|
Den nya ekonomin känns mycket gammal Rakt genom de ljusblå visionerna om en ny tid, har Statistiska centralbyrån haft den extremt dåliga smaken att släppa en rapport om förmögenhetsfördelningen i landet.
Det är julafton kring Stureplan, men när man läser statistikernas torra tabeller inser man det är ask-onsdag i landet.
Bilden av den nya folkrörelsen aktieägande är något annorlunda än vad vi är vana vid. Visserligen äger 28 procent av hushållen aktier - och det är förvisso mycket och kanske också bra - men en (1) procent av hushållen äger 62 procent av aktierna och tio procent äger 96 procent av aktierna. Fler svenskar är aktieägare än för tjugofem år sedan, men koncentrationen av aktieägandet har ökat. De fina morgontidningarnas ledarsidor har brutit loss en liten flisa ur SCB-rapporten och jublar över upptäckten att det numera finns 660 tusen miljonärer i Sverige. Är det mycket? Är det mycket när en halvrutten fiskebod på Västkusten kostar två miljoner. Annars stånkar man mest över hur ointressant det är jämföra förmögenheter. Det viktigaste är att alla får det bättre. Visst. Men förklara gärna hur de sextio procent av befolkningen som i praktiken är egendomslösa, skall få det bättre genom stigande egendomsvärden, när de ingenting äger.
Klyftorna ökar. För tjugo år sedan hade den rikaste procenten en förmögenhet som var 70 gånger större än medianvärdet (det "mittersta" hushållet.) Tjugo år senare är siffran 83 gånger större.
Det sägs att uppdelningen mellan arbete och kapital är förlegad. Dessa tabeller ger snarare intryck av motsatsen. Här finns därtill ytterst litet som styrker tanken att den rikaste decilens växande förmögenheten skulle regna som härlig manna över de nio övriga decilerna. I tv-rutan står visionärer med stångpiska och ring i örat och säger att nu är det en ny tid. De säger att de har sitt kapital mellan öronen. Men så fort chansen kommer vill de ha någonting mer. Optioner och ägarandelar. De vill ha en bit av balansräkningen de vill ha kapital. För att få del av den växande kakan skall man äga kapital. Borgarklassens diskreta fobi: Att det skulle finnas klasser och klassklyftor, eller tom konflikter mellan klassernas intressen. Ett socialt betingat självbedrägeri vars avslöjande ger upphov till starka obehagskänslor. På artonhundratalet var sexualiteten det förbjudna område som inte fick beträdas. Idag är det tanken att människor skulle definieras av sitt ägande, eller brist på ägande, som är särskilt plumpt och motbjudande och strider mot hela tanken att vi förverkligar oss fritt som individer.
Den samlade förmögenheten hos världens 200 rikaste personer överstiger den årliga inkomsten för jordens två miljarder fattigaste. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|