Expert om dykningarna vid Estonia: Det är vansinne

Dykningarna inleddes i torsdag Nya dykningar i dag STOCKHOLM/ÖSTERSJÖN, Bra väder gjorde att dykningarna vid Estonia kunde återupptas under lördagsförmiddagen. Vid haveriplatsen var det soligt väder, stiltje och inga vågor.   Två av amerikanen Gregg Bemis dykare gick klockan 11.20, svensk tid, ned till vraket.   Under förmiddagen utförde dykfartyget One Eagle tillsammans med den tyska bogserbåten Bülk sannolikt diverse mätningsoperationer vid vraket.   Kaptenen på One Eagle rapporterade också tidigt på förmiddagen till det svenska kustbevakningsfartyget HBV 005 Härnosand att det uppstått tekniska problem och att kaptenen vill komma över till det svenska fartyget. Så har dock inte skett hittills.   Dykarna kommer inte att gå in i Estonia, utan bara undersöka vraket utifrån. Det uppgav Gregg Bemis för TT:s utsände på lördagen.   Dykningarna kommer att pågå ytterligare tre till fyra dagar. TT

Marinens dykexpert dömer ut Gregg Bemis pågående dykexpedition vid Estonia-vraket som både oseriöst och farligt.
  – Han kanske tror att han kan göra en insats för att ta reda på haveriorsaken. Men då tror han fel, säger Bo Persson, chef för dykerisektionen vid marintekniska kommandot på Berga.
  Om dykarna går upp för snabbt kan de drabbas av dykarsjuka.
  – Det är fullständigt vansinne! De sägs ju inte ens ha en tryckkammare ombord, säger sjösäkerhetsdirektören Johan Fransson.

  Den ytoberoende dykning som nu Gregg Bemis och hans team utför på 60-80 meters djup är en mycket tvivelaktig metod för att undersöka det 150 meter långa vraket, menar Bo Persson. För att kunna ta reda på haveriorsaken krävs tid. Mycket tid. Och för det krävs att man går ned med dykarklocka.
  När dykföretaget Rockwater dök vid Estonia under vintern 1994 hade de både tryckkammare ombord på fartyget och dykarklocka. De hade totalt dykningstid på mellan 61 och 62 timmar.
  På det sättet som Gregg Bemis nu dyker, går det bara att stanna vid vraket 15-20 minuter åt gången. Sedan måste de påbörja den två timmar långa uppstigningen. Hittills har Bemis team 80 minuters effektiv dyktid vid vraket.
  – På det djupet är sikten också mycket dålig. Om dykarna mot all förmodan skulle hitta något, så är det svårt för dem att veta exakt var på båten de gjort fyndet, säger Persson.
  Dykarna kan ta sig in i vraket utan att ha en dykarklocka med sig ned i djupet. Men om något skulle inträffa där nere står man maktlös.
  – De kan inte snabbt ta upp en dykare som behöver hjälp. Då blir det bara värre, säger Bo Persson.
Om uppstigningen går för fort kan dykarna drabbas av dykarsjuka. Inandningsluften blir då till gasbubblor i blodet till följd av tryckminskningen. Det värsta som kan hända då är att det blir syrebrist i hjärnan, vilket i sin tur kan vara ett livshotande tillstånd.

”Han är en avancerad sportdykare”
  – Vi på marinen har som regel att om en uppstigning tar mer än 20 minuter, måste det gå att nå en tryckkammare inom en timme, säger Persson.
  Ändå dömer inte Bo Persson helt ut Gregg Bemis dykkunskaper.
  – Han är en avancerad sportdykare och vet nog vad han gör, säger han.
Men om han är kunnig i dykning, borde han väl inse att det inte går att göra någon seriös utredning av haveriorsaken?
  – Jag vet inte varför han ändå gör det här. Han kanske vill tjäna sig en hacka, säger Persson.
  Sjösäkerhetsdirektören Johan Fransson ledde sjöfartsverkets utredningar om bärgning av Estonia. Han är också mycket kritisk till Gregg Bemis dykmetoder.
  – Om svenska dykare skulle utföra fridykningar vid Estonia, skulle Yrkesinspektionen ryckt ut med expressfart, säger han till Svenska Dagbladet.