Tyck till om Staffan Heimerssons kolumn

Det fanns en tid, när så kallat starka män i Sydamerika kommenderade ut stridsvagnar på sina huvudstäders gator och i militärkupper tog makten.

   Numera räcker det, som Perus president Fujimori i veckan visat, att manipulera rösträkningsprocessens datorer för att i en civilkupp, i strid med fair play, anständighet (och sannolikt också landets konstitution) behålla makten.
   Militärkupp ersatt av civilkupp. Ett framsteg? Eller bara ett tecken i tiden?
   Kuppen i Lima utlöste en jeremiad från omvärlden. Fördömanden och svepande profetior. Oppositionsledaren Toledo varnade: ”Det som skett i Peru kan inspirera andra sydamerikanska ledare.” Kontinentens länder har ju haft en sådan faiblesse för generaler, som gjort sig till caudillos, och populister som utövat diktatur.

Det slumpar sig, att jag just den här veckan är på luffen över kontinenten och kan avläsa stämningarna på nära håll.

Mitt råd: Behåll Sydamerika på observationslistan. Men avblås undergångsstämningarna. Dra inte alla länder över en kam. Visserligen talar befolkningarna i något tjugotal länder samma språk. Men länderna är ändå mindre lika varandra än Västeuropas länder.

Chile är på väg att komma till rätta med sin moderna historia. Ett tecken är, att den 84-årige Pinochet berövats den parlamentariska immunitet han som senator haft. 57 procent av chilenarna vill att han ställs inför rätta. Så blir det nog.

I Buenos Aires i Argentina vandrar jag någon dag senare runt i Congresso de la Nation, ”riksdagshuset”. Det är ju vinter här på södra halvklotet. Det är isande kallt i salarna. Förklaring: Tjänstemännen i regeringsbyggnaderna strejkar i protest mot lönesänkningar inom den offentliga sektorn. Dessa är en del i presidentens svångremspolitik att skära åtta miljarder kronor i statsbudgeten och på så vis meritera landet till lån från Internationella valutafonden.
  Taskiga tider i en huvudstad med 13 miljoner invånare. Demonstrationerna kommer tätt. Och eldaren i riksdagshuset som fått 15 procents lönesänkning svarar med att inte lägga koks i värmepannan. Vid manifestationer i provinserna har människor skjutits ihjäl. Det skulle vara lätt att dra slutsatsen, att en caudillo eller en populistpolitiker ställt sig i farstun, redo att knycka makten. Men icke. Landets förre president, peronisten Menem, kallar visserligen sin politiske efterträdare de la Rua ”politiskt impotent”. Men inga hot om att försöka greppa makten. Tvärtom. Demokratisk etikett: ”Vi kommer tillbaka i valet år 2003. Och om inte då så 2007”.

För tjugo år sedan hade det handlat om stridsvagnar. Nästan alla kontinentens länder var diktaturer. Nu är nästan alla demokratier. Ett enda systematiskt repressivt samhälle återstår, Kuba. Det i de flesta avseenden hopplösa Haiti har just under godkända former genomfört kommunalval. I Venezuela uppsköts valen i söndags för att först skapa garantier mot valfusk. I Mexikos presidentval i juli finns chansen, att det korrupta PRI för första gången sedan tjugotalet inte vinner.

Demokratins idéer är i Sydamerika på väg att sätta sig. Men de ligger efter andra nymornade världsdelar som Ostasien och Östeuropa. Bara i Afrika, konstaterar en studie från Interamerikanska utevecklingsbanken, är vad gäller korruption och rättsväsende situationen värre.

Den stora konsten i demokrati är inte att inte att ta makten utan att släppa den ifrån sig”.