|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Nya etiketter på gamla problem
För några veckor sedan gick Arbetarskyddsstyrelsen ut med uppgiften om att utbrändhet gått om ryggont som den vanligaste orsaken till sjukskrivningar bland svenskar i arbetslivet. Konstaterandet är intressant därför att det är uppseendeväckande samtidigt som vi inte riktigt vet vad det uppseendeväckande består i. Vad är utbrändhet egentligen? Håglöshet, trötthet, leda? Har begreppet utbrändhet kommit att användas synonymt med det som förut hette överansträngning? Det var inte meningen från början. När diagnosen utbrändhet togs i bruk var det för att särskilt benämna det tillstånd av utmattning och sinnesavtrubbning som följer av att rutinmässigt och alltför ihållande ställas inför psykiska krav man inte kan leva upp till. Människor inom vårdyrkena var de första som diagnosticerades. Deras psykiska problem avviker säkert från det en hårt exploaterad stjärna inom populärmusiken med småbarn, färsk skilsmässa, bilkrock och Livets Ord i bagaget uppvisar. Därmed vill jag på intet sätt bagatellisera det Carola nu med all sannolikhet går igenom nämligen livet när det visar sig från sin omildaste sida. Även om utbrändhet av allt att döma numera ofta sätts som etikett på det som förut hette överansträngning eller livets allmänna jävlighet är det inte uteslutet att just det slags utbrändhet, som innebär att man med dålig resurstillgång tvingas brinna för mycket för det man en gång faktiskt brann för, verkligen har ökat i samhället. Likväl vågar jag påstå att den dramatiska tillväxt statistikerna pekar på från att diagnosen knappast fanns för fem år sedan till sjukskrivningsligans topp i år beror på något annat än att utbrändheten som företeelse har tilltagit drastiskt. Medicinhistorikerna kan peka på hur vissa sjukdomsdiagnoser sprider sig som epidemier på läkarmottagningarna fast någon epidemisk sjukdom inte är för handen. Anledningen är den att ett slags social beställning på en viss diagnos har legat i luften länge innan någon till sist kommer på beteckningen. När detta sedan sker använder sig läkarna tacksamt av det nya namnet och det nya numret på symptomen de förut inte visste vad sjutton de skulle tänka om. Detta är inget fuffens eller bedrägeri, inget skumt tillmötesgående av hypokondriska patienter. Det är ett välkänt fenomen inom all klassificering av svårklassificerade företeelser. När någon äntligen hittar en etikett på något som dittills undandragit sig all etikettering klistras etiketten på både det ena och det andra som man inte riktigt vet vad det är. En tid diagnosticerades diffusa besvär med både kropp och själ som el-allergi. En tid var det överkänslighet mot amalgam som gällde. Nu är det utbrändhet. Eller ADHD, DAMP eller Aspergers syndrom ifall vi har med barn och unga att göra. Detta utesluter på intet sätt att alla de här sjukdomarna finns och att diagnoserna i oändligt många fall är rätt ställda. Vårt sätt att tid efter annan diagnosticera och förstå sjukdomar och avvikande mänskligt beteende generellt berättar en hel del om livs- och människosyn i det rådande samhällsklimatet. I dag biologiserar och medikaliserar vi gärna sådant som vi för tjugo år sedan hade betraktat med politiska och sociologiska glasögon. Stökiga barn har i dag hjärnskador minimala men dock för tjugo år sedan hade vi börjat med att titta hur de har det hemma. I dag är kreti och pleti utbrända och uppmärksamheten vänds mot sjukförsäkringssystemen som måste anpassas. För tjugo år sedan hade vi talat om allmän utsugning till förmån för dem som gör börsvinster på vår urlakning.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
FESTEXTRA Här är årets bästa kräftor Hitta rätt med betygen från fem tidningarTYCK TILL OM TV Blir det ett krig av andra världskrigets omfattning under 2000-talet? TÄVLA Tävla med Eva & Adam vinn videor och en Stockholms-weekend |