Mikael Wiehe på minneskonserten för Björn Afzelius. Foto: TOMAS BERGMAN Namn: Mikael Wiehe. Ålder: 53. Yrke: Musiker. Familj: Hustru och fem flickor. Bor: Mitt i Malmö. Inkomst: 586 100 kronor.

Mikael Wiehe,
som ska delta i en minnesgudstjänst i Malexander på årsdagen av polismorden, söndagen 28 maj

  – Artid Gladh (den mördade polismannens mamma) har ringt mig och frågat om jag ville spela på årsdagen av mordet på hennes son. Jag kommer dit med gitarren och ska sjunga två sånger.
Varför tackde du ja?
  – Det är självklart att jag känner mig oerhört hedrad över att hon vill att jag ska spela i det sammanhanget. Jag betraktar det som ett hedersuppdrag, jag är glad att hon frågade mig.
Följde du Malexanderrättegången?
   – Jag bor ju i Malmö, men har läst om den som alla andra. Inte så att jag känner mig speciellt insatt.
En anledning till att Astrid Gladh frågade dig är att du själv varit utsatt för hot från nazister, när var det?
  – Det var i höstas och det har pågått lite grann fram under våren. Men det har trappat ner.
Vad tycker du vi ska göra för att få bukt med främlingsfientliget och nazism?
  – Jag tror att ett av sätten är att gå tillrätta med den nyliberala politiken som monterar ner välfärden, slår sönder det som håller samman oss och atomiserar samhället och individualisera folk.
Vad kan var och en göra?
  – Var och en får göra vad den kan. Jag har bekämpat fascismen i alla former oavsett det varit apartheid eller militärjuntor i Latinamerika eller vad det nu har varit. Det har jag hållit på med hela mitt vuxna liv.
Hur känner du inför att delta på minnesgudstjänsten?
   – Jag hoppas att en sådan här högtid kan hjälpa alla dem som drabbats och göra livet lättare för dem.
Känns det speciellt?
  – Det är klart jag tycker. Man kan säga att alla vars nära och anhöriga dör är lika drabbade på ett sätt. Men att få sin son ihjälskjuten måste vara fruktansvärt.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
  – Jag önskar att en sådan sak som hände i Malexander aldrig händer igen.