Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 13 MARS 2000
 
 

Text: Gunnar Fredriksson
Tyck till om Gunnar Fredrikssons kolumn
Läs mer av Gunnar Fredriksson
Vissa officerare bör bringas upp till ytan
Så har vi då fått veta att svenska marinofficerare trotsade den av statsmakterna fastlagda utrikespolitiken.
  De samarbetade med Nato-fartyg utan direktiv från försvarsledningen, än mindre från regering och riksdag.
  Jag hörde någon av dem säga att de inte frågade för då hade de ju fått nej.
   Marinofficerare gjorde en sorts politiskt myteri, det har rent av talats om landsförräderi.
  I åratal hävdade de med bestämdhet att främmande ubåtar, givetvis sovjetiska, kränkte svenskt vatten. De fick tre och en halv miljard för att jaga dem med världens bästa teknik.
  Nu visar det sig att en del marinofficerare, samtidigt som de talade om sovjetiska ubåtar, samverkade med Nato-ubåtar i svenska vatten. De säger att de gjorde upp om detta mellan skål och vägg och säkert hade de trevligt tillsammans i gunrummen.
Det var inte bara marinofficerare som trodde på ubåtarna. Efter den sovjetiska ubåtens grundstötning utanför Karlskrona trodde politiker, ubåtskommissioner, journalister och andra på uppgifterna. Carl Bildt framstod som en sorts expert och talade hemma och utomlands om systematiska, omfattande kränkningar.
   Även löjeväckande rapporter om intrång, märkliga ljud och ännu icke kända minifarkoster väckte intensivt och seriöst intresse.
  Sen publicerade försvarsmakten själv uppgifterna om minkar och sillstim. Nu talar också de som tidigare hetsat upp sig om ubåtshysteri.
  
Jag har hela tiden varit skeptisk, vilket möjligtvis läsare av den här spalten har märkt. Och jag menar att mediernas okritiska hållning är den största journalistiska missen under mina år i branschen.
  Hemliga Nato-ubåtar diskuterades föga. Vi vet ju att sådana har brukat passera helt öppet i övervattensläge till exempel genom Öresund.
  Det sägs att våra regeringar har bedrivit dubbelspel och i själva verket samverkat med Nato sedan början av 50-talet. Vi bedrev i själva verket ingen alliansfri utrikespolitik, syftande till neutralitet i krig, allmänheten fördes bakom ljuset, Erlander bluffade och så vidare.
Det var inget dubbelspel. Sveriges och Finlands alliansfrihet under det kalla krigets tid syftade till att skapa sådant förtroende i väst och öst att de båda länderna kunde slå vakt om sin nationella integritet.
   Om detta skulle misslyckas och vi trots allt drogs in i ett krig, då hade ju alliansfriheten och neutralitetspolitiken upphört att existera. Då gällde det att med alla till buds stående medel försvara landets oberoende.
  Det var rimligt och även ansvarsfullt att förbereda ett sådant läge och den sortens åtgärder var kända både i Washington och Moskva. Dubbelspel var det bara i den meningen att sådant på goda grunder hemlighölls.
  Det är ju logiskt att en fredsbevarande neutralitetspolitik bara gäller så länge vi inte är i krig.
  
En del debattörer påstår att alliansfrihetens förespråkare, särskilt socialdemokraterna, skulle ha menat att denna politik var särskilt moraliskt högtstående.
  Det har i varje fall jag aldrig menat. Det var ingenting annat än en säkerhetspolitisk kalkyl som Sverige och Finland bedrev för att bevara lugnet i den här delen av Europa.
  Alla stater gör sådana kalkyler, det är ingenting konstigt med det, och det har föga att göra med den kamp mellan godhet och ondska som vissa Nato-anhängare talar om när de känner behov av biblisk terminologi.
  Nu är det kalla kriget slut, det finns bara en supermakt, och neutralitetsbegreppet är följaktligen föråldrat.
  Vi samverkar till exempel med Nato-stater i fredsbevarande aktiviteter och med Ryssland i sjöräddningsövningar. Även Ryssland samarbetar med Nato.
Men om marinofficerare höll på med så kallat samröre utan politiska direktiv och kanske utan att ens ÖB kände till det, då bör dessa officerare så fort som möjligt bringas upp till ytan.
   Jag läser att militären i Chile, sedan de hälsat sin älskade Pinochet välkommen hem, nu inte längre med äran i behåll kan lägga sig i politiken. Det pågår en sund utveckling i den riktningen på flera håll i Latinamerika, om ni förstår vad jag menar.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER