Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
SÖNDAG 9 APRIL 2000
 
 

MODIGA MÄNNISKOR
Samhället hårdnar, fascismen är på frammarsch i Europa, fackföreningsledare mördas av nazister i Sverige. Rasister och främlingshatare gör sig breda. Många i Sverige saknar arbete och framtidstro, skolorna skär ned.
Men det finns de som säger nej. De som säger stopp. De som gjort ett moraliskt val för ett bättre, mänskligare Sverige.
Det finns modiga människor.

Anita, 63, är en medmänsklig rebell
729 SKRÄMS INTE AV HOTEN Den före detta invandrarläraren Anita Dorazio, 63, hjälper flyktingar i Sverige till ett nytt liv. Trots mängder med otrevliga telefonsamtal och hatiska brev fortsätter hon sitt arbete i Asylkommittén i Stockholm. ”Jag är inte ensam, men långt fler borde ta ansvar. Civilkuraget, eller i vilket fall det civila ansvaret, verkar vara glömt i Sverige.”
Foto: ANDREAS HILLERGREN

Så hjälper du oss att hitta fler modiga människor
Känner du någon modig människa? Någon som kämpar i motvind? Någon som vågar tänka på någon annan än sig själv? Någon som hjälper till att göra Sverige lite bättre?
Ring Aftonbladet: 08-411 11 11.
Skicka ett vykort, märkt ”Modig”: Aftonbladet, 105 18 Stockholm.
Mejla till: [email protected]

Hon kämpar på heltid för Sveriges flyktingar
Anita Dorazio, ordförande i Asylkommittén i Stockholm, ser inte ut som en rebell.
  Men hon är det. En äkta rebell som inte bara snackar.
  – Sverige håller på att utarmas på medmänsklighet, säger hon.
  I onsdags stod hon som vanligt på Mynttorget bredvid riksdagen och samlade in pengar och delade ut flygblad.
  Hon brinner för flyktingarna. Men hon brinner också för Sverige.
  Det hårdnande klimatet, intoleransen och fördomarna skrämmer henne.
  – Jag känner snart inte igen mitt eget land, säger hon.
  Anita Dorazio, 63, jobbade som invandrarlärare i elva år.
  – Det är väl därifrån drivkraften kommer. Det kom naturligt, jag såg hur illa många av mina elever mådde.
  De senaste 15 åren har Anita Dorazio kämpat för flyktingarna på heltid. Ett ständigt flängande mellan familjer, advokater och myndigheter.

De jobbar i motlut för att hjälpa flyktingarna
  Asylkommittén har egna läkare som hjälper flyktingarna. Ibland får de göra hembesök därför att flyktingarna inte törs visa sig öppet. Den har egna advokater som jobbar hårt, alltid i motlut, för att hjälpa flyktingarna till ett nytt liv i Sverige.
  Hon har fått mängder med hatbrev, massor med obehagliga telefonsamtal.
  Men hon har inte blivit skrämd, tvärtom.
– Men jag är inte särskilt modig, de som kommer hit är mycket modigare. De har ofta levt i akut livsfara, plågats och torterats och flytt under omständigheter vi inte kan föreställa oss.
  Sedan börjar ett nytt helvete av ovisshet och fruktan när de konfronteras med de svenska invand-ringsmyndigheterna. Det kan ta år innan de får reda på om de får stanna eller inte.
  – Jag har många gånger undrat hur tonåringar, vars familjer gömt sig i åratal, någonsin ska kunna få respekt för svenska myndigheter när deras älskade mor- eller farföräldrar skickas tillbaka till Peru eller Iran.
  – Behandlingen är kränkande inte bara för dem utan även för oss.
  – Jag skäms när jag ser hur det går till.
  Solidaritet och civilkurage var honnörsord under 60- och 70-talen. På den tiden var det självklart för Sverige att ställa upp för de svaga och utsatta.

