Tyck till om Jan Guillous kolumn

Svenskarna är det enda folk jag känner till där ingen normalt bildad person kan svara på frågan: hur kom ditt land till, när och hur skapades Sverige?

  Frågar man vilket som helst skolbarn i Norge, Danmark, Frankrike eller USA samma sak så kommer läxan som ett rinnande vatten. Men svenskarna är i det närmaste totalt okunniga om sitt ursprung.
  Det är intressant och har förstås med historieförfalskning att göra. I äldre tider, under Gustav Vasa på 1500-talet och Gustav II Adolf på 1600-talet, fabricerades falsk hjältehistoria av kungliga funktionärer som likt dagens ledarskribenter skrev politik mot god lön. Den tidens förfalskningar är löjliga för att stå ut i dag. Få skulle tro på att Adam och Eva var ”svenskar”, att den grekiska kulturen hade sitt ursprung i Uppsala eller att den sjunkna sagostaden Atlantis låg utanför Vaxholm.

Den historieförfalskning som emellertid överlevt till våra dagar, och som ställer till all förvirring, går ut på att vi är vikingar. Den övertygelsen är stark och levande hos varje fotbollspublik med vikingahjälmar. Till och med våra flintskalliga smånassar ur begåvningsreserven tror sig vara vikingar och tatuerar sig med runor.

De fyra senaste åren har jag i romanform arbetat med den period då grunden för Sveriges lades, kring år 1200. Det visste jag inte när jag gav mig in i projektet, jag hade helt andra utgångspunkter. Men gott om tid fick jag att grubbla över vikingalegenden.

Som jag förstått det ligger det till så här. Punschpatriotiska uppsaliensare skapade vikingaromantiken runt förra sekelskiftet. Det blev mode i både konst och litteratur och spred sig till Tyskland, där vikingaestetiken övertogs av såväl Wagner som senare Hitler. De mest äkta germanerna skulle således vara vikingaättlingarna i Norden.

Det är detta förfalskade historiska arv som våra nazianstrukna skinnskallar har snappat upp. När de talar om sina ”helsvenska” föräldrar och skådar ner i historiens djup tror de sig se en viking med kohorn där nere i dunklet.

Mytbildningen om svenskar som ”vikingar” är alltså inte politiskt oförarglig i vår tid. Dagens svenskar har mer av sitt ursprung i Baltikum och Öst-Europa, Tyskland, England, Frankrike och Norge eller Danmark än i Uppland. Den skinnskalle som vill se nedåt i historien efter sina ”helsvenska föräldrar” ser nog snarare en ryss än en upplänning.

Och i Sjöbo, den skånska (danska) svenskhetens stamort, förhåller det sig så, att de äldsta lämningarna av civilisation faktiskt är typiskt polska. Om den utlänningsrädde lokalpolitikern i Sjöbo, Sven-Olle, han med folkomröstningen, verkligen har sina förfäder i den egna myllan så är han således polack.