Tyck till om Carl Hamiltons kolumn

Fredagen innebar ännu en av dessa kriser som Gudrun Schyman verkar nära sig på. Den här gången skulle hon förklara sin relation till partiets förflutna. Gruppen Anonyma kommunister var inte riktigt så namnlös som hon hade trott, utan hade givit sig tillkänna i form av ett upprop.

  Situationen var inte alldeles enkel. Schyman skulle hålla ihop och ta avstånd på en och samma gång. Hon löste problemet genom att visa förståelse. Förståelse inte bara för kommunismens anhängare, utan också för kommunismens offer.
  Få är så tidstypiska som Gudrun Schyman. När hon gick från att avhålla sig från kommunism till att avhålla sig från alkoholism, tändes hennes stjärna.
  Den moderna tidens hjälte skall inte vara perfekt. Tvärtom. Hon (eller Han, men helst Hon) skall ha skavanker. Och hon skall möta sina egna karaktärsbrister i offentligheten.

Samma dag som Schyman brottades med det röda spöket, tog Lars-Eric Petersson på Skandia ett nytt nappatag med Mammon. Efter att i två veckor ha tillämpat ”ledarskap genom att gå under jorden”, siktades Skandia-chefen äntligen i en radiostudio. Hans insatser var av den arten att man kunde misstänka att han kom direkt från hjärntvätten på Kreab.

Det fanns, enligt Pettersson, absolut inget samband mellan ”det där”, eller ”det här”, eller ”detta” - det vill säga superbonusen på Skandia - och hans ordförandeskap i Folkaktiebolaget Telia.

Så skulle Gudrun aldrig ha sagt. En privatsak? Vilket århundrade tror Pettersson egentligen att han lever i?
  Det privata är offentligt. Det offentliga är ointressant.
  På journalisternas insinuanta frågor om Pettersson inte förstått att andra tydligen hade funnit ett samband mellan hans miljoner och Telias trovärdighet, svarade Pettersson truligt, att om det var på det sättet så fick han väl återkomma.
  Borta. Igen.
  Medan den frånvarande Petersson jagades utför förstasidorna under bedyranden att han inte hade stulit pengarna, var den enda som kom till hans försvar Svenska Dagbladets ledarsida.

Sedan bytet av chefredaktör i vintras har ledarsidan blivit skönt brackig. Svenskans ledarsida är punschverandan i svensk press.

Varken Schyman eller Petersson är påtagliga tyngda av argument. Men det anmärkningsvärda är inte deras svårighet att hitta goda skäl. Det märkliga är att näringslivets hundramiljonersmän har så mycket att lära av vänsterledaren när det gäller att visa stil i storm. Inte skylla ifrån sig. Hålla huvudet högt. Vara på plats.
  Allt det som de själva brukar framhålla som sin främsta egenskap.