”Vi har slappnat av i vår allmänna moral”
  – Civilkuraget, eller i vilket fall det civila ansvaret, verkar vara glömt.
Känner du dig ensam i ditt arbete?
  – Jag är inte ensam, men långt fler borde ta ansvar. Jag vet inte vad det beror på, men i och med att så många ändå har det bra i Sverige kanske vi har slappnat av i vår allmänna mänskliga moral.
  – Förr kunde vi säga att vi inte visste vad som hände utomlands. Nu sker förbrytelserna inför öppen ridå. Vi kan se dem på tv samtidigt som de inträffar.
  – Ändå behandlar myndigheterna dem som försöker fly så illa.
  – Vi skulle inte ens behandla våra djur på det sättet.
Svante Lidén
Svante
Lidén

Vad tycker du om nazisterna?
  – De är ynkliga, det är synd om dem.
  – Men de som det verkligen är synd om är alla som drabbas av en nedrig flyktingpolitik.

John Hrons föräldrar:
132 Marie-Louise och Tony Hron.
Foto: PETER WIDING

90 John Hron.
PRIVATBILD

Nazisterna kan inte skrämma oss
1995 slogs John Hron, 14, ihjäl av fyra nazister vid Ingetorpssjön i Kode.
  ”Brottet”: han försökte försvara en misshandlad kompis.
  Sedan dess har hans föräldrar Tony och Marie-Louise talat i över 300 skolor och mött över 100 000 ungdomar.
– Inte en enda gång har en nazist vågat ställa sig upp och argumentera mot oss, säger Marie-Louise.
  John Hrons stiftelse, som föräldrarna grundade, har hittills delat ut 615 000 kronor till människor som arbetar mot främlingsfientlighet och nazism.
  – Jag hade två val, säger Tony Hron.
  – Antingen att gå ut att kämpa för rättvisan. Eller att supa ihjäl mig.
  Johns grav har skändats. Nazister har klottrat utanför deras hus.
  – De tog vår största kärlek ifrån oss. Men de kan aldrig skrämma oss, säger Marie-Louise och Tony Hron.

Channa Bankier: Alla måste ställa sig upp mot terrorn
113 Channa Bankier.
Foto: PELLE ERICSSON

Channa Bankier är konstnär. Och judinna.
  I januari bombarderades hon med hatmejl. 79 stycken på några veckor.
  – Först blev jag livrädd, sedan förbannad.
  – Jag vågar inte annat än att gå till motattack, säger Channa Bankier, vars föräldrar överlevde Förintelsen.
– Man måste larma mot det här packet. Terrorn får makt först när man tystnar och böjer sig under den.
  – Ju fler som förblir tysta, desto större kan rädslan växa sig. Men nu ser nazisterna att hoten inte får någon verkan.
  – Men det är för få som ställer sig upp, alla måste göra det. Terrorn måste börja bekämpas redan i människornas vardag.

Mohammad, 9: Alla gömda barn borde få amnesti
Mohammad Mafiha, 9, vill att alla flyktingar som gömmer sig i Sverige ska få amnesti.
  Därför har han startat en kampanj.
  – Om ingen annan gör något måste jag ordna det själv, säger han.
  När Mohammad Mafiha hörde ordet flykting på tv första gången var han fyra år. Sedan dess har hans engagemang vuxit.
  – Jag tycker att den som vill leva i Sverige ska få göra det. Ingen ska behöva gömma sig och vara livrädd, säger Mohammad.

”Jag har mer än 100 namn”
  Mitt på Stortorget i Gävle i går höll han sitt första offentliga tal. Där bad han regeringen att ge amnesti åt alla barn som lever gömda.
– Jag var nervös. Det var första gången jag talade i mikrofon inför människor jag inte känner. Men det gick bra, säger Mohammad.
  Kampanjen ”Barn kämpar för barn” har han startat tillsammans med två skolkompisar.
  – Jag gör listor hemma. Sedan får människor skriva på dem. Jag har mer än 100 namn nu, säger Mohammad.

Kampanjen ska nå hela Sverige
  Han har inte fått något stöd från lärarna i den egna skolan ännu. Men med hjälp av sin mamma ska Mohammad sprida kampanjen till skolor över hela Sverige.
  – Nu är hela ansvaret på mig. Det kan vara lite jobbigt. Men det viktigaste är att hjälpa flyktingarna som har det svårt.

[email protected]


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER