|
En sann demokrati kan inte byggas utan alla människors lika värde I onsdags var det exakt ett år sedan journalisten Peter Karlsson och hans åttaårige son skadades svårt i ett bombattentat i Nacka. De skulle på en badutflykt med pojkens fritids när en sprängladdning exploderade i familjens bil. Journalisten skadades mycket svårt, ryggen bröts och hans ben trasades sönder. Pojken fick splitterskador i ansiktet. Peter Karlsson och hans sambo, Katarina Larsson, är bägge journalister och arbetar med att kartlägga den svenska nazismen. Det innebar att de var bevakade, förföljda och rädda långt före bomben.
I senaste numret av tidningen Arbetaren läser jag att utredningen kring brottet är på väg att läggas ner. Ett år efter attentatet finns, enligt polisen, inget motiv, inga misstänkta, inga ledtrådar. Den senaste gången journalistparet träffade polisen undrade utredarna om det inte kunde vara någon av Katarina Larssons gamla pojkvänner som utfört dådet. När jag läser om polisens nonchalans blir jag arg, matt och kränkt. Det är exakt så här polisen hanterar ärenden där vanliga människor hotas. Polisen försöker förringa det som hänt och, om möjligt, få ner brottet på familjenivå. Familjebråk räknas nämligen inte. De är inga riktiga brott. Att en kvinna mördas var tionde dag i Sverige, oftast av sin man eller förre man, är normalt och accepterat. Alla vet det, ingen bryr sig.
Ett riktigt gräsligt brott däremot, i samhällets ögon, är om ett gäng ungar går in i ett övergivet hus utan att be om lov och sedan kastar sten när polisen tar till våld för att få ut dem. Det visar domarna mot ungdomarna som ockuperade ett gammalt sjukhus i Linköping i mars. Två av ungdomarna har dömts till ett halvårs fängelse. En tredje fick tre månader, resten samhällstjänst. En polis sa i radio att detta var det grövsta våld han upplevt. Åklagaren Solveig Wollstad sa att alla de 29 ungdomarna, av vilka en tredjedel var under 18 år, borde ha dömts till fängelse. Hon beskrev ungdomarna som välplanerade våldsverkare som föraktar demokratin. Är inte detta oerhört talande? Det är nästan omöjligt för en människa i denna senare kategori att få en anmälan om olaga hot att tas på allvar. (Däremot har vi bestämt att det är oerhört synd om människor som befunnit sig i utkanten av traumatiska upplevelser, sådana som inte direkt är berörda men som kanske kunde ha varit. Jag tänker på alla krisgrupper som ständigt skapas så fort någon cyklat omkull. Så gjordes också för de människor som stod i närheten när bilbomben i Nacka briserade. Katarina Larsson, ena halvan av det hotade journalistparet, skriver själv i tidningen Arbetaren att hon aldrig ens fått ett erbjudande om något psykologsamtal. I stället har polisen uppmanat paret att sluta med journalistiken. De har fått höra att de är fanatiska och att de borde flytta utomlands.)
I min förra kolumn efterlyste jag nya vägar till demokratin, nya sätt för människor att få inflytande. Jag har fått många svar, både mejl och brev och fax och tackar för dessa, jag har läst och begrundat dem alla.
Slutligen: Man ska inte kasta sten på poliser. Det är korkat och kriminellt. Men en polismakt som negligerar hot och terror mot vanligt folk - det är ännu värre. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|