|
|
|
|
|
Den stora konsten i demokrati är inte att inte att ta makten utan att släppa den ifrån sig Det fanns en tid, när så kallat starka män i Sydamerika kommenderade ut stridsvagnar på sina huvudstäders gator och i militärkupper tog makten.
Numera räcker det, som Perus president Fujimori i veckan visat, att manipulera rösträkningsprocessens datorer för att i en civilkupp, i strid med fair play, anständighet (och sannolikt också landets konstitution) behålla makten.
Det slumpar sig, att jag just den här veckan är på luffen över kontinenten och kan avläsa stämningarna på nära håll. Mitt råd: Behåll Sydamerika på observationslistan. Men avblås undergångsstämningarna. Dra inte alla länder över en kam. Visserligen talar befolkningarna i något tjugotal länder samma språk. Men länderna är ändå mindre lika varandra än Västeuropas länder. Ett land, Chile, stormar med moderna medel fram både ekonomiskt och politiskt. Regeringspalatset Moneda i Santiago, som vi förknippar både med platsen, där den folkvalde kommunistiske presidenten Allende tog livet av sig och där general Pinochet rövade makten, har tonat fram som en grå, hotfull, gammaldags bunker - innesluten, sinister. Så icke längre. Förra söndagen vandrade jag genom regeringspalatset, som med lummiga gårdar på insidan var både intim och vacker. Det hölls open house och soldaterna i högvakten (som mycket väl kan ha ingått i Pinochets bödelspatruller) lät barn spegla sig i deras blankputsade stövlar och hålla i deras gevär. Det var samma stämning, som när turister låter sig fotograferas med drottningens garde vid Buckingham Palace. Chile är på väg att komma till rätta med sin moderna historia. Ett tecken är, att den 84-årige Pinochet berövats den parlamentariska immunitet han som senator haft. 57 procent av chilenarna vill att han ställs inför rätta. Så blir det nog. Ett annat tecken - i dess blandning av svart komik och sentimentalitet - fann jag i Historiska museet. Ett par hundra års historia fanns symboliserad i huvudsak av värjor och standar. Men i den sista montern finns utställt ena halvan av ett par sönderbrutna och krossade glasögon med grå skalmar - dem Allende bar den ödesdigra kuppdagen 1973.
I Buenos Aires i Argentina vandrar jag någon dag senare runt i Congresso de la Nation, ”riksdagshuset”. Det är ju vinter här på södra halvklotet. Det är isande kallt i salarna. Förklaring: Tjänstemännen i regeringsbyggnaderna strejkar i protest mot lönesänkningar inom den offentliga sektorn. Dessa är en del i presidentens svångremspolitik att skära åtta miljarder kronor i statsbudgeten och på så vis meritera landet till lån från Internationella valutafonden.
För tjugo år sedan hade det handlat om stridsvagnar. Nästan alla kontinentens länder var diktaturer. Nu är nästan alla demokratier. Ett enda systematiskt repressivt samhälle återstår, Kuba. Det i de flesta avseenden hopplösa Haiti har just under godkända former genomfört kommunalval. I Venezuela uppsköts valen i söndags för att först skapa garantier mot valfusk. I Mexikos presidentval i juli finns chansen, att det korrupta PRI för första gången sedan tjugotalet inte vinner. Demokratins idéer är i Sydamerika på väg att sätta sig. Men de ligger efter andra nymornade världsdelar som Ostasien och Östeuropa. Bara i Afrika, konstaterar en studie från Interamerikanska utevecklingsbanken, är vad gäller korruption och rättsväsende situationen värre. För demokratin i Sydamerika gäller tre steg framåt och stundtals ett halvt steg tillbaka. Det kunde vara värre. För ledarna gäller det att ta en intensivkurs i Kurt Vonneguts visdom:
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
Den stora konsten i demokrati är inte att inte att ta makten utan att släppa den ifrån sig”.