|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Kärleksbekymmer i skärgårdsidyllen
Nära tre miljoner tv-tittare har väntat och längtat. På ensamstående pappan Johan Steen och hans söta och envisa dotter Wilma. På barska syster Berit och Axel Holtman, Johans småvimsige svärfar. Kort sagt på Skärgårdsdoktorn. På måndag är Samuel Fröler och Ebba Hultkvist här igen i sex nya avsnitt. Med fästingvaccineringar, tonårsflörter och familjekriser. 16-åriga Ebba var för ett par år sedan, när den förra omgången slutade, inte så förtjust i tanken att agera Wilma i några flera avsnitt av Skärgårdsdoktorn. Men hon ändrade sig. Det blev lite väl mycket då, för två år sedan. Med intervjuer och sånt. Jag hade mer lust att bli vanlig igen. Men sedan har det lugnat ner sig. Och när jag hade läst manuset och tyckte att det var så bra kände jag att jag ville vara med igen, säger Ebba Hultkvist. Och sanningen är nog den att de flesta av Skärgårdsdoktorns tittarfans skulle ha svårt att tänka sig någon annan i Wilmas skepnad. Sak samma gäller förstås också Samuel Fröler som i likhet med sin skärgårdsdotter också hyste tvivel om han ville fortsätta att bota krämpor bland kobbar och skär. Ska det göras en fortsättning så måste man ha ambitionen att berätta något mer, att göra något som är lika bra eller ännu bättre. Inte bara segla vidare på en framgångsvåg och tro att allting löser sig själv, säger Samuel Fröler. Manuset är mycket bra och det är verkligen inga dussinsaker vi gör här. Och så är det ju enormt mycket förfrågningar om en fortsättning från människor man träffar. Vi bjuder på sex avsnitt till. Ibland kan man känna det. Kanske inte trötthet men ett visst slitage, säger Fröler. Jaa, vad ska jag svara på det? Jo, han har ju en väldigt empatisk och humanistisk människosyn. Och den är ju lite svår att ändra på. Jo, det är han ju. Ja, för Wilma växer ju mycket. Hon är väldigt annorlunda nu, om man jämför med första avsnittet där hon bara var tolv. Så jag tycker att jag fått utveckla rollen även om Wilma inte är en helt ny människa. Själv tycker jag att jag förändrats mycket och mognat sedan jag var tolv år. Ja, Wilma är ju tonåring och förändras snabbare än Johan, som fortsätter att vara som han är. Nej, inte så mycket. Men i alla fall en termin. Sedan slutet av juli förra året, säger Fröler. Cirka tre minuter. Förutom Fröler och Hultkvist återkommer tre andra bekanta ansikten från våren 1998 i sina stående roller. De nya avsnitten kommer heller inte att lida någon brist på profilstarka gästskådespelare. Redan i första delen möter vi Per Ragnar, sedan många år ytterst sparsam med sin närvaro i tv och film. Men många tittare minns honom förstås som Arvid Falk i Strindbergs Röda Rummet (1970) och kanske ännu mer som den hygglige fänrik Ancker i Jolos serieklassiker Någonstans i Sverige (1973). På senare år har vi sett Ragnar som psykopaten Sten Frisk i nedlagda TV 4-såpan Tre Kronor. En annan oförglömlig aktör som i denna omgång förgyller Skärgårdsdoktorn är 73-årige Per Oscarsson, under 15 år (198196) den eftertänksamme polischefen i Strömstad, Gustav Jörgensson, i den mest kultstämplade av alla svenska kriminalserier i tv. Två andra kända namn är Stina Ekblad (senast i polisserien Aspiranterna) och Tord Peterson, den ene av de båda lantliga bröderna i Colin Nutleys Änglagårds-filmer. Vi ska naturligtvis inte på något sätt fördärva spänningen för tittarna men så mycket kan ändå sägas att det tornar upp sig till en riktigt allvarlig äktenskapskris inom familjen Steen. I slutet av den förra omgången kom ju Johans maka Eva (Marie Richardson) tillbaka från Afrika där både hon och Johan arbetat ideellt för Läkare utan gränser (Nobels fredspristagare 1999). Meningen var att familjen äntligen skulle återförenas, att det lilla relativt idylliska Saltö skulle bli Johans, Evas och Wilmas trygga famn och det spännande och lockande Afrika avmagnetiseras. Hur det går med den saken får vi veta redan i första avsnittet. Det saknas alltså inte dramatik i Skärgårdsdoktorn. Men det handlar alltid om en relativt hanterbar vardagsdramatik som aldrig övergår i djup och oreparabel tragedi. Man behöver inte alltid söka den stora tragiken för att skildra livet. Det här är något som tittarna kan identifiera sig med. Johan drabbas inte av aids och ryska maffian invaderar inte Saltö, skrattar Samuel Fröler. Nej. Jo, den rollen gillade jag. Ofta är det ju lättare att spela skruvade typer. Men vardagskaraktärer som Johan Steen kan vara lika spännande. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|