Tröttsamt att lyssna på strunt
Det är fruktansvärt tröttsamt att sitta i en rättssal och lyssna till folk som pratar strunt. Timme ut och timme in – rent och skärt nonsens. Det har de tilltalade i rättegången om mordet på Björn Söderberg ägnat sig åt i tre dagar nu.

Vill man göra det enkelt för sig kan man svara att de här tre, i likhet med ett antal andra unga män har vandrat vilse i något som redan kommit att kallas för IT-nazism: en nazistisk idealbildning som lever sitt eget liv på nätet och som lägger sig som raster över den verkliga världen med dess värderingar och normer.
  Men ändå kan jag inte låta bli att fråga mig var i den kännande, tänkande och reagerande verkligheten denna trio befinner sig när den ihärdigt står emot en prestigelös åklagare, en korrekt och hövlig domare, ett rättsväsen som inbjuder till att reda ut och inte sätta dit.
  Två av pojkarna motarbetar till och med sina försvarare.
  Ostridigt är att alla tre har lockats av nazismen och varit lidelsefullt engagerade i dess världsbild, riter och koder även om de nu finner för gott att förneka det.
  I detta engagemang ingår ju underförstått ett slags krigsförklaring mot den politiskt och socialt korrekta världen.

Men vad är det som har fött behovet av att föra detta krig? Hos dessa pojkar och en massa unga män, som kanske ännu inte gått från ord till handling men kan vara beredda att göra det?
  Vad är det som får människor att vilja upprätta övermakt i namnet av något stort och rent och oifrågasatt?
  Vad är det som får unga killar att tala om sin patriotism i termer av något som omfattar vissa men ännu hellre utesluter andra?
  Rent generellt tror jag att sådana drömmar om att få tillhöra människorna ovanom grundar sig på en icke medvetandegjord men verksam känsla att inte vara värdefull på det sätt man förtjänar.

Om det är så kan det vara värt att i samband med yttringar av nazism sluta babbla om ondskan som invaderat vårt samhälle och i stället ägna sig åt frågan varför så många unga killar har svårt att hitta ett liv där de känner sig värderade efter sina förväntningar.
  Något i vår tid gör det faktiskt svårare att vara ung man än att vara ung kvinna.