|
|
Nazisten
som tiger
Som en frusen bildstod har han suttit och lyssnat på Hampus Hellekant i två hela dagar.
När det är hans tur att tala drämmer han till:
– Det är inte som den här store skådespelaren uppger, att jag skulle ha ringt eller bett honom att ringa Björn Söderberg. Det är ren, skär och förbannad lögn! säger Björn Lindberg Hernlund.
Sedan tiger han.
 Yrsa Stenius: Tröttsamt att lyssna på strunt
|
För tio år sedan stod han bland jublande människor med knutna nävar och firade apartheids fall i Sydafrika tillsammans med sina föräldrar.
Då var han 13 år.
Hans föräldrars honnörsord var – är fortfarande – solidaritet och rättvisa.
Frågan är vad de orden betyder för honom i dag.
Nu är han 23 år och sitter i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt, åtalad för mord.
Han har inte brytt sig om att klä upp sig i skjorta som Hampus Hellekant. Björn Lindberg Hernlund hasar in, med uttryckslöst ansikte, i häktets turkosgröna tofflor, säckiga grå mjukisbyxor och vit t-shirt.
Skinnskallestubben har växt ut under de fem månaderna i häkte.
– Du ser smalare ut, påpekar biträdande chefsåklagare Eva Finné.
– Har du gått ned i vikt?
– Snarare tvärtom. Jag har inte kunnat träna, svarar Björn Lindberg Hernlund, kort och buttert, som vanligt – men han svarar trots allt.
Kommer
inte ihåg
Det är en av de få frågor han svarar på över huvud taget.
Styrketräning är hans stora intresse och hans kroppshydda nämns flitigt i polisens förundersökning – det är nämligen på honom som vittnenas signalement stämmer exakt.
Storleken, glasögonen – allting stämmer med den som flera vittnen såg springa från huset och genom Sätra centrum.
Under polisförhören har han dag efter dag envist hävdat att han ”inte kommer ihåg” – han känner knappt ens igen sig själv på Säpo-spanarnas bilder, även om ju kläderna verkar bekanta. Men han har ändå berättat lite, om hur han känner de andra två och andra liknande, ofarliga saker.
I rättssalen vägrar han att svara på frågor.
Jimmy Niklasson berättar däremot. Lugnt bekräftar han för första gången att visst är det han på Säpo-spanarnas bilder, allting stämmer, visst var det han som körde bilen de där kvällarna, visst åkte han till Sätra och parkerade i närheten av Björns Söderbergs bostad både på mordkvällen och på kvällen en vecka tidigare, men varför och vilka som var med vill han inte berätta – ”jag hade inget ärende där”, upprepar han gång på gång, med betoning på ”jag”.
Han bedyrar sin oskuld – liksom de två andra. Ingen av dem har hört talas om Björn Söderberg förrän de greps.
Inte ens Björn Lindberg Hernlund, trots att han, tack vare sin gode vän nazisten Robert Vesterlund, faktiskt jobbade på samma lager där Björn Söderberg började förra sommaren.
Syftar på
polismorden
I hans almanacka finns en teckning som åklagaren visar upp för rätten. Teckningen föreställer en person med pistol som siktar på två som ligger. Ovanför och under står orden”Rättvisa” och ”Hämd” – stavat just så, utan n.
Samma teckning som finns i den nazistiska tidskriften Info14 och syftar på polismorden i Malexander.
Kanske är det det orden solidaritet och rättvisa betyder för honom i dag?
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00
|
|
...och får Ringholm som han vill ska vi få ta in lika mycket alkohol som våra finska grannar I dag lämnar finansministern in sitt förslag för alkoholkvoterna till EU-kommissionen
