  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
helt olika saker Fallet Jesús Alcalá och de uppmärksammade men hittills ostyrkta anklagelserna om grov förskingring i samband med ett biståndsprojekt i Paraguay är inget klassiskt journalistdrev. Alltför få medier har orkat ta sig an den trassliga härvan för att drevkriterierna ska anses vara uppfyllda. Det hindrar naturligtvis inte att envigen om sanningen eller bilden av sanningen, som i första hand utkämpats mellan Alcalá och Dagens Nyheter, har inneburit en våldsam press för den förstnämnde. Om han ”förtjänat” det, alltså om Dagens Nyheters publiceringar givit en i det stora hela korrekt bild av vad Alcalá med fog kunde misstänkas för, eller inte, återstår fortfarande att se. Åklagarens förundersökning kommer att ge besked på den punkten. Även om inget åtal väcks och förundersökningen därmed inte heller blir offentlig kommer den säkert att läcka. I detalj. Det har uppenbart förekommit en del krumbukter i kassaflödet till det program för utveckling av rättsväsendet i Paraguay som initierats av Internationella juristkommissionens svenska avdelning, finansierats av Sida och letts av Jesús Alcalá men ser man till fakta i målet som de hittills presenterats ter sig misstanken om brott sökt. I detta sammanhang kan vi inte gå in på påståenden och motpåståenden i sak. Det räcker med att konstatera att det med hänsyn till alla omständigheter ter sig rimligast att anta att de förvecklingar som uppstod med Sidas pengar berodde på ett missförstånd. Fler fakta i målet, som de hittills framgått i varje fall hänger ihop med den hypotesen än med den motsatta. Men polisanmälan då och förundersökningen mot Alcalá som faktiskt pågår? Är inte det en tydlig indikation på att någonting trots allt inte är som de ska vara med pengarna.Thomas Michélsen, som har suttit mer än sex år i Pressens opinionsnämnd vet att man ska vara mycket försiktig i den publicistiska handläggningen av polisanmälningar. Polisanmälningar är partsinlagor. Om man bestämmer sig för att bygga en uppseendeväckande artikel kring en polisanmälan – vilket i princip är motiverat när anmälningen rör en person med Jesús Alcalás speciella position i svensk samhällsdebatt – måste man vara oerhört på sin vakt mot att låta sig lockas med av anmälarens vinkling. Men om åklagaren ändå inte avskriver ärendet utan inleder förundersökning – då rör det sig inte om någon okynnesanmälning? Nej, knappast. Men det säger ändå inte mer än att något är under utredning, graden av brottsmisstanke framgår inte i det skedet. Fortfarande gäller att publicitet är okej men tungan ska hållas rätt i mun. Med sin bakgrund i Pressens opinonsnämnd vet Thomas Michélsen också att inflammerade arbetsplatskonflikter har en tendens att landa i knät på både medier och rättsväsende. När Michélsens källa är en person som ligger i bråk med Jesús Alcalá om det famösa Paraguay-projektet finns all anledning att ge akt på risken för att källan är förrädisk. Litet för många papper trillar litet för väl på plats och frågetecknen tenderar att räta ut sig genom att ignoreras. Dagens Nyheter har i korrekthetens namn låtit Jesús Alcalá läsa de stort uppslagna artikarna före publicering – påstår i varje fall Joachim Berner. Alcalá har valt att tiga av juridiska skäl. DN:s önskan om kommentar skapar ett visst alibi för tidningen i förhållande till det pressetiska regelverket. Men ser man aningen djupare till journalistikens etiska aspekt vågar jag nog hävda att Thomas Michélsen varit så övertygad om ”sin sanning” att han inte grävt efter Sanningen i dess egendomliga komplexitet, vilket är hans skyldighet även om Alcalá tiger.Fakta är korrekta, försvarar sig Joachim Berner. Ja, förmodligen. Men det är ett nonsenspåstående i sammanhanget. Det är dagern kring fakta som avgör vad som sägs. Fakta betyder helt olika saker om de presenteras föregivande missförstånd eller föregivande brott. Eller om rentav föregivande antingen eller. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
