|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
HON HETER PIA BLIXT. Hon är mamma till Camilla som omkom i branden. Hon står där ensam utanför sal B, den sal där de anhöriga är anvisade att sitta. Några polismän. På väggen, till höger på bilden, hänger två vita papperslappar med namnen på dem som har tillträde till lokalen. I går ställde Pia en direkt fråga till den 19-åring som hördes av rätten: Varför varnade du inte dom som du kände? Men hon fick inget svar på den frågan. Det är en dag med konstiga svar. Eller inga svar alls.
Att höra honom tala är en egendomlig upplevelse. Han ljuger så uppenbart. Som hade han givit upp. Kanske förnimmer han fortfarande gränsen mellan lögn och sanning, men han verkar inte bry sig längre. Hans historia: Han ville gå in och förstöra. Krossa några lysrör, eller så. Sparka ner godislådor. Ha sönder en ruta. Han säger att det är roligt att förstöra. Han har inte sett att det brinner, men han går ändå tillbaka för att kolla. Han drar ut en fem meter lång brandslang hundra meter därifrån, för att kanske släcka elden han inte sett, eller kanske bara för att det är så kul att spruta. Han vet inte riktigt. Det är ju så länge sen. MEN HÖR DU inte hur dumt det låter, säger chefsåklagare Ulf Norén. Norén som tidigare varit så vänlig och så lyhörd, ja ibland nästan ömsint i sina förhör, blir nu märkbart irriterad. Hade ordet inte varit så opassande för rättsväsendet hade jag skrivit förbannad. För det är just det han är. Norén: Tror du själv på vad du säger? Det står fel i protokollen, är svaret. Jag blir trött, säger Norén. Hör du inte hur dumt det låter? Ni har ju sagt till mig att jag är den minst trovärdige... Ja, det har vi, säger åklagare Norén. Och varför förstår nu alla som lyssnar här. Och på frågan om han inte vet att eld är farlig, svarar 19-åringen: Jag har sett en människa brinna framför mig. När jag var liten. ÄNDÅ TRODDE HAN inte att det brann. Ändå känner han ingen skuld i branden på Backaplan. Känner du skuld? frågar Norén. Både och, är svaret. Hur? Jag har ingen skuld i branden. Alla sörjande? Självklart har jag tänkt... Kan du då inte hjälpa alla dessa drabbade människor med att vara lite mer korrekt i dina uppgifter, suckar Norén. Jag tycker du verkar lite trotsig. Olika tycker olika, svarar 19-åringen och rycker på axlarna. De fyra åtalade hade alla vänner och släktingar som dog eller skadades. De har besökt dem som överlevde på sjukhus. Och de har gått på begravningar. Nu har de kommit till en punkt som är den centrala i det som brukar kallas Fångens dilemma: Om man bara agerar i egenintresse går det sämre för en, än om man handlat i allas intresse. Där befinner sig de fyra unga männen just nu. VARFÖR BER DE INTE om ursäkt till oss? undrar de anhöriga genom sitt ombud Max Fredriksson. Och Pia Blixt, mamman till Camilla, säger: Om de hade erkänt allt och talat sanning hade de kanske kunnat få en liten, liten gnutta respekt. Men nu?
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
TYCK TILL om nazismens orsaker CHATTA Med artikelseriens reportrar i morgon kl 14 BRANDRÄTTEGÅNGEN I GÖTEBORG TÄVLINGAR: TYCK TILL OM TV Åtta filmteam dokumenterade millenniefirandet i Stockholm Blev du nöjd med ditt millenniumfirande? |