  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Pensionsvalet är
rent bondfångeri
Försiktigtsvis avslöjades dock aldrig hemligheten bakom den fantastiska uppfinningen. Inför höstens pensionsval – och nu det gäller inte valet av vilka principer som skall vara styrande för det gemensamma pensionssystemet, något sådant har svenska folket aldrig fått förtroende att yttra sig över. (Den politiska kartell som Dagens Nyheters ledarsida så hett åstundar, har i det här fallet fungerat klanderfritt.) Nej, det stora pensionsvalet gäller ifall SEB eller Erik Penser skall få förvalta min pension. Frihet i en liten ask. Nu har banker, fondkommissionärer och reklambyråer bråda dagar. Pensionssparande är långsiktigt och syftar till framtida konsumtion om 20 eller kanske ändå upp till 50, 60 år. Ett väl fungerande pensionssystem skall understödja den allmänna samhällsekonomin, inte minst genom att vara trovärdigt. Dagens tjugoåring måste kunna lita på att systemet håller en hel livstid. Det kräver att de löften som ställs ut är restriktiva.I tv-rutan står en bankekonom. Han är bekymrad. Aktiespararna har vant sig vid tjugo procents avkastning realt de senaste åren, säger han och skakar bedrövat på huvudet. Nu när folk skall välja sin egen pensionsfond måste Svensson bli mer realistisk och inse att han får nöja sig med 10 till 12 procent. 10 till 12 procents real årlig avkastning i 50 år? Säg att börsbolagens vinster i dag motsvarar 10 procent av Sveriges BNP och att BNP växer som under de senaste decennierna. Det innebär att börsbolagens vinster med av den banken utlovade supertillväxten om 30 år kommer att vara större än hela BNP. (Finansvärldens egen gossen Ruda, Robert Weil gjorde vid ett tillfälle en liknande överslagsräkning på Nordbankens reklamutskick. Men matematiken är varken svensk eller nordbanksk. Jag gissar att om någon sammanställde prognoser för samtliga världens börser, skulle de utlovade vinsterna inom en mansålder överstiga hela världens bruttoglobalprodukt.) Med prognoser som denna är det obegripligt att banker och fond-kommissionärer över huvud taget ägnar sig åt lågavkastande bankverksamhet eller aktiemäkleri. Varför inte sälja de rosa bankpalatsen och låta pengarna växa med underbara 10 till 12 procent om året om på börsen, så att direktörerna kan övergå från task- till golfspel? Sådana vinstnivåer som bankerna drömmer om, finns inte. Sveriges banker som allihop för tio år sen i praktiken var bankrutta, har alltså uppfunnit ett perpetuum mobile, en evighetsmaskin. Evigt stigande börskurser, utan tillförsel av vinstenergi. I stället för ett långsiktigt syftande pensionssystem, har dörren slagits upp för rent bondfångeri och marknadsgyckel. Pia Nilsson, välkänd och uppskattad konsumentföreträdare, har nu sadlat om och blivit vd för Fondbolagen. I ett utskick från Handelsbanken svarar hon bland annat på frågan, ”Vilket är ert viktigaste råd till våra läsare?” Svar: – Att man väljer fonder med stor andel aktier. Nilsson har också nya sensationella rön att vidarebefordra till bankens kunder: – Valet av en ”riskfri” räntefond innebär störst risk för lägre pension. Orsaken är rätt väntad, nämligen att: – Gamla begrepp ställs på huvudet i det riktigt långa perspektivet. Några av de begrepp som uppenbarligen har ställts på huvudet (men som banken undlåter att nämna) är: måttfullhet, ärlighet och försiktighet.Dessa fantasifulla, för att inte säga svindlerigrundande prognoser, kräver en lämplig inramning. Något stort och himlastormande projekt som gör alla glädjekalkyler möjliga och – viktigt! – som inte går att kontrollera. Den nya ekonomin.  Någon evighetsmaskin har ännu inte skådats. Däremot en löftesmaskin med evigt liv.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
