt, bilfritt, miljövänligt. Över vägen i den lilla mekaniska verkstaden plockar två äldre bröder ned sina maskiner. Hur skulle de ha råd med ny lokal? Jag var inne och tittade på två svarvar; en revolver med konslid och en annan med kopieringstillsats. En man som var där sa att det bröderna inte kunde om svarvning var inte värt att veta. Skrotpriserna har gått ned katastrofalt de senaste åren. Det räcker knappt till bränslet för mindre skrothandlare som vill köra rostigt stål till fragmentering. Det är synd att det blir stordrift. Alla bra-att-ha-grejer försvinner i smältan. På fina skrotar, som det fanns här och där förr i världen, jobbade folk som förstod sig på bra grejer och tog hand om dem. Tyvärr verkar det som om de fina skrotarna bara försvinner. Existerar några över huvud taget?Jag menar inte bilskrotar. De finns till och med på nätet. Och det finns schysta bilskrotar där man kan peka medan de skär loss delarna man ska ha. Om man är envis går det att hitta nästan vilka delar som helst till 50 år gamla traktorer och andra intressanta maskiner. Jag menar vanliga skrotar. Sådana som tar hand om allt möjligt som inte slängs, sådant som har ett restvärde. Sådana skrotar där personalen gillar det de handlar med. Finns de alls kvar? I Norrtälje finns en ganska fin skrot. Jag har sett polisen komma dit en gång med beslagtagna vapen och hembränningsapparater. Poliserna stod kvar och väntade medan innehavaren tog skärbrännaren och gjorde beslagen oanvändbara. Jag har köpt en del grejer där. Men mest – säkert ett par, tre ton – har jag köpt av Kurre och Nisse och Berra i Lugnet. Ta däcksplåt i aluminium, till exempel. Jag fick en hel plåt av Berra för tio spänn kilot. En ny kostar fyratusen spänn eller så. Ett riktbord på 500 kilo för en femhundring. Hinkvis med rostfri skruv i alla möjliga dimensioner och gänger. Krokar, vajrar, profiler, mässingsplåt, pallyftare, rörbockar, gängstavar, stegar, ventiler, manomet-rar – det var rena julafton att botanisera där nere. Senast hittade jag tre riktigt stora kopparbyttor, mantlade på 30-talet och provtryckta när det begav sig. Dessutom var det trevligt att prata med grabbarna. De bjöd på kaffe och berättade historier och visste vad de sålde; visste vad grejerna hade varit och vad de kunde användas till. De hade ju själva varit på plats och skurit ned pannor och röranläggningar och maskiner. Och de kunde alltid tipsa om vart man skulle gå om de inte hade rätt grej. Haja det! Ni vet själva hur det är när man ska handla något vanligt i en vanlig butik. Ofta vet försäljarna inte ett dyft om det som finns på hyllorna. Egentligen är det skandal och en skam för skojarna i Stadshuset att det inte finns ett par, tre schysta, gammaldags skrotar i Stockholm. Det vore bra för kulturen, miljön, ekonomin, trivseln och mångfalden.Vad är det för krafter som tränger bort skrotarna från samhället? Dels är det råa och obildade kapitalister, dels är det troende miljövänner och politiska opportunister. Det är ingen överdrift om man säger att skrothandlare och skrotsamlare ofta är individualister. Men i det här läget, när det knappt finns några skrotar kvar, borde de stråla samman på något vis, och slåss för sin överlevnad. Jag vet inte riktigt hur det skulle gå till, men jag ger mig fan på att det skulle kunna bli både lönsamt och trevligt. 
Har ni tips på riktiga gammaldags skrotar, skriv en rad och tipsa. Tills vidare lyfter jag sorgset på hatten för grabbarna i Lugnet.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
