  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Ojojoj, så synd det är om polisen. De har aldrig varit med om något värre än ungarna som barrikaderade sig i ett hus i Linköping i slutet av mars. Jag läser i tidningarna om förhandlingen i tingsrätten mot ungdomarna som ockuperade Westmanska BB på Kanberget den 17 mars. Rättegången beskrivs som en av de största i Sveriges historia. Den kommer att kosta samhället över sju miljoner kronor. Överallt i media framställs de åtalade ungdomarna, många av dem under 18 år, som fullständigt livsfarliga terrorister. De ska ha beväpnat sig med en vapenarsenal för ett mindre atomkrig och utmålas som fullkomligt hänsynslösa. Den utpekade ledaren riskerar tio års fängelse. Men snälla rara, säger jag, har vi tappat alla proportioner? Är det inte dags att sansa sig? Och vad var det egentligen som hände?Jo, klockan sju på fredagskvällen gick ett 30-tal ungdomar in i ett gammalt övergivet sjukhus mitt i Linköping. De hängde upp en banderoll på taket där de krävde ett ”ungdomens hus”. Klockan tre på lördagsmorgonen, åtta timmar senare, gjorde polisen en första ”inbrytning”. Ockupanterna svarade med stenkastning och mindre brandbomber. Fyra polismän skadades lindrigt. På lördag förmiddag anlände den nationella insatsstyrkan från Stockholm. Ett 50-tal poliser omringade huset. Ungarna sa att de ville tala med kommunalrådet Lars-Erik Johnsson. Det fick de inte, av olika skäl. Klockan fyra på eftermiddagen sattes en polishelikopter in. Aktivisterna på taket beväpnade sig med ”stenar, slangbellor och metallföremål”. Efter klockan sex tog polisen sig in i huset och grep alla 29 ungdomarna där inne. Tidigt söndag morgon brann kommunalrådet Lars-Erik Johnssons garage, polisen misstänkte att branden var anlagd. Detta var, mycket kort, vad som hände. Så vad gjorde egentligen ungarna? Jo, de gick in i ett hus trots att de inte fick. De hade samlat på sig stenar och flaskor och yxor. De vägrade att komma ut trots att polisen sa till dem. Jag har inte särskilt mycket till övers för revolutionsromantiker, men det får väl lov att vara nån jävla måtta på upprördheten över vad de här ungarna gjort.Okej, de hade lagt upp ett lager med stenbumlingar och molotovcocktails, men stenar och bensin i flaskor kan aldrig vara kriminella i sig. Våldsamt upplopp kräver två parter, det vill säga att ungarna hade någon att kasta stenarna på. Jag vill hävda att skulden delvis ligger hos polisen. Varför i all sin dar skulle de kasta ut ungarna mitt i natten, klockan tre på lördagsmorgonen? Och nationella insatsstyrkan, herregud! Har de inget bättre för sig? Vad gäller kommunalrådets garage så satt alla ungarna anhållna när det brann, snacka om guilt by association. Om polisen inte gått på ungarna så hårt så hade upploppet i Linköping aldrig skett. Om ingen hade brytt sig om dem så hade de gått hem när de blev hungriga. I stället valde samhället att trycka till dem med alla till buds stående medel. Det är inte bara slöseri med mina och andras skattepengar, det är ett sällsynt klockrent exempel på hur vuxenvärlden sluter sig mot de unga i allt högre utsträckning. Har ni aldrig varit tonåringar? Har ni aldrig velat chockera? Jag ville det. Fast i Piteå på 70-talet så räckte det att åka raggarbil och spela hög musik för att omgivningen skulle förfasa sig. Problemet med polisen är att de tycker det är kul att kravallutrusta sig och göra Stora Insatser. Det är mycket sexigare att bekämpa Farliga Terrorister (det vill säga ungar i ett övergivet hus) än att ta tag i det grova och utbredda våldet i samhället, det vill säga mäns våld och övergrepp på kvinnor och barn. I Dagens Nyheter i går talade en av poliserna ut om hur fruktansvärt det varit att möta de hemska ungdomarna. Det var det värsta han varit med om. Jag undrar om han skulle ha tyckt det om han hade blivit våldtagen av sju killar när han var 14 år. Jag undrar om han skulle ta tyckt det om han sett sin mamma knivmördas av sin pappa. Jag undrar om han tyckt det om han fått knytnävsslag i njurarna varje gång han saltat såsen för lite. Man ska inte kasta stenar på poliser, naturligtvis inte. Det är korkat och kriminellt. Men det får faktiskt finnas några jävla proportioner. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
