Nu spricker LO-toppen
Tre av fyra lämnar ledningen
LO byter till helt ny kostym.
  Tre fjärdedelar av den gamla ledningen lämnar sina uppdrag i höst. Dessutom går den legendariske chefsekonomen P O Edin i pension.
Under kongressen i september går LO genom en rejäl ansiktslyftning. 75 procent av den nuvarande ledningen försvinner.
Bertil Jonsson, LO:s ordförande sedan sju år tillbaka drar sig tillbaka med ålderns rätt. Han fyller 60 i sommar, det är ordinarie pensionsålder för LO:s funktionärer.
Hans Karlsson, avtalssekreterare, meddelade under LO-styrelsens årliga konferens på italienska Riva del Sole i veckan att han slutar för att han fått ett nytt och roligare jobb.
Ingalill Landqvist-Westh, LO:s tredje ordförande sedan fem år tillbaka, slutar också i samband med kongressen. Hon fyller dock 60 först om två år.
  Det innebär att bara en person återstår av den kvartett som lett 2,2 miljoner löntagare sedan mitten av 1990-talet. Det är andre ordföranden Wanja Lundby-Wedin som med sannolikhet gränsande till visshet väljs till LO:s första kvinnliga ordförande under kongressen i höst.
  Åderlåtningen av LO-toppen blir ännu tydligare av att även Per Olof Edin, chefsekonom sedan många år tillbaka, går i pension. Också han fyller 60 år i sommar. Edins inflytande på LO kan inte underskattas.
  Bland efterträdarna på de tre posterna som vice ordförande, varav en dessutom är avtalssekreterare, nämns Metalls förbundssekreterare Ulla Lindqvist, Lantarbetarförbundets ordförande Leif Håkansson och Livs ordförande Åke Södergren.

Haft svårt att anpassa sig
  Som efterträdare till P O Edin finns en het kandidat. Den relativt nyanställde LO-ekonomen Sandro Scocco, bror till artisten Mauro.
  Massavhoppen är ett tillfälle att inte bara få in nya personer utan också att modernisera LO. Många av den gamla stammen har haft svårt att anpassa sig till att LO inte längre är en avtalsslutande part annat än när det gäller pensioner och försäkringar.
  Starka krafter är i rörelse för att göra LO till en mer renodlad lobbyorganisation för medlemmarnas intressen. Utvecklingen är redan på gång men många vill att centralorganisationen tydligare ska profileras åt det hållet.
  Ett annat problem är LO:s politiska inflytande. I samband med kongressen för fyra år sedan var förhållandet till socialdemokraterna djupfryst. Göran Persson hade kallat LO för en intresseorganisation bland andra, LO:s ledning gick i täten för en demonstration riktad mot regeringen.
  Sedan dess har förhållandet långsamt förbättrats. Men vill LO bli en duktig lobbyist för sina medlemmar måste det bli ännu bättre.

Bättre relation till partiet krävs
   Hittills har regeringen exempelvis varit kallsinnig till LO:s krav på att återinföra arbetsskadeförsäkringen. Däremot har de lyssnat välvilligt till kravet på en extra semestervecka.
  En av den nya LO-ledningens viktigaste uppgifter blir därför att ytterligare förbättra relationerna till det parti där de själva sitter i ledningen. Dock utan att alltid få gehör för sina idéer.