  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
”Han älskade att flyga”
Christin Hjalmarsson, 27, och Ellenor Gustafsson Calla, 29, berättar för Aftonbladet om sina omkomna fäder, de bägge helikopterpiloterna Sven Hjalmarsson och Christer Calla. – Pappa älskade att flyga. Han flög alla plan, störtade i havet 1982 och överlevde, säger Christin. – Min pappa älskade också flygningen, säger Ellenor. I går var alla de tre omkomnas familjer ute på flygflottiljen F 21 i Luleå. Sorgen är stor i hela Norrbotten. De tre döda besättningsmännen är: 
Sven Hjalmarsson, 51 år, Piteå.
Christer Calla, 52 år, Luleå.
Lennart Söderlund, 41, Luleå.Christin Hjalmarsson i Rosvik utanför Piteå säger: – Pappa har flugit i 28 år. Han började med SK 60 och fortsatte med Draken och Viggen. Han ville fortsätta att flyga när han föll för åldersstrecket i flygvapnet och då blev det helikopter. Krockade med Drakenplan 1982 krockade två Drakenplan i luften över Gävlebukten vid en övning. I det ena, som totalförstördes satt Sven Hjalmarsson, då 33 år. I det andra kollegan Sven Persson, då 27 år, som lyckades flyga sitt sargade Drakenplan tillbaka till F 16 i Uppsala. Sven Hjalmarsson berättade efter räddningen: ”Jag blev aldrig rädd, beslöt att hoppa, utlöste katapultsolen och landade i vattnet utanför Iggön norr om Gävle. Jag tvingades slänga min ficklampa när jag satte på mig handskarna och det var kolmörkt i det kalla vattnet. Jag ska upp och flyga igen så fort jag fått klartecken av läkarna.” – Pappa var helt oskadd när räddningshelikoptern kom, bara litet nerkyld, berättar Christin Hjalmarsson i dag. Tillsammans med systrarna Trina, 25, och Anneli, 20, broder Kent, 18, och modern Britt, 50, sörjer hon nu sin far. ”Han var bäst” – Han var bäst. Han fanns alltid tillhands. Jag förstår inte att han är borta – känner bara ett vansinnigt raseri. I Luleå sörjer familjen Calla – Märta Calla, 47, och döttrarna Ellenor, 29, Alexandra, 26, och Erika, 24. – Jag flög med pappa i Pumahelikoptern för bara ett par veckor sedan. Han var en väldigt lugn, snäll och fin människa. Flygningen var hans liv och jag tror att han hade flest flygtimmar i Sverige på Draken. Han hade bara två år kvar till pensionen, berättar Ellenor. Christer Calla flög alla plan i flygvapnet, men för sex år sedan fick han plötsligt en hobby vid sidan om flygningen. – Han började träna maraton med brodern Mats och har sedan sprungit Stockholm maraton fem år i rad. Han tyckte det var roligt och gillade stämningen omkring sig vid loppen. Han sprang Öresundsbroloppet också. Ellenors syster Alexandra inflikar: – Och pappa var så stolt över att blir morfar till min flicka Ebba som är två år. Det betydde mycket för honom. Med kungen häromveckan När kungen häromveckan var uppe i Sundsvallstrakten för att besöka de översvämmningsdrabbade byarna så var det Christer Calla som satt vid spakarna i helikoptern, speciellt nedkallad från Luleå. Någon gång fick familjemedlemmarna följa med på en flygtur. – Vi flickor var uppe med SK 60-planet. Jag har tänkt i dag på hur han dog i tjänsten. En sak mitt i tragiken och hopplösheten är tanken på att han kanske fick en bra död i alla fall, säger Ellenor, som är lärare i Örnsköldsvik. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
MED FAMILJEN
Christer Calla, 52, tillsammans med hustrun Märta och dottern Ellenor Gustafsson Calla. – Jag flög med pappa i Pumahelikoptern för bara ett par veckor sedan. Flygningen var hans liv, han flög alla plan i flygvapnet och hade bara två år kvar till pensionen. Pappa var en väldigt lugn, snäll och fin människa, berättar Ellenor.
