|
|
Ingen
vill
sitta i baksätet
Tony Olsson lyssnar spänt, med slutna ögon.
Men Andreas Axelssons berättelse är en stor besvikelse.
För alla – utom Tony Olsson och Jackie Arklöv.
Eller åtminstone en av dem:
– Personen i baksätet säger ”jag skjuter”. Jag vrider på huvudet och ser hur han tar upp Uzin och skjuter genom bakrutan, rakt mot polisbilen.
Den mördade polismannen Olle Boréns döttrar Cecilia och Sara, 14 och 12 år, sitter lika spända på varsin sida om mamma Helen, strax bakom Andreas Axelsson i säkerhetssalen.
Det är det här ögonblicket de har väntat på.
Att få veta sanningen.
Men det får de inte – inte den här gången heller.
– En otrolig besvikelse, säger Helen Borén och döttrarna efteråt.
De får åka hem till Karlsborg igen utan något svar.
Bara ett spel
för gallerierna
Andreas Axelssons löfte om att inte behålla några hemligheter för sig själv är bara tomma ord, ett spel för galleriet.
När det kommer till kritan – det vill säga till morden i Malexander – kan/vill/vågar han inte i alla fall.
– Jag vill berätta, men jag vågar inte, säger Andreas Axelsson.
Efter den första skottsalvan inifrån bilen har han inte sett någonting, bara hört skottlossning – själv var han upptagen med att ”dö”, något han återigen berättar utförligt och med sann inlevelse om.
Utan att förstå att ingen annan är särskilt intresserad.
Trovärdigheten
som bortblåst
När han har ojat sig en stund – säkert på fullt allvar – klipper chefsåklagare Lisbeth Johansson av.
Hon försöker få honom att berätta var de andra satt i bilen den sista sträckan mot Malexander istället – och vem som sköt – men hon lyckas inte.
Andreas Axelsson vädjar om förståelse:
– Jag kan inte göra något utpekande. Alla måste förstå att det inte är rimligt att begära det av mig, säger han.
Rädslan, lojaliteten – eller den egna skulden – är för stor.
För det kan ju lika gärna vara så att han var med och sköt – med ett av de fyra vapen som har använts i Malexander – och vad har han då att vinna på att berätta?
Den trovärdighet han byggde upp dagen innan är som bortblåst när dagen är slut.
Arklöv med och
planerade rånet
Visst berättar han graverande detaljer för såväl Tony Olsson som Jackie Arklöv:
Som att Tony Olsson inte alls plockade tomhylsor på riksväg 34, likadana hylsor som hittades hemma hos hans flickvän, som han själv påstått.
Som att Jackie Arklöv var med och planerade bankrånet i Åseda – något han själv nekat till.
Men i slutändan är det Axelsson säger en stor besvikelse.
Det är ju det han inte säger som vi vill veta.
– Jag hoppas ändå att hans berättelse ska leda till att de andra tvingas berätta ännu mer, säger Astrid Gladh, den mördade polisen Robert Karlströms mamma.
Slaget om
framsätet
På fredag är det Tony Olssons och Jackie Arklövs tur – då står slaget om framsätet på Toyotan, där de bägge nu hävdar att de satt, när skottlossningen började i Malexander.
Men frågan är om det egentligen spelar någon roll – det gör ju ingen skillnad.
De är ju lika insyltade allihop.
Varför kan ingen av dem säga det enda och självklara som återstår:
– Va fan, det var jag som sköt!
Kerstin Nilsson, Stockholm, 4 april
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00
|
|
Ett av tågen innehåller flera tankar flytande propan som läckt ut och brinner kraftigt Explosionsrisken är stor, säger polisen i Lilleström-Rälingen till aftonbladet.se
