  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Påven ber om förlåtelse för tråkigheter som katolska kyrkan förorsakat. Korrumperade politiker i Ostasien ber gråtande om förlåtelse framför TV-kameror. Ska vårt vänsterparti be om förlåtelse för gärningar begångna av Lenin, Stalin och det gamla svenska kommunistpartiet? Nog har påvar anledning att bikta sig och vackert bedja om syndaförlåtelse: legendariskt grymma korståg, inkvisition och annan intolerans, förbjudna böcker, anpassning till nazism, fascism och militärdiktatorer, kvinnofientlighet och vrång sexualuppfattning. Det blir rätt mycket. Protestanterna har inte varit så värst mycket godare. Men vem ska förlåta påven? Ska till exempel jag göra det och varför? Kanske borde vår konung be om förlåtelse för vikingarnas härjningar, Stockholms blodbad och Karl XII. Det talet vore roligare att höra än hans nyårstal. Få har hyllat Stalin, allt sedan den bombastiska retorik vid hans död som även svenska kommunistledare ägnade sig åt. Däremot dyker obegripligt nog Lenin fortfarande upp i svensk debatt, varvid han påstås ha varit briljant. Lenin menade att en elit av professionella revolutionärer hade unik insikt i den historiska processen och därför hade rätt att "krossa" oppositionella. Detta är den politiska utopins förbannelse: Idén att en generation eller en klass måste offras för en historiefilosofisk idé.”Alla fraser om lika rättigheter är nonsens”, brukade Lenin säga. Han förordade ”klasskrig” mot borgerlighet, socialdemokrati och parlament. Denna ideologi har dessbättre hamnat på historiens sophög och det kan inte vara många av vänsterpartiets väljare som gillar sådan smörja. Företrädare för partiet säger att deras föregångare i kommunistpartiet gjorde ett misstag när de odlade speciella relationer med det sovjetiska partiet. Men detta var grunden för kommunistpartiets existens. Det skapades efter bolsjevikernas seger i revolutionen efter mönster av det sovjetiska och byggde oundvikligen på kamratskap med de sovjetiska partivännerna. I så fall var hela partiet ingenting annat än ett misstag under flera decennier. Fler gick under i kommunistiska fängelser och arbetsläger än under den nazistiska förintelsen. Men kommunisterna hade ju längre tid på sig och Stalin var inte den typen som bad om förlåtelse. Huvudfienden blev alltmer socialdemokraterna, som kallades socialfascister och givetvis skulle "krossas". Det var också vad som skedde i Öst- och Centraleuropa med mäktigt stöd från Sovjetunionen. Det är inte underligt att socialdemokrater som kan sin historia har svårt att komma över det. Den häftigaste kampen mot kommunisterna fördes faktiskt inom arbetarrörelsen.Ändå är detta nu historia och jag begär inte att Gudrun Schyman ska be om förlåtelse. Socialdemokraterna måste samverka med vänsterpartiet helt enkelt därför att det inte finns något annat alternativ. I Dagens Nyheter läser jag att Göran Persson borde ha bildat en annan sorts regering. Vilken då? Borgerliga partiledare reste på semester genast efter valet och det gjorde de kanske rätt i, eftersom de inte var experter på budgetsanering. Vänsterpartisterna plågar socialdemokraterna. De kammar hem sympatier för offentliga utgifter som nu blivit möjliga tack vare den sanering av statens finanser som socialdemokraterna genomdrivit men som vänsterpartiet kritiserade. Det finns ingen moralisk logik i politiken, om någon trodde det. Jag ser en ny statsvetenskaplig doktrin: Regeringar som klarar ekonomin vinner i alla länder, utom i Sverige.Vi måste sannolikt räkna med ett parti till vänster om socialdemokratin med ca 10-15 procent av väljarkåren, liksom i flera andra länder. Inga nya, unga väljare med vänstersympatier känner sig det minsta skyldiga till vad Lenin och Stalin gjorde. Men de har sina skäl att kritisera det statsbärande partiet i det här århundradet. Det är EU som är det centrala demokratiska problemet i Europa nu, det är EU-kritiska väljare som går till vänster och det är väl detta som gör att Persson inte vill ha vänsterpartister i regeringen. Men efter åratal av djupaste söndring måste han ändå samarbeta med dem i det parlamentariska system som Lenin hatade. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
