Tyck till om Herman Lindqvists kolumn

I Sverige får man absolut inte vara nationalist. Det är politiskt totoalt inkorrekt. Nationalister riskerar att få sitt porträtt dödsskallemärkt i alla tidningar.I Sverige ska man vara för en gränslös värld. Man ska leva i den globala byn där alla är ett glatt gäng som chattar på nätet, kors och tärs, på engelska naturligtvis.

  Vår närmaste globala by heter EU. Sverige är med i EU, fast majoriteten av svenska folket inte är det och fick de en chans skulle de flesta svenskar omedelbart lämna sagda by.
   Hur kommer det sig att svenskarna, som anser sig så globala, ickenationalistiska och väl informerade, aldrig riktigt förstått vad fredsprojektet EU går ut på?

En viktig förklaring är att vi från början hade urusla EU-politiker och lika usla EU-journalister, som inte förmådde förklara vad EU var på ett sätt som kunde engagera folket. Ända från början var det: Vi mot dem. Precis som om Sverige inte var och alltid har varit en del av Europa och den europeiska kulturen. Våra rötter ligger i Europa, inte i Vilda Västern. Svenska media har, för rubrikernas skull och därför att okunniga nyhetschefer inte förstått bättre, hakat upp sig på udda detaljer, som om hela EU-projektet vilade på snus, raka gurkor och socker i sylten. I inget annat EU-land domineras debatten av sådana frågor. Gillar man tex inte beslutet att Cemembert-osten måste vara pastlriserad, så fortsätter man att sälja opastöriserad ost till fransmännen och skickar pastöriserad sådan till utlandet. Voilà! Alla är nöjda. Sverige är däremot en kultur där man utgår ifrån att alla beslut omedelbart ska gälla för alla samtidigt på en gång. FÅR man sålunda ta in tre backar öl, MÅSTE varje svensk göra så och redan nu handlar den problemsökande debatten om de oerhörda organisatoriska och hälsoproblem som nu väntar,alltifrån förstörda ryggar för ölkånkarna till panikträngsel i familjebilen. Kanske också hörselproblem då tusentals människor ska släpa tiotusentals klirrande ölflaskor över specialförsträkta landgångar. För att inte tala om de förväntade slagfältsrapporter som måste följa då ölen ska tömmas hemmavid. Resten av Europa tittar häpet på och förstår ingenting. Det är bara nordbor som släpar på sina fulla ransoner.

En annan viktig förklaring till svenskens strulighet mot EU är det faktum att svensken är en schizofren nationalist med svåra skuldkänslor. Hans hjärta bankar häftigt blågult, men han tror att denna känsla är förbjuden. Han tycker att Sverige är bättre än alla andra länder, i synnerhet andra EU-ländser, men han har fått för sig att så får man aldrig någonsin säga. Det är bara då blågult vinner idrottsliga triumfer, som han befriat onanerar i sin nationalism.

Självklart betraktar övriga EU svensken med misstroende. Då allt riskfyllt förarbete var gjort av andra, då flaggorna var hissade, klubbhus och anläggningar klara, då gick Sverige motvilligt med i klubben, men krävde omedelbart plats i styrelsen, ändring av stadgarna, vetorätt till allt som har beslutats samt nyinredning av klubbhuset. Inte vill han betala med klubbens kuponger heller och då motprestationer krävs för förmåner och privilegier, då vill han inte vara med längre. Man kan inte vara både inne och utanför det europeiska huset.