EXKLUSIVT: Mark Levengood skriver själv om överfallet

Mark Levengood hade just klarat sitt körkort när han blev misshandlad av två män i Mora. (Arkivbild) Levengood fördes till sjukhus efter överfallet. Sparkades ner av två män i Mora. Våld mot homosexuella har fördubblats. Unga män värst utsatta.

”Jag blev inte skrämd”
Det var så dumt.
Jag hade uppkörning klockan åtta på kvällen, lyckades (mot alla odds) ta körkort, hann jubla glatt och förvånat en stund för att sedan raskt en timme senare bli nerslagen på en gata i Mora.
  Och då försvinner en del av ens glädje. Ett körkort är så abstrakt, medan någon som sparkar en i skallen är så konkret. Det är nästan det som stör mig mest, att de lyckades ta min körkorts-glädje ifrån mig.
   Efteråt var jag omtumlad, hade ont, var ledsen, snopen. Och konstigt nog kände jag mig lite skamsen. Tänk att jag inte kunde försvara mig. Att jag inte slog tillbaka. Att jag återigen tvingas stå skyddslös som ett barn och befinna mig i en värld som jag måste utstå utan att kunna förstå. Att jag inte kunde ta hand om mig själv.
  Men sen, på sjukhuset tänkte, jag: Nej, skammen är inte min. Det är inte mitt fel att någon vill slå mig. Ingen skall någonsin tvinga mig att slå en annan människa, inte ens i självförsvar.
  Det är inte modigt att två människor attackerar någon bakifrån. Det renderar ingen heder att stå och sparka på någon som ligger.
  Och de får kalla det för helig raskamp eller vad de vill, men att slunga en flaska mot någons bakhuvud är inget annat än dumt, ondsint och fånigt.
  Så jag tänker inte skämmas.
  Jag är en människa som åtminstone står för vad jag är och vem jag älskar.
  Det ger mig rätten att kalla mig en riktigt man.
  De är små människor som springer runt i grupp och hojtar vettlösheter.
  Det ger dem rätten att kalla sig för de sju små dvärgarna.
  När jag sen låg där och inte längre kunde ta mig upp, så skrek den ena killen att de gjorde det här för att såna som jag inte skall kunna adoptera barn. Och jag minns att jag tänkte att han nog inte heller kommer att bli vald till årets pappa, i alla fall inte utifrån denna hemska natt.
  Toker och Butter, om ni läser det här så vill jag att ni skall veta att jag inte blev skrämd. Och jag tror jag kommer att bli en alldeles utmärkt pappa en dag, och jag kommer att göra mitt bästa för att mina barn inte skall bli så vilsna, såriga och i själen ledsna som jag tror att ni är.
  Jag är från Finland, vi läker fint. För mig är det en trist incident, för er ett liv.
  Jag reser mig från denna grusiga gata i Mora, lämnar två tossiga dvärgar och hela händelsen bakom mig. Och jag hoppar in i en bil, (jaja, jag skall ge högerpil!) och åker iväg. Jag har körkort.
  Och det tänker jag banne mig glädjas över.