Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
ONSDAG 14 JUNI 2000
 
 

Text: Anita Goldman
Tyck till om Anita Goldmans kolumn
Läs mer av Anita Goldman
”Riktig” svensk
är jag ändå inte

På nationaldagen, i korsningen Folkungagatan-Götgatan på Södermalm i Stockholm glider plötsligt det nya Sverige förbi, nästan parodiskt övertydligt. Vid rödljuset har en lastbil stannat upp, flaket klätt med björkris, svenska flaggor, blåa-gula ballonger. Och de nybakade studentskorna tätt sammanpackade. Mörkhyade, i klänningar som täcker armar och ben och med schalar på huvudet. Inne i förarsätet sitter två mörka män. Jag minns inte om de tutar som de andra studentåken. Eller inte. Jag minns bara att jag stannar till och stirrar och att folk omkring mig också stannar. Vänder på huvuden. Där och då skulle man förstås varit framme med en mikrofon och frågat: ”Vad tänker du precis nu?”
  Försommar är den svenskaste av årstider. Syrenernas och björkrisens och de gulblåa flaggornas säsong.
  Nationaldag och vita mössor och midsommar och plötsligt verkar alla ha en faluröd sommarstuga med vita knutar och en båt som ska ned i sjön.
”Alla” är förstås och som vanligt långt ifrån majoriteten och de som inte inbegrips i ”alla” känner sig extra osvenska i denna bitterljuva tid.
  Svenskhet och nationalism – ”känslan för Sverige en känslig fråga” – skriver den stora morgontidningen påpassligt om på nationaldagen och här på Aftonbladets sidor avbildas ”riktiga Svenssons”. De är blonda, de arbetar från nio till fem, de joggar och spelar bingo och bor i ett gult trähus med vita knutar. ”Så svensk den kan bli”. (De lever dessutom i den harmoniska kärnfamilj, som börjar bli ett statistiskt undantag, utom i sådana här uppslag över ”typiskhet”).
  
Jaha. Eftersom jag inte joggar, aldrig spelat bingo och definitivt inte är blond är jag alltså ingen ”riktig” svensk.
  Jag är född på svenskt 50-tals-BB, jag lärde mig simma i iskallt vatten bland maneter på Västkusten, jag har tragglat mig igenom den svenska grundskolans ackusativobjekt och ”trettio-dagar-har-september...”, sjungit kungssången, nationalsången, den blomstertid och flickornas visa vid respektive helger, jag har visserligen aldrig ätit julskinka men sett på Lady och Lufsen äta spagetti i jul-Disney varje år, jag har vurmat för Ferlin, Boye och Ekelöf i de respektive åldrar då detta var typiskt, jag har skrivit tio böcker på det svenska språket som finns att läsa på svenska stadsbibliotek och jag grät när Olof Palme mördades. Men ”riktig” svensk är jag ändå inte.
  Min uppväxt som ”mångkulturell” under de decennier då detta ord inte existerade, samt mina två decennier som invandrare i främmande land (Israel) där nationalismen ännu lågar stark, har förlänat mig något av ”expert-status” på de komplexa och lättantändliga material som kallas ”nationalism” och ”nationalkänsla”.
  Jag vet hur det känns att försöka känna in och delta i de kollektiva stämningar och minnen som kommer till uttryck på speciella årsdagar och helger. Försöka tralla med i betydelsemättade refränger, men aldrig riktigt tonsäkert.
Jag vet hur det känns när man vill få något viktigt sagt, men inte blir hörd därför att man bryter eller böjer ett verb fel. Jag vet hur det känns när människor visar totalt ointresse för ens referensramar och erfarenheter. När ens förflutna liksom inte får ta plats. Jag vet hur det känns när något stort och svårt händer i ens hemland och man inte har någon att dela sina känslor med.
Jag vet att invandring är en livslång process, som tar väldiga psykiska och fysiska krafter i anspråk. Så mödosamt är detta arbete och i så hög grad endast ibland och bitvis mödan värd, att jag finner det tragiskt att så många människor i vår värld i dag tvingas erfara allt detta. Men nu sker det faktiskt och av tusen och ett skäl.
  Och kanske borde nationaldagen – som sägs vara urholkad på betydelse för svenskarna – omstöpas till den dag om året då Sverige firar sitt nya ansikte. Björkris och kebab.
  Svarta lockar under vit studentmössa. ”Så svenskt det kan bli”. Just så.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER