Tyck till om Anita Goldmans kolumn

”Blanda inte ihop päron och äpple”, brukar man få höra när man jämför nedskärningarna i vård, skola och kultur med försvarsbudgeten. Men i den senaste tidens försvarsdebatt serveras man just en sådan fruktsallad. Man skulle kunna tro att försvarsfrågan är en sysselsättningsfråga. Eller en exportfråga. Eller en jämlikhetsfråga. Eller ett rättviseproblem.

  Låt oss därför slå fast: Försvaret, som alltid borde benämnas krigsmakten, handlar i själva verket om en enda sak: Att förbereda landet att försvara sig på ett enda vis, nämligen militärt, mot en enda form av hot, nämligen militära.
   Förespråkarna för ett starkt försvar blandar själva ständigt ihop begreppen. Så kan vår finansminister, som just när den av honom föreslagna försvarsbudgeten på 40 miljarder kronor skall upp till riksdagsdebatt, förklarar att han är ”pacifist”. Och försvarsminister Björn von Sydow verkar tro att han är industriminister. Han skriver i Svenska Dagbladet den 29 mars att ”en ständigt pågående omvärldsanalys är nödvändig”. ”Hotbilden har förändrats” (dvs Sverige har inga fiender. Men beställningen av 204 JAS 39 Gripen (till en kostnad av cirka 100 miljarder) har inte annullerats. Nej istället har den svenska armén tillförts ”världens modernaste stridsvagnar”. Marinen får sex nya så kallade ”Visbykorvetter” (kostar en halv miljard per fartyg). Försvarsminister förespråkar ”ökad satsning på forsknings- och utvecklingsprojket likväl som anskaffning av demonstratorer och simulatorer”. Varför? Jo, det ger ”svenskbaserad försvarsindustri möjligheter att inta en framträdande plats”. Så fick till exempel Bofors 1998 cirka 50 miljoner bara för förberedelserna inför serieproduktion av Bonusgranaten, en så kallad ”intelligent” (målsökande artilleriammunition). Det är alltså skattebetalarna som skall finansiera krigsindustrins utvecklingsarbete.

Även denna tidnings ledarredaktion blandar samman päron och äpplen. Den 25 mars förespråkas på ledarsidan ett starkt militärt försvar för Sverige, som skall vara behjälpligt också mot ”dataintrång, informationskrig, terroristattacker och miljökatastrofer”. Hur Robotsystemet Bamse, stridsflyget Jas eller ubåtarna Viking skall avvärja dessa hot klargörs inte. Att en stark militärmakt inget förmår mot terrorister som beslutat att spränga en buss i bitar, lärde jag mig av bitter erfarenhet under de många år jag levde i Israel. Och det är väl snarare skärpta datanördar än avancerade stridsvagnar som förmår tampas mot datorintrång. ”Informationskrig” skulle jag och mina kollegor - helt civilt - vara bäst på att utkämpa.

Endast ett dussintal länder i världen satsar mer på sitt försvar per capita än vi gör. De så omtalade nedskärningarna innebär i reda pengar att man sänker försvarsbudgeten med endast 10 procent. Det är faktiskt första gången sedan kalla kriget som Sverige gör en substantiell sänkning av militärutgifterna. Medan andra länder redan har redan sänkt med upp till 30 procent-och Ryssland med 90 procent.
  Blanda inte ihop päron och äpplen, brukar man få höra. Men jag svarar: Låt oss göra just det. Låt oss servera fruktsallad. Den är närande och passande var gång nedskärningar i vård, skola, kultur och omsorg diskuteras. Om inte alltid välsmakande.