Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
SÖNDAG 12 MARS 2000
 
 

Text: Staffan Heimerson
Tyck till om Staffan Heimersons kolumn
Läs mer av Staffan Heimerson
Underskatta inte fejken Vladimir Putin
En rysk kollega, som jag nyss träffade, sa med emfas på varje ord: ”Putin är ingen James Bond. Putin är en fejk.”
  Vladimir Putin, som ganska säkert på söndag om två veckor väljs till Rysslands president, är alltså en hopljugen figur. Och en sån ska leda Ryssland ut ur gangsterism och kaos, efterblivenhet och fattigdom. För att ge en färglös varelse, hämtad djupt ner i kommunisthierarkin, en gnutta glamour skildras Putin under valkampanjen som om han varit en nyckelspelare under kalla krigets dagar. En spion, en hemlig agent i frontlinjen mellan öst och väst, mellan kommunism och kapitalism. Även i postkommunismens värld finns det något macho, romantiskt och försonande i den rollen. Vem gillar inte en figur som vore den hämtad ur en le Carré, Fleming eller Forsyth?
  Men min ryske kollega, som är en världsberömd fotograf, förmedlade nu den initierade elitens bild i Moskva:
  ”Putin var baserad i Dresden. Inte i främmande, fientligt land. Inte i Östberlin, där det fanns lite spänning och mystik. Dresden är en landsortshåla, långt från gränsen. Som KGB-man i Dresden kunde Putins uppgift inte vara märkligare än att snoka i med-ryssars förehavanden. Skötte de sig, höll de sig någorlunda nyktra? En snut och angivare, alltså. När Muren fallit och Sovjets roll i Östtyskland var över, fanns det för Putin inte ens en uppgift i KGB-högkvarteret i Moskva. Han fick släpa sig fram i S:t Petersburg som lokal byråkrat.”
  Ingen hejare precis. Inte ens en Hamilton.
Underskatta för den skull inte Putin, när en gangsterfraktion förekommit en annan gangsterfraktions planer på att placera ”sin” politiker i Kreml och gjort Putin till sitt redskap. Den iscensatte kuppen i vilken Jeltsin lämnade över sin makt till en tillförordnad president. Putin.
   De gangsterkretsar i Moskva, som plundrar landet, som tvättar sina stulna pengar i offshore-banker – ”den kriminella klassen är mest kreativ”, lyder en cynism i Moskva – vill att Putin ska bli en marionett-Pinochet. Hans valmanifest har slagord som en utmattad allmänhet i Ryssland skriver under på: Patriotism. Effektivitet. Hederlighet. Beslutsamhet.

Omvärlden kör huvudet i sanden. Den uttalar inte sina tvivel. Den fördömer knappt blodbadet i Tjetjenien, vilket är motorn i Putins popularitetskampanj. Bara Yelena Bonner, änkan efter medborgarrättskämpen Andrej Sacharov, och hennes ideologiska fränder varnar: ”Under Putin introduceras en ny-stalinism. Det auktoritära styret har blivit hårdare. Samhället militariseras. Speciella enheter inom säkerhetstjänsten återupprättas. Nationalistisk och antivästlig propaganda ökar. Medier beskriver organisationer för mänskliga rättigheter som opatriotiska och modlösa”.
  Jag noterar, att Bonners upprop trycks i Moscow Times. En generation tidigare skulle Bonner skickats till psykiatrisk klinik om hon försökt varna och protestera. Redaktören hade skjutits. Det ska noteras, att i dagens Moskva finns leenden och frispråkighet av en grad som på åttiotalet varit både otänkbar och straffbar.
  Ändå, utan omskrivningar: det går åt helvete.

Varför hamnade Ryssland på så sned kurs, när kalla kriget var över? Andra världskriget hade ju slutat med att det snart nog gick bra även för förlorarna.
  Skälen är uppenbara. Efter att ha besegrat nazismen tvekade inte segermakterna att se sig som just segrare. I Nürnbergrättegångarna utkrävdes ansvar. En avnazifiering inleddes. Under en ockupationsguvernör, juristen McCloy, sattes tyskarna i intensivkurs i demokrati. De hade bara haft tolv år av Hitlervälde. Borgerliga dygder var inte helt glömda. På samma vis satte den segrande general McArthur Japan på kurs i rätt riktning.
  Amerikas seger i det kalla kriget, däremot, följdes av mummel: Äsch, det är ingen skillnad på att vinna och förlora. Rätt och fel kan göra det samma. Vi är egentligen alla lika bra, ni har bara haft lite otur. Det skulle inte rivas i såren. Tassa försiktigt så att vi inte skapar revanschism. Och, bevare oss väl för avkommunistifiering. Lenin-Stalin-väldet hade varit mer än sjuttio år långt. Det räckte för att de flesta traditionella dygder skulle gå förlorade.
Med amerikansk flathet och med det gigantiska biståndets frestelser blev det oemotståndligt för företagsamma medlemmar i partitoppen att byta kostym. Det var lätt att gå från en sorts gangsterism till en annan.
   Och Putin är deras man.
Staffan Heimerson

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER