Tyck till om Yrsa Stenius kolumn

I dag inleder Tarja Halonen sitt allra första statsbesök som Republiken Finlands president - i Sverige förstås, som finska presidenter plägar.

   De är rätt jämnåriga, de två statscheferna som på förmiddagen sätter sig i den kungliga vagnen och åker fyrspann till borggården vid Stockholms slott. Femtiofyra och femtiosex år gamla - fyrtiotalister båda, åtminstone till folkbokföringsnoteringarna.
   Ytligt sett är detta också det enda som förenar dem - födelsedecenniet och uppväxten efter kriget då ljusare tider ständigt tycktes komma de unga till mötes.
   Sveriges konung Carl XVI Gustaf var född till lillprins, blev arvprins blott nio månader gammal och kronprins vid fem års ålder. Han har gått i de bästa skolorna, umgåtts i ''de bästa kretsarna'' och tränats, trimmats, putsats och polerats för sin framtida roll som statschef.

Trots avsevärda skolsvårigheter och annat strul under sin vilda ungdom har kronprins Carl Gustaf blivit en bra kung, som inte ens den svenska socialdemokratin längre vill avskaffa.
   Tarja Halonen är född och uppvuxen i en arbetarfamilj i Berghäll, en av de avgjort röda stadsdelarna i Helsingfors. På femtio- och sextiotalen fick arbetarungarna utbilda sig om de var begåvade nog, annars inte.
   Tarja Halonen var tillräckligt begåvad.

Den finska presidentens karriär beskriver en typisk fyrtiotalistisk bana med socialistisk samhällssyn, kulturradikalism och stora mått personligt jävlar anamma som utmärkande drag.

Nej, ytligt sett har hon inte mycket gemensamt med sin värd i kväll. Utom rollen som statschef förstås.
   Ändå är jag rätt säker på att de kommer att komma bra överens, den svenske kungen av börd och den finska arbetarpresidenten. För vad det offentliga livets riktiga proffs har lärt sig - i motsats till dem som finner ett outsinligt nöje i att ständigt kritisera offentlighetens folk, särskilt politikerna - är att respektera människor i de funktioner de möter dem alldeles oberoende av vilka personliga åsikter och livshållningar de har gemensamma och vilka inte.
   Jag är övertygad om att Carl XVI Gustaf inte kommer att fälla en enda försmädlig kommentar om att Tarja Halonen inte är gift med den livskamrat hon har haft vid sin sida i nära tjugo år och valt att fortsätta med även i sitt nya offentliga värv.
   Jag tror att det svenska hovet kommer att göra sitt yttersta för att de protokollära kringelikrokar som eventuellt följer av att den medföljande maken inte är hennes äkta make ska rätas ut smärtfritt.
   I Finland har Tarja Halonen göranden och låtanden som ny president - bland annat har hon antytt att Österrike-bojkotten var ett misstag - passerat helt utan debatt.
   Desto svinaktigare har hon blivit angripen för att hon har krävt att det finska UD-protokollet ska klara av en modern verklighet - att även kvinnor och män som kommit upp i presidentåldern kan ha valt att leva samman med sin livskamrat på sambobasis och inget annat. Det är faktiskt ett i lag reglerat, fullt legitimt parförhållande, som går att hantera representativt bara minsta vilja finns.

Det finns stunder när Finland, inte minst det finlandssvenska Finland gör mig mörkrädd.

Dag ut och dag in, fylls tidningarnas insändarspalter av jeremiader över presidentens civilstånd. Värst är kvinnorna.

I dag inleds Lockerbie- rättegången Alexandra Rapaport - den nya unisexsymbolen. Framröstad av Aftonbladets läsare.  SPORT Sundin kommer till VM – om Toronto blir utslaget

SENASTE NYTT/TELEGRAM Sverige | Världen | Sport | Ekonomi Nyhetsbevakaren - med automatisk uppdatering

Yrsa Stenius, kolumnist: Jag är rätt säker på att den svenske kungen och den finska arbetarpresidenten kommer bra överens