Tyck till om Anita Goldmans kolumn

Hallå politiker! Vet ni att unga kvinnor i välfärdssamhället Sverige inte vågar föda naturligt på grund av nedskärningarna i vården? ”Skulle aldrig kunna tänka mig att föda `naturligt´ när man kan bli hemskickad mitt i värkarbetet och hänvisad till annat sjukhus” är ett typiskt argument från de många läsare som reagerat på min krönika om varför unga kvinnor väljer kejsarsnitt istället för att föda naturligt.

  Men också: Hallå tjejer! Som unga kvinnor i världens mest jämlika samhälle borde ni protestera mot nedskärningarna, istället för att straffa er själva med drastiska lösningar som - bokstavligen talat - skär i den egna kroppen.
  Jag är ledsen om jag låtit nonchalant eller nedlåtande mot de kvinnor som har haft jobbiga eller traumatiska förlossningserfarenheter. Och jag menar inte att smärta i sig är ”fint”. Detta sagt måste jag ändå understryka att om det svar många unga kvinnor sänt mig -- ”Jag skulle aldrig utsätta mig själv för en naturlig förlossning. Jag är fullkomligt vettskrämd vid tanken” -- representerar en trend, ett växande kollektiv, så kan jag inte annat än finna detta djupt tragiskt.

Jag tillhör den generation som skulle ”ta makten” över våra egna kroppar. Vi krävde fri abort, men vi läste också ”Våra kroppar, våra jag” som skrivits av ett kvinnokollektiv i Boston och som mot alla odds blev en internationell bästsäljare. Här informerades om sex, gynekologi och känslor på ett fördomsfritt vis som var banbrytande. Förbud och skam slängdes på den historiska sopphögen tillsammans med vår mödrargenerations blinda tro på det medicinska etablissemanget. Preventivmedel, mediciner och andra ingrepp (som t.ex. kejsarsnitt!) granskades kritiskt. Många av oss deltog i ”självhjälpskurser” där vi låg med benen spridda (medan en medsyster höll en spegel ) och för första gången studerade våra egna könsorgan. För oss var detta att ta kontroll över våra kroppar. Att återerövra kunskapen och stoltheten och glädjen över dem.

Samtidigt utgjorde min generation den första i mänsklighetens historia vars kroppar utsattes för en massiv högteknologisk försöksverksamhet. De preventivmedel som ”provades” ut på oss och sedan förkastades, lämnade många av oss traumatiserade och handikappade för livet. Om p-pillerbesvären har mycket skrivits, men mindre om oss som drabbades av äggledarinflammationer på grund av den nya kopparspiralen. I USA ledde detta till rättsprocesser, i Sverige till att kvinnor i tysthet led sig igenom den resulterande ofrivilliga barnlöshetens smärta. Då var de dags för ytterligare experimenterande, när den nya fertilitetsteknikerna invaderade våra kroppar och själar.

I min generation betalade många kvinnor ett högt pris för den nya sexuella ”friheten”; Könsjukdomar, farliga preventivmedel och upprepade aborter. Men vi erövrade också en ny definition av det ”kvinnliga”. Vi förkastade skammen och negativiteten för frigörelse och stolhet.