|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Hon såldes för 300 dollar till en bonde
Det tog fem år innan polisen kunde frita henne från den gård dit hon sålts för trehundra dollar som hustru till en bonde. Enligt Jing Yi själv var det fem år fyllda av psykisk terror, misshandel och sexuella övergrepp. Mannen som köpte mig hette Qin och var 26 år, förklarar hon med tunn röst. Han var mycket elak och slog mig ofta. Jag har fortfarande ärren kvar överallt på kroppen. Det enda hon ville under hela sin fångenskap, säger flickan, var att få åka hem till sin mamma och pappa. Men hon visste inte ens var hon var någonstans. Skulle jobba och ställa upp på sex Qin, mannen som köpte Jing Yi, bodde tillsammans med sina tre bröder och modern i en isolerad gård i den fattiga Anhueiprovinsen. Jing förväntades inte bara utföra sexuella tjänster utan tvingades även till tungt kroppsarbete ute på fälten från tidig morgon till sent på kvällen, när hon stupade av utmattning. Visserligen har hon återfått sin frihet sedan två veckor, säger hennes farbror Zhan, i familjens muromgärdade gård i Beijings Xichengdistrikt, men Jing Yi är märkt för livet. Flickan slutade helt enkelt växa den dagen hon försvann, säger han. Nu är hon sjutton år men ser inte en dag äldre ut än den eftermiddag hon rövades bort för fem år sedan. Och i huvudet är hon som ett barn. Inte ens i våra värsta mardrömmar kan vi föreställa oss vad den här flickan har gått igenom. Varje gång jag grät under min fångenskap fick jag stryk. Till sist kunde jag inte gråta längre. Och när jag ville som mest av lycka så gick det inte. Ligorna erbjuder budgetvarianter Handeln med kvinnor är en vidrig tradition som återuppstått i takt med att marknadsreformen brett ut sig i det jättelika landet. Det här är det kinesiska undrets baksida och något som det talas tyst om. Ironiskt nog är det inte de rika som man annars skulle kunna tro som köper bortrövade kvinnor, säger Dean Peng, en av Kinas ledande fristående ekonomer. Med större ekonomiska friheter har gamla traditioner som brudpris åter gjort sitt intåg. Det gäller pengar som betalas till brudens familj vid giftermål, och det kan röra sig om flera tusen dollar. Många män har inte råd med detta. Då vänder de sig till kriminella ligor som erbjuder en budgetvariant: bortrövade kvinnor som säljs för så lite som 300 dollar styck. Enligt befolkningsexperter har handeln med kvinnor även gynnats av den hårdföra familjeplaneringen, som infördes i slutet av 70-talet. Ett barn per familj skulle det vara, och tack vare kinesernas förkärlek för pojkar har selektiva aborter skapat ett överskott av män bland dem som nu kommer upp i giftasålder.
Flickan Jing Yis historia är fasansfull men på intet sätt unik. Oberoende bedömare i Kina menar att det rör sig om tiotusentals, kanske hundratusentals kvinnor, som rövats bort på det här viset. Enligt regeringens egna knapphändiga statistik har polisen på fem år befriat 88 000 kvinnor. Man erkänner nu att handeln med kvinnor har blivit en landsomfattande plåga. Men det finns de som försöker få bukt på problemet. De familjer som fått sina döttrar bortrövade är oftast fattiga, så de har nästan aldrig råd att betala mig i förskott, förklarar 37-årige Zhu Wenguang, en privatdetektiv som specialiserat sig på att befria bortrövade kvinnor. Raymond Chandler i kinesisk tappning Zhu Wenguang är kort och muskulös, med en cigarett konstant i mungipan. Han ser ut att vara som tagen ur en roman av Raymond Chandler fast i kinesisk tappning. Jag brukar göra upp en avbetalningsplan. Får jag inte loss kvinnan behöver de bara betala mina utgifter, säger han när vi möts i hans bostad i Zhongjiang, en mindre stad i Sichuanprovinsen. I byarna omkring staden Zhongjiang har Zhu Wenguang blivit något av en hjälte. Ute på gårdarna i den lummiga men tätbebyggda landsbygden bor många av de närmare hundra kvinnor som han befriat och återförenat med sina familjer. Det är nästan alltid unga bondflickor, oftast utan mer än några få år i skolan, som blir bortrövade och sålda som hustrur, förklarar privatdetektiven. Det är fattigt här och det finns inte många arbetstillfällen. Flickorna söker sig därför till städerna i jakt på arbete. Enligt Zhu bär det oftast iväg till Chengdu, en bjässe till provinshuvudstad med tolv miljoner invånare, som ligger fyra timmar med buss söderut. Där tar flickorna sig till någon av de stora arbetsmarknaderna som växt upp. En arbetsförmedlare erbjuder dem ett arbete, oftast i en avlägsen provins. Flickorna luras lätt av ligor som rövar bort unga flickor. Enligt Zhu brukar flickorna som regel föras till just avlägsna provinser. Där förstår de inte dialekten. Det gör det svårare för dem att fly och hitta hem. Utan pengar och utan att kunna göra sig förstådda är de i det närmaste hjälplösa och tvingas finna sig i sin fångenskap. Männen vill visa vem som bestämmer Den första tiden brukar de hållas inlåsta. Det är då den svåraste misshandeln brukar ske. Det gäller att visa dem vem som bestämmer och de skolas oftast in i rollen som hustrur genom upprepade våldtäkter. Men med tiden får de mer frihet, och om de föder ett barn brukar männen anse att de kan släppa något på tyglarna.
Zhu Wenguang börjar bli känd även för de stora brottssyndikaten, bland annat de så kallade Ormhuvudena, som ett hot mot deras verksamhet. För ett tag sedan brändes Zhus hus ner av okända gärningsmän. På frågan om myndigheterna alltid är hjälpsamma, svarar Zhu Wenguang: Ibland, ibland inte. Det händer att den lokala polisen vill skydda de som bor där. Och om jag inte får tillstånd från polisen, blir det ingen räddning. Skulle jag gå in själv skulle det kunna sluta riktigt illa. Problemet med kvinnor som rövas bort har nu blivit av en sådan omfattning att regeringen inlett en omfattande kampanj för att få bukt på det. Men enligt ekonomen Dean Peng är kampanjen dömd att misslyckas om man inte börjar sätta dit de som köper kvinnorna. Lagen i Kina förbjuder människohandel. Hittills har man dock koncentrerat sig på att sätta dit ligorna. Inte köparna. Problemet enligt Dean Peng är att den vanlige landsbygdsbon sympatiserar med män som köper kvinnor. Kvinnor anses vara mindre värda än män, har en man betalat för en kvinna anser byborna ofta att mannen har rätten på sin sida. Och polisen kanske inte ingriper eftersom det skulle kunna skapa upplopp bland uppretade bybor. Men om myndigheterna inte börjar sätta dit köparna, kan man inte lösa problemet. Martin Adler
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
AFTONBLADET/DOKUMENT
DOKUMENT/ MÄNNISKOSMUGGLARNA BILDEXTRA Öga mot öga med ilsken tjur fotograf tog vågad närbild ur grodperspektiv KVINNA Så får du fart på kärleken ny bok och tio kändisars bästa råd BOSTAD VANN DU? Lotto 1 | Lotto 2 | Joker | V 75 TYCK TILL OM TV Tror du att man kan födas ond? RÖSTA Sätt ditt eget betyg på partiledarna |