|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Advokaten: Så blev han dödad
Peter Althins version av förloppet verkar trovärdigare än åklagarens
Ingen vet det efter tusentals sidor polisutredning. Inte heller efter tio intensiva rättegångsdagar. Men den som enligt min och många andra åhörares uppfattning förefaller att ha kommit det sannolika skeendet närmast är Jimmy Niklassons försvarare, advokat Peter Althin. Althins hypotes, som han uttryckte den i sin slutplädering i rätten i går, bygger kort och gott på att ”det ballade ur” för någon eller några av de nazistyngel som hälsade på hos Björn Söderberg för att trakassera denne. Tanken var inte att döda men den rosenrasande Söderberg motade ned sina angripare från sin lägenhet på tre trappor till entrén och grälade med dem en lång stund. Då brast det för någon som drog skarp-laddat vapen och sköt den flyende Söderberg till döds. En kamrat hängde på. Huruvida ”det ballade ur” eller inte för Björn Söderbergs mördare – vem eller vilka det nu var – må vara osagt. Huruvida gärningsmännens uppsåt enbart var att hota eller faktiskt att skada eller döda går inte att utläsa av det förlopp Peter Althin beskriver. En var nog minst sagt trigger-happy, vilket tyder på att tanken hade föresvävat honom att använda vapnet. Sju skott – minst – berättar också något om målmedvetenhet. 
Men själva förloppet, som Althin beskriver det, bär trovärdighetens prägel. Den upprörde Söderberg, som inledningsvis får nazistynglen att tappa koncepten och backa ned i entrén – de är inga vana mördare vad de än har haft i sinnet – och sedan upprullningen då angriparna går till attack och dödar.Åklagarens version krystad Denna version är trovärdigare än åklagarens krystade tes om att Björn Söderberg först inte skulle ha öppnat och sedan efter några minuter sprungit efter sina vedersakare i bara kalsongerna och strump-lästen. Vilka var det då, som gjorde detta ohyggliga? Många omständigheter är besvärande för de tilltalade. Jag ska inte fördjupa mig närmare i dem – det räcker med att hänvisa till Björn Lindberg Hernlunds erkännande och vad det indikerar om de övriga som Säpo i sina spaningar identifierat. Motivet räcker Ett par principiella frågor tänker jag dock filosofera över. För det första nazismen som motiv till dådet.
Vilka det än är som har utfört detta mord så är det svårt att föreställa sig något annat motiv än de politiska vansinnesidéer som i dag florerar bland unga män och som får dem att bete sig som sammansvurna med blodshämnd på agendan.När Nils Uggla, som försvarade Hampus Hellekant, hävdar att nazistiska kopplingar inte räcker för att ge hans huvudman ett motiv så är det sorgligt nog nödvändigt att konstatera: Det gör det! Våldsfantasiernas förryckta brödraskap har tyvärr visat sig benägna att gå över alla gränser, gränser få av dem skulle överskrida individuellt, just i kraft av ”ideologin” i kombination med gruppdynamiken, att man agerar tillsammans. Därmed inte sagt att Hampus Hellekant är skyldig. Endast att nazism är motiv nog. Farligt att demonisera Därutöver är det lätt att hålla med advokaten om att vi i medierna (och folk i rättsväsendet med för övrigt) får passa oss för att få nazismen på hjärnan så att vi demoniserar dem vi misstänker och tolererar tilltagande rättslöshet. Den andra principiella frågan jag grubb-lar över gäller detta med att utdöma skuld kollektivt: I dag blir man ”kollektivt” dömd om åkl-agaren kan bevisa vad som har hänt och att flera varit tillstädes, vilket bekräftas av att alla skyller på varandra. Däremot tvekar domstolen säkert inför att döma ”ett gäng” som uppenbart är inblandat i ett brott men där det brottsliga förloppet inte exakt är klarlagt varvid det är svårt att avgöra vem som gjort vad då de inblandade tiger om varandra.
Detta är det typiska nazistbrottet. Det är en plågsamt problem för rättsväsendet. Ett problem som måste lösas hur det än går i detta mål och för övrigt också i Malexander-målet i hovrätten.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
