  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Samtidigt som det är en lättnad att dimmorna skingras finns mycket att bekymra sig över när omständigheterna kring brandkatastrofen i Göteborg nu klarnar. Som till exempel användningen av begreppet respekt. ”Visst kan det bli bråk när man inte får respekt”, förklarade ett gäng killar från Stockholmsförorten Hjulsta när den andra kvällstidningen i går hämtade upp synpunkter apropå åtalet mot fyra killar i Göteborg. I sin korthet är det en skrämmande artikel, med flera i mina ögon oerhörda citat: ”Visst har man råd att betala entré, men man vill glida förbi kön och visa att man är någon...Ärligt talat så förstår jag om man sprutar tårgas, fixar strömavbrott eller krossar någon ruta. Om man inte är kaxig mot vakterna så respekterar de en inte och då kommer man inte in nästa gång”. Respekt. Om man kunde skuldbelägga, åtala och döma ett enskilt ord så borde man ge sig på just ”respekt”. För att det gör mer ont än gott, åtminstone i den tolkning som utvecklats under senare år. I sina mest felanvända sammanhang tycks strävan efter respekt kunna rättfärdiga vilka kriminella galenskaper som helst.Minns jag fel eller höll inte redan kpistmördaren Marquez Jara på och babblade om respekt? I vart fall har ordet dykt upp kring vart och vartannat mord, rån, gängbråk och misshandelsfall under senare år. ”Han visade inte respekt – därför hotade/spöade/dödade jag honom”. Respekt och bristen på densamma är en standardförklaring – som dessutom förväntas vara svår att argumentera emot. För vem vill förvägra en ung människa en så fundamental mänsklig rättighet? Att mordbranden som tog 63 unga människors liv anlades som hämnd för att några killar inte släpptes in gratis på en fest där alla andra betalade – det är en uppgift som kan göra vem som helst hjälplöst ursinnig. Att det finns en utbredd och förvriden ungdomsmoral där minsta oförrätt ska hämnas med maximal vedergällning; det är en insikt som gör åtminstone en trebarnsfar hårresande skrämd. Riktigt farlig blir kulten kring Respekt när den bemöts med respekt av välmenande men aningslösa vuxna. Den sortens auktorisation upphöjer aggressiva beteenden till normalitet.Jag vet inte om kulten kring Respekt är begränsad till förorternas gängkultur enbart, eller om samma sorts juridik gäller över hela ungdomslinjen. Jag vet inte, för jag är bara en medelålders gubbjävel som förväntas resa på mig när kidsen kommer ombord på spårvagnen. Jag försöker efter bästa förmåga lära mina barn respekt, men då enligt den gamla omoderna betydelsen. Där respekt är något man visar gamla människor som slitit hårt ett helt liv, folk som har djup och imponerande klokskap, människor med stor empati som gör starka insatser som förbättrar samhället för alla oss andra. Respekt för människan, demokratin, lagen och kärleken. Respekt är inget man visar brottslingar. För äkta respekt kan bara förtjänas, inte erövras genom hot. Då är det inte respekt. Då är det fruktan. Och då är åtminstone inte jag imponerad.Tyvärr motarbetas våra syften allt oftare av en primitiv och hämnddriven gangstermoral med förvirrade begrepp om heder, ära och det förbannade respekt. Hip hop-kulturen är i sin sämsta form en stark budbärare, där gangstarappen redan för tio år sedan gjorde ”Respect!” till en allmän hälsningsfras (snart friskt kopierad av våra inhemska babbelpoeter). Och i filmens värld är respekt som vapen lika gammalt som Marlon Brando. Ledardyrkan och hederskodex är centrala ingredienser i alla gangsterfilmer. Se till exempel ”Scarface”, en av vår tids mest inflytelserika filmer. Självklart uppstår inte betendemönster på grund av nöjesindustrin enbart, men lika självklart bidrar den till att förstärka och befästa. Även om den faktiska grogrunden mer är kopplad till samhällets oförmåga att skapa gemensamma känslor av värdighet, heder – och respekt. Nu stundar valborg, en av årets traditionella fest- och fyllehelger. Inte minst i Göteborg där Chalmeristkortégen i årtionden markerat startskottet på en helg då hela stan kokar. Dessutom ska vädret bli fantastiskt med 20–25 graders värme. Det lär med andra ord bli knôkfullt på Avenyn, med långa köer till varje vattenhål. Låt oss hoppas att det går bra. Låt oss hoppas att helgen kan firas med äkta respekt. Inte minst för dom stackars dörrvakterna. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
