|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Sorgen över det uteblivna fredsavtalet om Mellanöstern är överdriven. Vad som ser ut som ett tragiskt misslyckande kan på sikt visa sig vara ett lyckokast. Ett framtvingat, urvattnat avtal hade ändå inte gett någon varaktig fred. Bara försvårat den.
Förhandlingarna i Camp David kom till för att Bill Clinton ville kröna sin presidentbana med en rejäl utrikespolitisk framgång. Men parterna var inte redo för de slutgiltiga eftergifterna.Gårdagens sammanbrott kom inte som någon överraskning. Parterna är inte tillräckligt desperata Taktiken att låsa in fienderna under några veckor, tillsammans på en begränsad yta har fungerat förr. Mest framgångsrikt i fallet Bosnien. Förmodligen trodde Clinton att samma trick skulle lyckas ännu en gång. Men mellan israeler och palestinier råder redan nån slags halvfred. Desperationen är inte tillräcklig för att förmå Barak och Arafat att överge sina heligaste principer. Jag tycker inte vi ska vara bedrövade över att underskrifterna uteblev. Missförstå mig inte. Visst hade det varit skönt att kunna sätta punkt för en av världens segaste och mest svårlösta konflikter. Men om Clinton driven av personligt ego vridit om armarna på Barak och Arafat ytterligare ett varv hade fredsavtalet blivit en papperstiger. Ett urvattnat dokument öppet för allehanda tolkningar. Ett avtal som kollapsat så snart det konfronterats med den bistra verkligheten. Båda sidor har extremister de måste ta hänsyn till. Grupper som med sin terror redan delvis raserat flera fredsavtal. Säkert får vi nu se nya våldsdåd men våldet hade blivit grövre och mer långvarigt om ett avtal skrivits på. Freden är en process med snigelfart Freden är ingenting som kan dikteras fram i en pärm full av paragrafer. I fallet Mellanöstern är freden en process som kravlar framåt med en snigels hastighet. Att reparera årtionden av hat och misstro tar tid. Att Jerusalems framtid var den stora stötestenen i förhandlingarna var väntat. Israelerna är beredda att ge palestinierna en kosmetisk bestämmanderätt över stadens östra delar. Inte mer. Vilket Arafat har svårt att svälja. Indirekt gav Clinton palestiniernas ledare skulden för misslyckandet i Camp David. Men Arafat har inte heller lika mycket att backa från som Barak. Det är Israel som har kontrollen över Jerusalem. Barak är den som i första hand måste göra eftergifterna. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
VANN DU? Lotto 1 | Lotto 2 REGN-KATASTROFEN
FIASKOT I CAMP DAVID LEDARE: Bara förlorare i Camp David Extremister gläds åt sammanbrottet
TRAGEDIN I ROSKILDE AFTONBLADET KARTLÄGGER EKONOMI: Fonderna som stiger mest TYCK TILL OM TV Bör kamphundar förbjudas? RÖSTA Sätt ditt eget betyg på partiledarna TÄVLA Tävla med Eva & Adam - vinn videor och en Stockholms-weekend |