|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Sveriges gränskontroll är sämre än både Estlands och Greklands.Personer som vill invandra illegalt till Sverige har stora möjligheter att lyckas.
En majoritet av de drygt 11 000 som förra året sökte asyl i Sverige gjorde det inte vid gränsen utan först sedan de kommit in i landet. I de flesta fall med hjälp av människosmugglare. De använder ofta förfalskade pass. 30 000 svenska pass ”tappas bort” eller stjäls varje år.
Aftonbladet har besökt gränskontrollen i Helsingborg och Stockholm.
Flyktingarnas nya trick – springa genom gränskontrollen HELSINGBORG- STOCKHOLM. asskontrollanten Karin känner på sig när ögonblicket är nära. Dem vars pass hon bläddrar i börjar ”dansa” på stället. Plötsligt sticker båda iväg. Två tullare som försöker ingripa ramlar till marken. De två flyktingarna springer för sina liv. Karin hinner ifatt en av dem. Den andre tar sig in i Sverige illegalt. Om några dagar söker han asyl och får troligen stanna.
Den som verkligen vill ta sig in i Sverige illegalt har mycket stora möjligheter att lyckas. Så bristfällig är kontrollen. Att springa ifrån passkontrollanterna är ett nytt mönster. – Det här är andra gången på bara några veckor som jag råkar ut för det, klagar Karin som har en stukad handled som minne från förra tillfället. Förmodligen har människosmugglarna berättat för flyktingarna att det är riskfritt eftersom passkontrollanterna aldrig kan skjuta efter dem. Vi står i passkontrollanternas högkvarter vid hamnen i Helsingborg. Ett enplanshus med stora fönster ut mot asfaltsplanen där bilarna som kommer från Danmark ringlar förbi i sakta mak. En kraftig sjöbris för med sig doften av salta hav. Kan inte kontrollera passen med dator Det är sparsamt med teknisk utrustning inne på kontoret. I ena hörnet står en dator men passkontrollanterna har varken tillgång till e-post eller internet. Någon uppkoppling så att de kan kontrollera passen på datorn finns inte heller. Fram tills ganska nyligen fanns det inte ens en kopiator. – Vi fick gå över till tullen och kopiera, säger Karin och hennes min säger allt om vad hon tycker om det. Karin slänger ett öga på klockan. Bara någon minut kvar tills nästa färja kommer. Vi sätter oss i passpolisens vita minibuss och kör den korta biten bort mot HH-färjornas terminal, lågprisfärjorna från Helsingør. Båten är precis på väg att lägga till. Karin parkerar bussen så att vi har uppsikt både över passagerarrampen och öppningen där bilarna kör ut. – På de här båtarna får vi ofta napp. Vi går på kläder, skor, resväskor och intuition. Och utseende förstås. Vi står kvar med bussen en stund efter att alla gått av. – Vi kan inte åka förrän färjan avgår igen, säger Karin. Ibland gömmer sig flyktingarna och hoppar iland i sista stund. Samtidigt ser vi hur en stor färja lägger till vid det andra färjelägret. – Jaha, säger Karin uppgivet. Nu missar vi Scanlines. Vi är för lite personal. I Helsingborg finns totalt 48 passkontrollanter som dygnet runt ska övervaka alla färjeförbindelser från Danmark (även i Landskrona), helikopterturerna från Köpenhamn, tågen och bussarna. Förmodligen försvinner alla från den 1 mars nästa år när Sverige går med i Schengen-samarbetet. Då får inte ens stickprovskontroller förekomma vid gränser mellan EU-länder. En känsla av frustration och uppgivenhet sprider sig hos polis och passkontrollanter i grannländerna. Ur en av hyllorna plockar Karin fram en pärm med blå rygg. Den innehåller passkontrollanternas dagrapporter över ingripanden. Hon bläddrar fram till den 17 mars för att visa hur det kan gå till. En man med arabiskt namn försökte ta sig in tre gånger samma dag: 12.35 med vanliga färjan, 15.20 med vanliga färjan och 17.50 med Öresundsbussarna (rena passagerarbåtar).
Sätt honom på båten, säger danskarna – Vi kan inte hota med något, säger Karin. Vi ringde danska polisen efter hans sista försök. – Sätt honom på båten, sa danskarna. – Vill ni inte möta upp, frågade jag. – Nej, säger danska polisen. – Förmodligen hoppas de att han till slut kommer in i Sverige så att de slipper problemet. Det sprakar till i Karins komradio. – De har fått in några killar med falska pass vid knutpunkten (passagerarrampen vid de stora färjorna). Vi promenerar bort till kollegorna som redan är i färd med att skriva rapport. Persiennerna till förhörsrummet är delvis nedfällda. Jag ser skorna på två personer som sitter där inne. Den ene är rumän. Den andra serb. Båda har falska pass. Serben är väldigt ung och väldigt rädd. I hans pass är fotot utbytt. Han erkänner snabbt att han köpt passet för att komma ut ur landet. Hans engelska är minst sagt knackig men det kryper fram att han söker politisk asyl. Men det ska prövas av danska myndigheter. Han sätts på båten tillbaka till Danmark. Men passet får han behålla. – Vi kan bara beslagta falska pass om de är svenska. Förmodligen försöker han ta sig in igen under kvällens lopp. Få av dem som försöker ta sig in i Sverige illegalt söker asyl vid gränsen. – När vi stoppar folk säger de numera nästan alltid att de är turister. Vi ber att få se hur mycket pengar de har. Ofta är det inte mer än hundra kronor. Då nekar vi dem inresa med motiveringen att de inte har medel för att klara sig i Sverige. Majoriteten tackar artigt och tar frivilligt färjan tillbaka för att försöka någon annan dag. – Söker de asyl så ”daktar” vi dem automatiskt, säger Karin. På vanlig svenska betyder det att få sina fingeravtryck tagna. Om flyktingen senare dyker upp i Sverige och söker asyl kan polisen och Invandrarverket se att han först försökte ta sig in via Danmark. Då skickas han tillbaka dit. Avtrycken ska i framtiden läggas in i en gemensam europeisk databas.
En regnig fredagsmorgon står vi tillsammans med poliskommissarie Jan Hinrikesen i ett trångt, syrefattigt kontor i Värtahamnen och ser Estlines färja från Tallinn komma in. Hinrikesen är en luttrad man. ”Vi får ringa Tallinn om vi vill veta något” – Våra enda arbetsredskap är telefonen och vårt sjätte sinne, säger han dystert. Vi har inte den utrustning som krävs för att kolla om pass är falska eller inte. Vill vi veta något får vi ringa Tallinn. Hinrikesen gör en gest mot passkurerna. – Det här är bara ett spel för galleriet. Inget annat. Han berättar om ett besök som EU:s inspektörer gjorde inför Sveriges inträde i Schengensamarbetet. – Inspektören som var från Portugal sa: Vi har varit i Grekland och där var det dåligt men så uselt som i Stockholm var det inte. Vi åker över till terminalen bredvid där färjan Palanga från Litauen är på väg in. Den ser mer ut som en lastbåt än en färja. I den här terminalen finns inga hjälpmedel alls i passkurerna. – Egentligen ska vi bevaka båten under hela tiden den ligger här ifall det finns folk som ligger och trycker ombord, säger Hinriksen. Men det har vi inte folk till. Medan passkontrollanterna försvinner i Helsingborg blir det nästa år bättre kontroll i Stockholm. För att Sverige ska kunna vara med i Schengensamarbetet krävs att vi har tjocka murar mot länder utanför EU. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
VÄLKOMMEN ELLER STOPP? 
