Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
ONSDAG 10 MAJ 2000
 
 

Text: Carl Hamilton
Tyck till om Carl Hamiltons kolumn
Läs mer av Carl Hamilton
Något är ruttet med Europas centralbank
Den europeiska skvalpvalutan euro vinglar runt som en mjältsjuk dansk prins på valutascenen. Nyss ville den erbjuda världen ett stålblankt alternativ till dollarn. Nu är bara tvivel...tvivel...
   I den internationella finanspressen uppträder ECB, den europeiska centralbanken, närmast som prinsens falske farbror i den berömda pjäsen. Efter att ha tagit kål på den verklige stålmannen, den tyska marken, intygar banken oupphörligen att allt har gått rätt till. Inga fler sura miner, tack. Nu ställer vi till med räntebaluns. Gubben blev stungen av en orm. Upp med ballongerna!
  Men någonting är ruttet i den banken. Allvarsmännen i direktionen hotar Sverige med allmän mobbning om vi inte prompt sätter i gång att falla vi också. Samtidigt ger de sig in på en svensk paradgren från 90-talets början: räntedopning av svag valuta.
Att arroganta finansanalytiker kan visa så liten respekt för den stora fredsvalutan att de ger den öknamnet ”toalettvalutan”, bådar inte gott.
   Kanske de ständigt lika cyniska valutahandlarna har kikat litet på Europas demografiska förhållanden och drabbats av eftertankens kranka blekhet.

Vad de eventuellt har upptäckt är detta. I flertalet europeiska ekonomier råder en kraftig obalans mellan vad dagens och morgondagens generationer betalar in respektive får ut från de offentliga kassorna. Enkelt uttryckt: dagens aktiva generation är mycket stor och avser att glatt fortsätta att konsumera till döddagar. Morgondagens generation är mycket liten och måste betala.
För Sverige är problemet särskilt påtagligt. Efter 90-talets depression och brutala ”banta-dig-i-form”-politik har svenskarna mer eller mindre upphört att reproducera sig. Fler barn än statistikens en-och-en-halv, är numera en lyx förbehållen den övre medelklassen.
   Obalanserna måste förr eller senare rättas till. Och det rör sig om betydande obalanser. Några siffror (från ekonomerna Niall Ferguson och Laurence Kotlikoff): För att Tyskland skall åstadkomma balans mellan generationerna krävs nedskärningar i offentlig konsumtion på 25 procent, alternativt 29,5 procents högre inkomstskatt. För Sveriges del krävs nedskärningar i den offentliga konsumtionen på över 50 procent, eller inkomstskattehöjningar på dryga 40 procent.
  I nio av EU-länderna krävs det nedskärningar på över 20 procent i den offentliga konsumtionen för att åstadkomma balans mellan generationerna.
  Regeringarna i flertalet länder kommer att ställas inför valet mellan drakoniska nedskärningar eller diaboliska skattehöjningar. De flesta kommer, helt logiskt, att välja: inflation (ett par svenska ekonomer kalkylerade nyligen iskallt med en svensk ”inflationsboom under 10 år”).
  Artikel 104 i Maastrichtfördraget och artikel 21 i europeiska centralbankssystemet, förbjuder emellertid enskilda länder att inflatera bort sina skuldberg. Var och en skall sjunka i ensamt majestät.
  
Om svårigheterna vore identiska kunde man eventuellt tänka sig någon slags politisk lösning där regeringarna helt enkelt tvingar centralbanken att bryta mot fördraget.
Men problemet är olika stort i olika länder och aktualiseras dessutom vid olika tidpunkter. De länder som är under störst press kommer att vilja ha lättnader i penningpolitiken tidigt. De som har en bättre situation kommer inte att acceptera att den gemensamma valutan förlorar i värde, utan karskt prata vidare om ”trovärdighet”, det nödvändiga stålbadet osv, osv.
   Det är inte svårt att föreställa sig all den politiska poesi som kommer att självalstras i Bryssels salonger när generationsfrågan kryper uppåt på dagordningen. Och självklart är det förbjudet att lämna fredsvalutan. Men när de nationella skuldbergen växt sig tillräckligt höga kommer regeringarna att kliva av. Bättre att vara, än att inte vara.
  Prinsen stirrar uppgivet på sin dödskalle. Hur långt kan euron falla?
  Till noll, är jag rädd.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER